{"id":63198,"date":"2012-11-25T03:36:09","date_gmt":"2012-11-25T01:36:09","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=63198"},"modified":"2012-11-29T07:47:53","modified_gmt":"2012-11-29T05:47:53","slug":"toy-pa-debaser-slussen","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=63198","title":{"rendered":"TOY p\u00e5 Debaser Slussen"},"content":{"rendered":"

\"\"<\/a><\/p>\n

TOY, Debaser Slussen<\/strong>
\n24 november 2012<\/em>
\nBetyg: 3<\/p>\n

Bakgrundsmusiken spelas fortfarande n\u00e4r de fem medlemmarna i TOY smyger in p\u00e5 scenen. Frontmannen Tom Dougall har en fokuserad blick och s\u00e4ger knappt ett ord mellan l\u00e5tarna. Desto mer h\u00f6gljudda \u00e4r de svirlande gitarrerna som backas upp av motoriska trummor. Redan i \u00f6ppningsl\u00e5ten Colours Running Out<\/em> s\u00e4tts pr\u00e4geln f\u00f6r resten av spelningen som timmen senare avslutas med en lika atmosf\u00e4risk som psykedelisk version av\u00a0Kopter<\/em>. Tom sitter p\u00e5 kn\u00e4 och manglar sin svarta Fender medan resten av bandet energiskt studsar runt. D\u00e4refter l\u00e4mnar de lokalen i ett hav av feedback. Det \u00e4r framf\u00f6r allt i de h\u00e4r stunderna, d\u00e5 bandet v\u00e5gar sl\u00e4ppa loss, som man f\u00f6rst\u00e5r hajpen – f\u00f6r kvintetten vet verkligen hur man jammar ihop.<\/p>\n

TOY bildades i spillrorna av\u00a0Joe Lean & The Jing Jang Jong f\u00f6r tv\u00e5 \u00e5r sedan.\u00a0Efter att ha turnerat med band som The Horrors och Primal Scream har de snabbt blivit Londons mest uppstickande krautrock-f\u00f6rnyare. I h\u00f6stas gav Heavenly Recordings ut deras sj\u00e4lvbetitlade debutalbum (som fick betyg fyra av oss p\u00e5 Kulturbloggen<\/a>). Nu var det dags f\u00f6r gruppens f\u00f6rsta spelning i den svenska huvudstaden, tyv\u00e4rr enbart inf\u00f6r ett halvfullt Debaser Slussen.<\/p>\n

De bj\u00f6d p\u00e5 st\u00f6rre delen av sitt album, stack ut gjorde\u00a0Lose My Way<\/em> och Motoring,<\/em> men \u00e4ven debutsingeln Left Myself Behind<\/em>\u00a0(som klockar in p\u00e5 sju minuter och f\u00f6regick albumsl\u00e4ppet) och B-sidan Bright White Shimmering Sun\u00a0<\/em>framf\u00f6rdes. Tyv\u00e4rr hoppade de \u00f6ver euforiska My Heart Skips a Beat<\/em> som annars tillh\u00f6r deras med poppiga \u00f6gonblick.<\/p>\n

Sammanfattningsvis kan vi s\u00e4ga s\u00e5 h\u00e4r: TOY visar prov p\u00e5 talang men \u00e4nnu s\u00e5 l\u00e4nge lyckas de inte riktigt ta det d\u00e4r sista steget. Delvis eftersom vi g\u00e5r miste om m\u00e5nga av de nyanser som kommer fram s\u00e5 tydligt p\u00e5 skiva.\u00a0Men ge debutanterna lite tid att mogna. F\u00f6rhoppningsvis hittar de en balans mellan det experimentella och k\u00e4nslan f\u00f6r bra l\u00e5tar – d\u00e5 kan de s\u00e4kerligen komma att bli en fantastisk liveakt.<\/p>\n

\"\"<\/a>F\u00f6ljande l\u00e5tar spelades:<\/strong><\/p>\n

Colours Running Out
\nBright White Shimmering Sun
\nLose My Way
\nLeft Myself Behind
\nMake It Mine
\nDrifting Deeper
\nDead and Gone
\nThe Reasons Why
\nMotoring
\nStranger
\nKopter<\/p>\n