{"id":63006,"date":"2012-11-21T14:52:53","date_gmt":"2012-11-21T12:52:53","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=63006"},"modified":"2012-11-26T09:35:39","modified_gmt":"2012-11-26T07:35:39","slug":"kulturbloggen-moter-orbital","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=63006","title":{"rendered":"Kulturbloggen m\u00f6ter Orbital"},"content":{"rendered":"<p><a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2012\/11\/orbital.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"aligncenter size-medium wp-image-63008\" title=\"orbital\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2012\/11\/orbital-300x200.jpg\" alt=\"\" width=\"300\" height=\"200\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2012\/11\/orbital-300x200.jpg 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2012\/11\/orbital-1024x682.jpg 1024w\" sizes=\"auto, (max-width: 300px) 100vw, 300px\" \/><\/a><\/p>\n<p style=\"text-align: center;\"><em>Fr\u00e5n v\u00e4nster till h\u00f6ger p\u00e5 bilden ser vi br\u00f6derna Phil och Paul Hartnoll som tillsammans utg\u00f6r Orbital<\/em><\/p>\n<p><em><\/em>F\u00e5 elektroniska har varit lika best\u00e5ende som Orbital.\u00a0Redan 1989 spelade br\u00f6derna Phil och Paul Hartnoll in debutsingeln <a href=\"http:\/\/youtu.be\/xV0BcEfDz5M\"><em>Chime<\/em><\/a> p\u00e5 faderns kassettspelare. <em>Chime<\/em> kom snabbt att bli en hit inom en viss subkultur som v\u00e4xte fram under 90-talet och innefattade dansfester som varade hela n\u00e4tter. Efter ett fem \u00e5rs uppeh\u00e5ll \u00e5terf\u00f6renades br\u00f6derna Hartnoll 2009 f\u00f6r att fira 20-\u00e5rsjubileumet av <em>Chime<\/em>. Kulturbloggen m\u00f6tte upp dem p\u00e5 Debaser Medis knappa timmen innan de skulle ge sin f\u00f6rsta Sverige-spelning p\u00e5 \u00f6ver tio \u00e5r.<\/p>\n<p>&#8211; F\u00e5r jag fr\u00e5ga en sak? Vad \u00e4r det d\u00e4r f\u00f6r stor lysande byggnad, fr\u00e5gar Paul och pekar ut genom f\u00f6nstret. Jag har knappt hunnit s\u00e4tta min fot i deras loge.<\/p>\n<p>&#8211; Du menar nog Globen.<\/p>\n<p>&#8211; Ja, den d\u00e4r stora bollen. Vad anv\u00e4nds den till?<\/p>\n<p>&#8211; Det \u00e4r en konsertlokal.<\/p>\n<p>&#8211; D\u00e4r ska vi spela n\u00e4sta g\u00e5ng vi kommer hit!<\/p>\n<p><strong>\u00a0I \u00e5r gav ni ut <em>Wonky<\/em> som allts\u00e5 \u00e4r ert f\u00f6rsta nya album sedan ni \u00e5terf\u00f6renades. Hur kom den till?<\/strong><\/p>\n<p>Paul: Vi hade spelat live i tv\u00e5 \u00e5r och k\u00e4nde att vi beh\u00f6vde nytt material till v\u00e5ra konserter. Vi nj\u00f6t s\u00e5 mycket av att spela och f\u00f6r att kunna forts\u00e4tta kr\u00e4vdes n\u00e5gonting nytt,\u00a0s\u00e5 albumet best\u00e5r av l\u00e5tar som fungerar bra live.<\/p>\n<p>Phil: Sj\u00e4lva metoden var lite annorlunda den h\u00e4r g\u00e5ngen. Vi DJ:ade mycket parallellt med att vi skrev de nya l\u00e5tarna, s\u00e5 vi sl\u00e4ngde in lite nytt material i v\u00e5ra DJ-set vilket var n\u00e5got vi aldrig hade provat tidigare. Det skulle visa sig vara en bra liten \u00f6vning.<\/p>\n<p><strong>Det l\u00e5ter p\u00e5 er som att det var en ganska enkel process?<\/strong><\/p>\n<p>Paul: Absolut. Det var ungef\u00e4r lika enkelt som att g\u00f6ra v\u00e5rt f\u00f6rsta album. Tv\u00e5an var d\u00e4remot sv\u00e5r, men eftersom det var en nystart k\u00e4ndes det som att vi gjorde en debutskiva igen.<\/p>\n<p><strong>Hur tycker ni skivan passar in med dagens elektroniska musik?<\/strong><\/p>\n<p>Phil: Det finns s\u00e5 m\u00e5nga olika scener, s\u00e5 det \u00e4r sv\u00e5rt att s\u00e4ga. Fast vi har egentligen aldrig passat in. Man skulle kunna s\u00e4ga att det har varit v\u00e5r agenda att inte passa in.<\/p>\n<p>Paul: N\u00e4r andra artister provar p\u00e5 en ny stil brukar de g\u00f6ra det under ett annat namn, men vi har alltid anv\u00e4nt Orbital. Sedan inspireras vi konstant av saker vi h\u00f6r. <a href=\"http:\/\/www.youtube.com\/watch?v=u-785O2rpTM\"><em>Satan<\/em><\/a> har ju till exempel inslag av hiphop i sig. Idag l\u00e5ter vi antagligen som killar som h\u00e5llit p\u00e5 i \u00f6ver tjugo \u00e5r.<\/p>\n<p><strong>Varf\u00f6r d\u00f6pte ni skivan till\u00a0<em>Wonky<\/em>?<\/strong><\/p>\n<p>Paul: Om du fr\u00e5gar mig s\u00e5 kommer titeln fr\u00e5n att vi var fulla i studion. Vi \u00f6ppnade en flaska champagne f\u00f6r att fira att vi spelat in den sista l\u00e5ten som var just\u00a0<em>Wonky<\/em>. Vi hade inte kunnat komma \u00f6verens om n\u00e5gon annan titel innan men i en berusad anda best\u00e4mde vi oss f\u00f6r att kalla skivan\u00a0<em>Wonky<\/em>. Jag vet inte vad du har att s\u00e4ga om det?<\/p>\n<p>Phil: Det svaret duger f\u00f6r mig.<\/p>\n<p><strong>Zola Jesus sjunger p\u00e5\u00a0<em><a href=\"http:\/\/www.youtube.com\/watch?v=nOGM1V6lCgM\">New France<\/a>,\u00a0<\/em>p\u00e5 vilket s\u00e4tt bidrog hennes s\u00e5ng till l\u00e5ten?<\/strong><\/p>\n<p>Paul: Hon bidrog med den felande l\u00e4nken. L\u00e5ten hade upparbetats till en viss niv\u00e5 men den saknade n\u00e5got, s\u00e5 jag letade runt efter en stark gotisk kvinnor\u00f6st och hon var perfekt. Vi spenderade tv\u00e5 dagar i studion och efter att ha bollat runt olika id\u00e9er var det vad som kom ut.<\/p>\n<p><strong>Finns det n\u00e5gra andra artister ni skulle vilja samarbeta med?<\/strong><\/p>\n<p>Paul: H\u00f6gst p\u00e5 min lista st\u00e5r Karin fr\u00e5n The Knife och Kate Bush eftersom de har sin egen stil och karakt\u00e4r.<\/p>\n<p>Phil: Jag skulle vilja jobba med hon fr\u00e5n The Kills, fast jag vet inte vad hon heter.<\/p>\n<p>Paul: Leonard Cohen vore \u00e4ven coolt att g\u00f6ra n\u00e5got ihop med.<\/p>\n<p><strong>Han har v\u00e4l aldrig gjort n\u00e5got elektroniskt?<\/strong><\/p>\n<p>Paul: Precis, s\u00e5 det skulle vara sp\u00e4nnande att h\u00f6ra.<\/p>\n<p><strong>Musikvideon till <em>Wonky<\/em> \u00e4r ju ganska surrealistisk. Tycker ni att det finns surrealistiska inslag i er musik?<\/strong><\/p>\n<p>Paul: Instrumentell musik i allm\u00e4nhet \u00e4r r\u00e4tt abstrakt. Just den l\u00e5ten inneh\u00e5ller ju f\u00f6rvisso s\u00e5ng, men den inneh\u00e5ller \u00e4ven pitchbends och konstiga st\u00e4mningar vilket g\u00f6r den okonventionell och surrealistisk.<\/p>\n<p>&#8212;<\/p>\n<p>H\u00e4r kan ni se musikvideon till <em>Wonky<\/em>:<\/p>\n<p><iframe loading=\"lazy\" src=\"http:\/\/www.youtube.com\/embed\/81d9ulPttIg\" frameborder=\"0\" width=\"560\" height=\"315\"><\/iframe><\/p>\n<p>Foto: Emma Andersson<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Fr\u00e5n v\u00e4nster till h\u00f6ger p\u00e5 bilden ser vi br\u00f6derna Phil och Paul Hartnoll som tillsammans utg\u00f6r Orbital F\u00e5 elektroniska har varit lika best\u00e5ende som Orbital.\u00a0Redan 1989 spelade br\u00f6derna Phil och Paul Hartnoll in debutsingeln Chime p\u00e5 faderns kassettspelare. Chime kom snabbt att bli en hit inom en viss subkultur som v\u00e4xte fram under 90-talet och [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":3,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[5,7],"tags":[9007,1187,7509,9005,9006,8989,6493],"class_list":["post-63006","post","type-post","status-publish","format-standard","category-intervju","category-musik","tag-chime","tag-debaser","tag-orbital","tag-paul-hartnoll","tag-phil-hartnoll","tag-wonky","tag-zola-jesus","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/63006","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/3"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=63006"}],"version-history":[{"count":15,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/63006\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":63237,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/63006\/revisions\/63237"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=63006"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=63006"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=63006"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}