![\"\"](\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2012\/11\/2178.jpg\" "\\"2178\\"")
<\/a>I f\u00f6rorten Rebibbia utanf\u00f6r Rom i Italien ligger ett f\u00e4ngelse, Rebibbia Prison, som \u00e4r ett av landets st\u00f6rsta med satsningar p\u00e5 rehabilitering och social \u00e5terintegration. D\u00e4r sitter brottslingar som \u00e4r d\u00f6mda f\u00f6r mord, organiserad brottslighet och \u201dallehanda kriminell verksamhet\u201d. S\u00e4kerheten \u00e4r rigor\u00f6s, med b\u00e5de galler och st\u00e5ld\u00f6rrar, men fungerar inte enbart som straff f\u00f6r de intagna utan en m\u00f6jlighet till konstn\u00e4rlig gestaltning vid sidan om.<\/p>\nVarje \u00e5r s\u00e4tter f\u00e4ngelset n\u00e4mligen upp en teaterpj\u00e4s, och n\u00e4r filmen \u201dCaesar m\u00e5ste d\u00f6\u201d inleds \u00e4r det i slutskedet av den Shakeasphere- baserade pj\u00e4sen \u201dJulius Caesar\u201d om kejsarens sista tid, om m\u00e4nnen i hans n\u00e4rhet som v\u00e4nder sig emot honom och hans tyranni. D\u00e4refter f\u00e5r vi f\u00f6lja de intagna f\u00f6rst under en audition d\u00e4r konstn\u00e4rliga ledare fr\u00e5n f\u00e4ngelset utser roller, och d\u00e4refter de repetitioner som leder fram till filmens b\u00f6rjan.<\/p>\n
Med en gr\u00e5mulen f\u00e4rgskala bef\u00e4sts de k\u00e4nslol\u00e4gen som f\u00e5ngarna utg\u00f6r, de f\u00e5 men kontrastrika f\u00e4rgklickarna ringar in hoppet som \u00e4nd\u00e5 m\u00f6jligheten till att bef\u00e4sta f\u00e5ngarnas persona i konstn\u00e4rlig tolkning \u00e4nd\u00e5 utg\u00f6r. F\u00f6r nog \u00e4r det s\u00e5 att filmen \u00e4r otroligt stark, och lyser allra starkast n\u00e4r det m\u00e4rks hur mycket denna m\u00f6jlighet spelar f\u00f6r de intagna som valt att st\u00e4lla upp. De repeterar dialog med kraft och innerlighet, vill inte att n\u00e5gonting g\u00e5r fel. Samtidigt speglas de intagnas egna personligheter och problem i deras egna rollkarakt\u00e4rer, vilket \u00e4r b\u00e5de en styrka och en svaghet.<\/p>\n
Det som verkligen brister i filmens dramaturgi \u00e4r faktumet att regiss\u00f6rerna s\u00e5 g\u00e4rna velat p\u00e5visa hur mycket de intagnas personlighet l\u00e4cker igenom i rollkarakt\u00e4rerna att m\u00e5nga scenarion k\u00e4nns h\u00e5rt regisserade och inte en f\u00f6ljd av f\u00e5ngarnas egna eld. Det faktumet l\u00e4mnar en bitter eftersmak av en konstruerad mockument\u00e4r som str\u00e4cker sig lika mycket efter billiga po\u00e4nger som innerlig \u00e4rlighet. Men det filmen tappar i trov\u00e4rdighet d\u00e4r plockar den igen n\u00e4r den under k\u00e4nslosamma stunder v\u00e4ljer att inte f\u00e5nga det v\u00e5ld \u00e4nd\u00e5 f\u00f6rekommer p\u00e5 f\u00e4ngelset, och v\u00e4ljer ist\u00e4llet att stanna kvar med en k\u00e4nslosam kamera som observerar den nedst\u00e4mdhet som uppkommer till f\u00f6ljd av den oro f\u00f6r att pj\u00e4sen ska st\u00e4ngas ned f\u00f6r att de medverkande inte kan sk\u00f6ta sig. Att visa det, ist\u00e4llet f\u00f6r att f\u00f6rs\u00f6ka visa n\u00e5got v\u00e5ldsf\u00f6rh\u00e4rligande som skulle kunna vara taget ur en amerikansk film, visar p\u00e5 pondus, konstn\u00e4rlighet och trov\u00e4rdighet som annars hade varit sv\u00e5r att ta p\u00e5 allvar.<\/p>\n
Att f\u00e5 se dessa repetitioner och vad de betyder f\u00f6r de intagna \u00e4r stort. Att f\u00e5 se bes\u00f6karna ryckas med i gestaltningarna och k\u00e4nslostormarna precis lika angel\u00e4get; framtr\u00e4dandet blir en tyst kommunikation utan ord, som \u00e4nda v\u00e4xer sig grann och f\u00e4rgstark. Appl\u00e5derna vittnar om succ\u00e9. Att till och med vakter, som annars finner f\u00e5ngarna ruttna, ser storheten i f\u00e5ngarnas sk\u00e5despeleri s\u00e4ger en hel del.<\/p>\n
Text: Fredrik Gertz<\/strong><\/p>\n