{"id":62590,"date":"2012-11-13T04:02:46","date_gmt":"2012-11-13T02:02:46","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=62590"},"modified":"2012-11-16T09:19:58","modified_gmt":"2012-11-16T07:19:58","slug":"keane-pa-munchenbryggeriet","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=62590","title":{"rendered":"Keane p\u00e5 M\u00fcnchenbryggeriet"},"content":{"rendered":"

\"\"<\/a><\/p>\n

Keane, M\u00fcnchenbryggeriet<\/strong>
\n12 november 2012<\/em>
\nBetyg: 3<\/p>\n

Det \u00e4r ingen tvekan om att Keane \u00e4r ett band som betyder v\u00e4ldigt mycket f\u00f6r v\u00e4ldigt m\u00e5nga m\u00e4nniskor. Att s\u00e4ga att det var h\u00e4nder i luften hela konserten igenom n\u00e4r\u00a0den brittiska kvartetten, som tidigare i \u00e5r gav ut sin fj\u00e4rde full\u00e4ngdare Strangelands,<\/em> intog M\u00fcnchenbryggeriet i Stockholm \u00e4r ingen underdrift.<\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n

Konserten kretsar mycket kring just denna nya skiva, som n\u00e4r den kom m\u00f6ttes av en oenig kritikerk\u00e5r. BBC<\/a>\u00a0s\u00e5gade den r\u00e4tt rej\u00e4lt och ans\u00e5g att ”Keane saknade blod, mod och muskler” medan The Guardian<\/a> var desto mer positiva i sin recension:<\/p>\n

”… motst\u00e5nd \u00e4r meningsl\u00f6st, f\u00f6r vad Keane utf\u00f6r med perfektion i dessa svulstiga stadium-anthems \u00e4r noggranna men \u00e4nd\u00e5 outs\u00e4gliga melodiska progressioner som g\u00e5r rakt p\u00e5 de k\u00e4nslom\u00e4ssiga reflexerna – det g\u00e5r inte att lyssna p\u00e5 ’Disconnected’ eller ’In Your Own Time’ utan att rysa av deras sk\u00f6nhet”.<\/em><\/p><\/blockquote>\n

Redan i \u00f6ppningsl\u00e5ten You\u00a0Are Young\u00a0<\/em>visar Tom Chaplin upp sin starka korgosse-st\u00e4mma. Han tar i som om det vore slutkl\u00e4mmen p\u00e5 konsertens sista extranummer. Han tar nog i lika mycket som Bruce Springsteen g\u00f6r i Born in the USA<\/em>\u00a0– som spelas strax innan bandet kliver p\u00e5 scenen – fast till skillnad fr\u00e5n The Boss r\u00f6ker Chaplin inte upp ett helt ciggpaket innan konserten bara f\u00f6r att g\u00f6ra r\u00f6sten hesare. Nej, Keane verkar rakt igenom sympatiska och precis som Coldplay \u00e4r deras l\u00e5tar snarare p\u00e5 gr\u00e4nsen till f\u00f6r trevliga och v\u00e4lpolerade. I l\u00e4ngden p\u00e5minner de n\u00e4stan som en\u00a0light-version av The Killers. Bara att man kan g\u00f6ra mycket mer med gitarrer \u00e4n ett piano. Just i konsertens mitt k\u00e4nns det lite l\u00e5ngrandigt men sedan kommer Is It Any Wonder?<\/em>, This is the Last Time<\/em> och framf\u00f6r allt Somewhere Only We Know <\/em>som visar upp bandets b\u00e4sta sida. Anledningen till varf\u00f6r Keane \u00e4r s\u00e5 omtyckta.\u00a0Ni vet, de d\u00e4r sockers\u00f6ta melodierna man reflexm\u00e4ssigt inte kan v\u00e4rja sig emot.<\/p>\n

\"\"<\/a>F\u00f6ljande l\u00e5tar spelades:<\/strong><\/p>\n

You Are Young
\nBend and Break
\nOn the Road
\nWe Might as Well Be Strangers
\nNothing in My Way
\nThe Lovers are Losing
\nSilenced by the Night
\nEverybody’s Changing
\nShe Has No Time
\nNeon River
\nSpiralling
\nDay Will Come
\nA Bad Dream
\nHamburg Song
\nDisconnected
\nIs It Any Wonder?
\nThis is the Last Time
\nSomewhere Only We Know
\nBedshaped<\/p>\n

Extranummer:<\/strong><\/p>\n

Sea Fog
\nSovereign Light Caf\u00e9
\nCrystal Ball<\/p>\n

 <\/p>\n