{"id":62830,"date":"2012-11-16T09:02:20","date_gmt":"2012-11-16T07:02:20","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=62830"},"modified":"2012-11-16T09:02:20","modified_gmt":"2012-11-16T07:02:20","slug":"norrbottens-jarn-lat-som-forr-fast-battre-och-minst-lika-viktiga","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=62830","title":{"rendered":"Norrbottens J\u00e4rn l\u00e4t som f\u00f6rr fast b\u00e4ttre och minst lika viktiga"},"content":{"rendered":"

\"\"<\/a><\/p>\n

N\u00e4r S\u00f6dra Teatern bjuder in till nostalgi och proggafton sker det i skymundan och med den s\u00e4msta logistik jag upplevt p\u00e5 l\u00e4nge. Ca 200 f\u00f6rv\u00e4ntansfulla medel\u00e5lders b\u00e4nkade sig p\u00e5 S\u00f6drans stora salong f\u00f6r att avnjuta ett av, 1970-talets b\u00e4sta rockorkestrar, Norrbottens J\u00e4rn. Inte sedan 1975 har g\u00e4nget fr\u00e5n Lule\u00e5 spelat i Stockholm, med andra ord, det kunde varit b\u00e4ddat f\u00f6r en av proggmusikens st\u00f6rsta comebacker p\u00e5 l\u00e4nge.<\/p>\n

Att jag k\u00e4nde till torsdagskv\u00e4llens konsert berodde inte p\u00e5 S\u00f6dra Teatern, utan p\u00e5 facebookv\u00e4nner som ber\u00e4ttade att de skulle spela.
\nDessutom l\u00e5ter arrang\u00f6rerna, Vera Vinter en otroligt duktig och annorlunda vis- och ballads\u00e5ngerskas konsert l\u00f6pa parallellt. Vera \u00e4r tjejen fr\u00e5n Lapptr\u00e4sk som gjort succ\u00e9 med sin speciella r\u00f6st och starka texter. Att l\u00e4gga Vera parallellt med Norrbottens J\u00e4rn, \u00e4r inte bara klantigt utan ocks\u00e5 ofint, mot tv\u00e5 var och en f\u00f6r sig bra artister. <\/p>\n

N\u00e4r Gun Hemstr\u00f6m hade sin visafton i b\u00f6rjan av november hade arrang\u00f6rerna lagt Ale M\u00f6llers konsert samtidigt. <\/p>\n

Inte samma publik, s\u00e4ger den som tycker jag gn\u00e4ller. Jo tyv\u00e4rr s\u00e5 \u00e4r det nog s\u00e5 att publiken h\u00e4r \u00e4r i stort sett densamma.<\/p>\n

L\u00e5t mig nu \u00e5terg\u00e5 till \u201dNorrbottens J\u00e4rn\u201d, som fortfarande kan ranka sig som av proggtidens b\u00e4sta band. 2003 startade Ted Str\u00f6m, sonen fr\u00e5n Norrland det band som skulle f\u00e5 en otrolig genomslagskraft inom den progressiva musik- och kulturr\u00f6relsen. N\u00e5gra \u00e5r f\u00f6re hade det varit gruvstrejker i Norrland och Norrbottensteatern d\u00e4r Ted Str\u00f6m jobbade, f\u00f6ljde den radikala linjen och blev en stark r\u00f6st i kampen f\u00f6r b\u00e4ttre villkor och l\u00f6ner i de norrl\u00e4ndska gruvorna.<\/p>\n

F\u00f6rslaget till bandet kom fr\u00e5n regiss\u00f6ren Kjell Sundvall och Ted satte sedan samman det som under n\u00e5gra \u00e5r blev \u201dNorrbottens J\u00e4rn\u201d.<\/p>\n

N\u00e4r de spelade nu i Stockholm, har det g\u00e5tt 37 \u00e5r sedan de spelade p\u00e5 Konserthuset 1975, en alternativ schlagerfestival, d\u00e4r de var en del av Anton Svedbergs Sv\u00e4ngj\u00e4ng, ett sjuttiotal proggspelande personer fr\u00e5n Lule\u00e5 och trakterna d\u00e4romkring. <\/p>\n

Norrbottens J\u00e4rn gjorde bara tv\u00e5 album, varav Ted Str\u00f6m inte var med p\u00e5 den andra. G\u00e4nget splittrades och Ted Str\u00f6m skrev texter och musik, bland annat \u201dEn vintersaga\u201d som Monica T\u00f6rnell spelade in och gick rakt in i svenska folkets hj\u00e4rtan. D\u00e4rtill har han skrivit merparten av filmmusiken till Lars Molins filmer.<\/p>\n

Herrarna i NJ \u00e4r lite \u00e4ldre och gr\u00e5are, men den musikaliska sj\u00e4len finns kvar och Marie Ros\u00e9n \u00e4r en absolut s\u00e4ker r\u00f6st som inte gruppen skulle klara sig utan. L\u00e5tarna \u201dJag och du\u201d och \u201dSamma vindar, samma dofter\u201d gav samma rysningar idag som d\u00e5. Marie Ros\u00e9n fyllde 60 f\u00f6rra \u00e5ret, men som n\u00e5gon kommenterade hon s\u00e5g ut som i g\u00e5r.<\/p>\n

Ted Str\u00f6m har liksom Marie valt att bos\u00e4tta sig utanf\u00f6r Norrbotten. Ted i Nora och Marie i Stockholm.
\n– Det \u00e4r kul att spela igen, sa Ted, texterna i v\u00e5ra l\u00e5tar k\u00e4nns mer aktuella idag \u00e4n n\u00e4r vi gjorde dem. Det verkar ha h\u00e4nt v\u00e4ldigt lite under de h\u00e4r \u00e5ren. Det verkar som tiden g\u00e5tt bak\u00e5t.<\/p>\n

Ni som bokat f\u00f6r helgens resa \u201dSvenska H\u00f6jdare\u201d kan gl\u00e4dja er med att Norrbottens J\u00e4rn \u00e4r ett av g\u00e4ngen som spelar, liksom Nationalteatern, Sanna Carlstedt, Rolf Wikstr\u00f6m.<\/p>\n

Om man f\u00e5r \u00f6nska n\u00e5got n\u00e4r det g\u00e4ller S\u00f6dra Teatern skulle det vara att l\u00e5ta \u201dNorrbottens J\u00e4rn\u201d spela en varm sommarkv\u00e4ll p\u00e5 Terrassen. Jag \u00e4r \u00f6vertygad om att det skulle vara fullt och lite till och alla skulle vi f\u00f6lja med i refr\u00e4ngerna.<\/p>\n

Text: Anne Sk\u00e5ner<\/strong><\/p>\n

L\u00e4s \u00e4ven andra bloggares \u00e5sikter om Norrbottens J\u00e4rn<\/a>, S\u00f6dra teatern<\/a>, proggmusik<\/a>, konserter<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

N\u00e4r S\u00f6dra Teatern bjuder in till nostalgi och proggafton sker det i skymundan och med den s\u00e4msta logistik jag upplevt p\u00e5 l\u00e4nge. Ca 200 f\u00f6rv\u00e4ntansfulla medel\u00e5lders b\u00e4nkade sig p\u00e5 S\u00f6drans stora salong f\u00f6r att avnjuta ett av, 1970-talets b\u00e4sta rockorkestrar, Norrbottens J\u00e4rn. Inte sedan 1975 har g\u00e4nget fr\u00e5n Lule\u00e5 spelat i Stockholm, med andra ord, […]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7],"tags":[3004,8991,5598],"class_list":{"0":"post-62830","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-musik","7":"tag-konserter","8":"tag-norrbottens-jarn","9":"tag-sodra-teatern","10":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/62830","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=62830"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/62830\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":62832,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/62830\/revisions\/62832"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=62830"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=62830"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=62830"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}