{"id":62756,"date":"2012-11-15T04:36:24","date_gmt":"2012-11-15T02:36:24","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=62756"},"modified":"2012-11-18T12:05:21","modified_gmt":"2012-11-18T10:05:21","slug":"animal-collective-pa-debaser-medis","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=62756","title":{"rendered":"Animal Collective p\u00e5 Debaser Medis"},"content":{"rendered":"

\"\"<\/a><\/p>\n

Animal Collective, Debaser Medis<\/strong>
\n14 november 2012<\/em>
\nBetyg: 3<\/p>\n

Animal Collective bildades 1999 i Baltimore. P\u00e5 f\u00f6rsta skivan Spirit They’re Gone, Spirit They’ve Vanished<\/em>\u00a0var David ”Avey Tare” Portner och Noah ”Panda Bear” Lennox de enda medlemmarna, men det experimentella djurkollektivet fick snabbt tillv\u00e4xt i form av barndomsv\u00e4nnerna Josh ”Deakin” Gibb och Brian ”Gelogist” Weitz. Sedan dess har de, f\u00f6rvisso i lite varierande konstellationer, fortsatt g\u00f6ra lika banbrytande som lekfull musik i hisnande hastighet.<\/p>\n

Fast det var f\u00f6rst 2009 – n\u00e4r Merriweather Post Pavilion<\/em>\u00a0landade i alla v\u00e4lsorterade skivhyllor –\u00a0som det stora genombrottet kom. Kritikerk\u00e5ren t\u00e4vlade om vem som kunde \u00e4lska albumet mest. N\u00e4r bandet i h\u00f6stas f\u00f6ljde upp Merriweather Post Pavilions<\/em>\u00a0otroliga framg\u00e5ngar med sin nionde full\u00e4ngdare Centipede Hz<\/em> var f\u00f6rv\u00e4ntningarna minst sagt enorma. Trots att Centipede Hz<\/em> faktiskt var ett delvis r\u00e4tt lysande album m\u00f6ttes den av blandad kritik.\u00a0Det var precis samma f\u00f6rv\u00e4ntningar som sp\u00f6kade n\u00e4r Animal Collective intog Debaser Medis i Stockholm f\u00f6r den andra av tre Sverige-spelningar i \u00e5r.<\/p>\n

\"\"<\/a>Bandet hade inte sparat p\u00e5 rekvisitan. Scenen s\u00e5g ut som en gigantisk flinande mun med uppbl\u00e5sbara blinkande t\u00e4nder och en projektor som spelade upp olika filmklipp parallellt med musiken. P\u00e5 h\u00e5ll s\u00e5g det riktigt spektakul\u00e4rt ut.<\/p>\n

P\u00e5 tal om f\u00f6rv\u00e4ntningar. Den uts\u00e5lda lokalen kokade redan n\u00e4r bandet klev p\u00e5 och Panda Bear, fr\u00e5n sin trumstol i ena h\u00f6rnet av scenen, b\u00f6rjade sjunga de f\u00f6rsta tonerna i inledande Rosie Oh<\/em>. Fast det var f\u00f6rst n\u00e4r Avey Tare (som hade f\u00e4rgat h\u00e5ret bl\u00e5tt) med sin karakt\u00e4ristiskt skrikiga r\u00f6st b\u00f6rjade stamma ”let-let-let-let go” i\u00a0Today’s Supernatural<\/em> som publiken kom ig\u00e5ng p\u00e5 riktigt.<\/p>\n

Centipede Hz<\/em> markerar ju \u00e4ven gitarristen Josh ”Deakin” Gibbs \u00e5terkomst till bandet efter fem \u00e5rs fr\u00e5nvaro. I konsertens tredje l\u00e5t Wide Eyed<\/em>\u00a0\u00e4r det just han som st\u00e5r f\u00f6r s\u00e5nginsatsen. Kritikerna h\u00e4vdar att hans lite m\u00f6rkare r\u00f6st \u00e4r f\u00f6r anonym j\u00e4mf\u00f6rt med Avey och Panda Bears st\u00e4mmor, men jag skulle snarare s\u00e4ga att den kommer som en sk\u00f6n kontrast. Wide Eyed\u00a0<\/em>med sina n\u00e4stintill psykotiska vibbar tillh\u00f6r faktiskt de starkare l\u00e5tarna p\u00e5 Centipede Hz<\/em>. Ikv\u00e4ll \u00e4r den extra viktig eftersom den f\u00f6reg\u00e5r de lite mer trallv\u00e4nliga och sockers\u00f6ta singlarna\u00a0Applesauce<\/em> och\u00a0Honeycomb<\/em>\u00a0(som sl\u00e4pptes tidigare i \u00e5r och av n\u00e5gon outgrundlig anledning inte kom med p\u00e5 Centipede Hz<\/em>).<\/p>\n

Men nu b\u00f6rjar konserten sp\u00e5ra ur. Lion in a Coma<\/em>\u00a0och Sleigh Bells-vibbarna i Moonjock<\/em> funkar, men d\u00e4refter flummar de ut i f\u00f6r m\u00e5nga – och framf\u00f6r allt alldeles f\u00f6r l\u00e5nga – forcerade partier\u00a0som saknar tydliga melodier. Det \u00e4r \u00e4ven nu det m\u00e4rks att de fokuserar lite v\u00e4l mycket p\u00e5 nya skivan. Jag kan f\u00f6rst\u00e5 att de tycker det \u00e4r viktigt att hela tiden forts\u00e4tta utvecklas – det \u00e4r ju det som alltid k\u00e4nnetecknat Animal Collective – men f\u00f6r att bryta m\u00f6nstret och f\u00e5 lite fart hade de till exempel kunnat kl\u00e4mma in Strawberry Jam<\/em>-singeln\u00a0Fireworks.\u00a0<\/em>Eller varf\u00f6r inte det briljanta sp\u00e5ret What Would I Want Sky? Sky<\/em> fr\u00e5n Fall Be Kind<\/em>-EP:n? De har ju s\u00e5 mycket material att v\u00e4lja och vraka ur. Det skulle kunna bli s\u00e5 mycket b\u00e4ttre, nu l\u00e4mnar de helhetsm\u00e4ssigt snarare ett r\u00e4tt oj\u00e4mnt avtryck.<\/p>\n

De h\u00e4mtar sig dock i de tv\u00e5 sista l\u00e5tarna av ordinarie set –\u00a0Brother Sport<\/em> och\u00a0Peacebone<\/em>\u00a0– vilket \u00e4ven m\u00e4rks p\u00e5 publikens reaktioner. S\u00e5 st\u00e4mningen \u00e4r \u00e5terigen p\u00e5 topp n\u00e4r Animal Collective \u00e5terv\u00e4nder f\u00f6r extranumren som bland annat bjuder p\u00e5 bandets st\u00f6rsta hit My Girls<\/em>.<\/p>\n

I kv\u00e4llens sista l\u00e5t Amanita<\/em> kokar Debaser till den grad att brandlarmet g\u00e5r, men ingen bryr sig om att utrymma lokalen. Inte f\u00f6rr\u00e4n bandet har l\u00e4mnat scenen och lamporna t\u00e4nds. F\u00f6r \u00e4ven om Animal Collective turnerar r\u00e4tt flitigt l\u00e4r det dr\u00f6ja ett par \u00e5r innan vi f\u00e5r se dem i Sverige igen. Och \u00e4ven om de kanske inte riktigt levde upp till mina f\u00f6rv\u00e4ntningar var spelningen l\u00e5ngtifr\u00e5n en besvikelse.<\/p>\n

\"\"<\/a>F\u00f6ljande l\u00e5tar spelades:<\/strong><\/p>\n

Rosie Oh
\nToday’s Supernatural
\nWide Eyed
\nApplesauce
\nHoneycomb
\nLion in a Coma
\nMoonjock
\nPulleys
\nNew Town Burnout
\nMonkeyriches
\nBrother Sport
\nPeacebone<\/p>\n

Extranummer:<\/strong><\/p>\n

Cobwebs
\nMy Girls
\nAmanita<\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n