![\"wiley290\"](\"http:\/\/sodergren.com\/kulturbloggen\/wp-content\/uploads\/2009\/01\/wiley290.jpg\" "\\"wiley290\\"")
\nTv\u00e5 skivor som sl\u00e4pps den h\u00e4r veckan har jag lyssnat extra mycket p\u00e5. Och det \u00e4r tv\u00e5 skivor av mycket olika stil sinsemellan: Animal Collective med .”Merriweather Post Pavilion” och Wiley med. En ny skiva jag \u00e4r j\u00e4ttenyfiken p\u00e5 \u00e4r Antony And The Johnsons: ”The crying light”.
\n<\/p>\n
Animal Collective<\/strong> har f\u00e5tt massor av ber\u00f6m f\u00f6r nya skivan, deras nionde. Det g\u00e5r nog att prata om hype. Skulle bandet bokas f\u00f6r en spelning i Sverige l\u00e4r det bli uts\u00e5lt lika snabbt som Glasvegas spelning<\/a>.<\/p>\n Animal Collective, hur ska gruppen beskrivas? Nya albumet g\u00f6r mig glad, den \u00e4r fylld av infallsvinklar och roliga biljud, det \u00e4r ett album som \u00f6verraskar mig. Allra b\u00e4sta sp\u00e5ret hittills \u00e4r f\u00f6rsta p\u00e5 skivan: In The Flowes. Aftonbladets Per Magnusson skriver att<\/a> Animal Collective g\u00f6r popen sexig igen:<\/p>\n Hur mycket jag \u00e4n uppskattar orkesterns utflykter bland oljud och knas m\u00e5ste jag bek\u00e4nna att jag blir allra lyckligast av dessa enkla, svalt f\u00f6rsommar-doftande melodier. Animal Collective g\u00f6r popmusik till n\u00e5gonting ungt, sexigt och ljusbl\u00e5tt igen.<\/p><\/blockquote>\n Bandet finns f\u00f6rst\u00e5s p\u00e5 MySpace.<\/a> Wiley<\/strong> \u00e4r en \u00e4r en brittisk rappare\/producent fr\u00e5n \u00f6stra London och medlem i gruppen Roll Deep. Wiley s\u00e4ger sig sj\u00e4lv ha utvecklat sin egen musikstil, s\u00e5 kallad Eski, som har mycket gemensamt med musikgenren grime.<\/p>\n Nya skivan: See Clear now, \u00e4r en blandskiva. Det \u00e4r hiphop, det \u00e4r ballader, det \u00e4r discol\u00e5tar som ”Turn it up”. <\/p>\n Om du liksom jag, uppskattar att ett album \u00e4r spretigt, ska du g\u00e4rna lyssna in dig p\u00e5 albumet. Det \u00e4r en upp\u00e5t-skiva, fartfylld och ganska hetsigt. Men kul. <\/p>\n DN:s recensent Mattias Dahlstr\u00f6m<\/a> gav den betyg 3 men tyckte att det kunde vara lite f\u00f6r mycket:<\/p>\n ”SEE CLEAR NOW” \u00e4r som en ”Pirates of the caribbean”- eller ”Hellboy”-film: ett gr\u00e4llt, f\u00e4rggrant och hetsigt matin\u00e9\u00e4ventyr d\u00e4r upphovsmakaren ivrigt f\u00f6rs\u00f6ker packa in s\u00e5 m\u00e5nga ingredienser som m\u00f6jligt samtidigt. Slutresultatet blir nerv\u00f6st, spretigt och ibland n\u00e4stan outh\u00e4rdligt oj\u00e4mnt. Men onekligen ganska underh\u00e5llande.<\/p><\/blockquote>\n Antony And The Johnsons<\/strong> \u00e4r ett sp\u00e4nnande band. Bandet har varit i Sverige f\u00f6rra \u00e5ret p\u00e5 flera spelningar, fast utan Antony. Och det har varit en besvikelse f\u00f6rst\u00e5s. Men p\u00e5 nysl\u00e4ppta skivan – ”The crying light” – \u00e4r Antony med. Jag har inte lyssnat p\u00e5 den \u00e4n. Tyv\u00e4rr fanns det inte i Spotify. Inte en enda l\u00e5t med Antony and the Johnssons fanns i Spotify.<\/p>\n Dagens Nyheter ger betyg 4 och skriver<\/a>:<\/p>\n OCH MAN KAN konstatera att han inte bara attitydm\u00e4ssigt har n\u00e4rmat sig en annan sf\u00e4r. ”The crying light” saknar till stor del soul- och gospelinfluenserna, och solklara sensationer som f\u00f6rra skivans ”You are my sister” och ”Fistful of love” finns inte h\u00e4r. I st\u00e4llet har ytterligare sm\u00e5 f\u00f6rskjutningar bort fr\u00e5n de melodi- och fyrtaktsburna strukturerna skett, mot folk- och konstmusiken. Det \u00e4r \u00e4nnu ingen sn\u00e5rig musikakademikermusik, men tydliga tecken p\u00e5 utvecklingen finns. Allra tydligast blir detta i renodlade vokalstycket ”Dust and water” som, i alla fall i min bok, g\u00e5r \u00f6ver gr\u00e4nsen f\u00f6r det etnopatetiska.<\/p><\/blockquote>\n Skivkoll har ocks\u00e5 bloggat om ”The crying light”.<\/a><\/p>\n Andra bloggar om: skivnytt<\/a>, recensioner<\/a>, skivor<\/a>, musik<\/a>, hiphop<\/a>, indiepop<\/a>, Wiley<\/a>, grime<\/a>, Antony and the Johnsons<\/a>, Animal Collective<\/a>, sex<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Tv\u00e5 skivor som sl\u00e4pps den h\u00e4r veckan har jag lyssnat extra mycket p\u00e5. Och det \u00e4r tv\u00e5 skivor av mycket olika stil sinsemellan: Animal Collective med .”Merriweather Post Pavilion” och Wiley med. En ny skiva jag \u00e4r j\u00e4ttenyfiken p\u00e5 \u00e4r Antony And The Johnsons: ”The crying light”.<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,22],"tags":[2274,2474,12282,4670,5121,12287],"class_list":["post-6280","post","type-post","status-publish","format-standard","category-recension","category-skivor","tag-hiphop","tag-indiepop","tag-musik","tag-recensioner","tag-skivnytt","tag-skivor","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/6280","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=6280"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/6280\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=6280"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=6280"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=6280"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}
\nAnimal Collective \u00e4r ett indieband med medelmmar som kommer fr\u00e5n Baltimore, Maryland. Det \u00e4r sv\u00e5rt att s\u00e4ga vilken genre bandet spelar. De experimenterar och det n\u00e4rmaste \u00e4r v\u00e4l att kalla deras musik f\u00f6r indierock, psykedelisk folk eller noise rock<\/p>\n
\nFast det brukar \u00e4ndra sig efter fler lyssningar. <\/p>\n
\nDNs recension (betyg 5)<\/a>
\nSvenska Dagbladet om Animal Collective.<\/a><\/p>\n![\"antony600\"](\"http:\/\/sodergren.com\/kulturbloggen\/wp-content\/uploads\/2009\/01\/antony600.jpg\" "\\"antony600\\"")
<\/p>\n