{"id":62710,"date":"2012-11-14T17:23:08","date_gmt":"2012-11-14T15:23:08","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=62710"},"modified":"2012-11-14T17:23:08","modified_gmt":"2012-11-14T15:23:08","slug":"skivrecension-soundgarden-king-animal","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=62710","title":{"rendered":"Skivrecension: Soundgarden – King Animal"},"content":{"rendered":"

\"\"<\/a>
\nArtist: Soundgarden
\nTitel: King Animal
\nBetyg 4
\nReleasedatum 13 november<\/p>\n

Lika bra att f\u00e5 det sagt direkt: Det h\u00e4r \u00e4r riktigt, riktigt bra. Det \u00e4r sm\u00e5tt otroligt att Soundgarden lyckas prestera ett s\u00e5 helgjutet och n\u00e4stan sprudlande album 15 \u00e5r efter att de splittrades tr\u00f6tta och desillusionerade.
\nNumera \u00e4r Soundgarden drog- och alkoholfritt och i texterna \u00e4r det ocks\u00e5 en vuxnare Chris Cornell som framtr\u00e4der. Livet \u00e4r h\u00e5rt men b\u00e4ttre \u00e4n alternativet \u00e4r hans slutsats i avslutande Rowing. I Bones of Birds konstaterar han att tiden \u00e4r hans v\u00e4n tills den inte l\u00e4ngre \u00e4r det och tar slut, men han hittar \u00e4nd\u00e5 en strimma hopp.<\/p>\n

\u00c5ngesten och desperationen fr\u00e5n tiden n\u00e4r Cornell vr\u00e5lade att han skulle bryta sig ur sin rostiga bur \u00e4r borta, men fantastiskt nog finns det mesta av kraften och energin kvar. Och trots, eller snarare tack vare, att h\u00e4r inte finns n\u00e5gra rosenrosa texter och absolut ingen l\u00e4ttlyssnad musik blir King Animal n\u00e5got av ett feel-good-piller.<\/p>\n

Bandet har l\u00e5tit bli att f\u00f6rs\u00f6ka reprisera sin kommersiella h\u00f6jdpunkt, 1994 \u00e5rs Superunknown d\u00e4r de udda taktarterna allt som oftast maskerades av en snudd p\u00e5 polerad produktion. Inte heller ekar de blytunga riffen fr\u00e5n genombrottsskivan Badmotorfinger. I st\u00e4llet forts\u00e4tter de i den riktning som stakades ut med Down on the Upside, som l\u00e4nge s\u00e5g ut att bli Soundgardens avskedsskiva. Med n\u00e5gra undantag \u00e4r det skrovligt och kantigt och st\u00f6tigt och Kim Thayils solon \u00e4r skeva och oregerliga men under distorsionen gnistrar refr\u00e4ngerna.
\nSk\u00f6nt att de \u00e4r tillbaka. De har varit borta f\u00f6r l\u00e4nge.<\/p>\n

Text: Anders Emretsson<\/strong><\/p>\n