{"id":62241,"date":"2012-11-09T21:36:22","date_gmt":"2012-11-09T19:36:22","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=62241"},"modified":"2012-11-13T17:40:45","modified_gmt":"2012-11-13T15:40:45","slug":"skivrecension-crystal-castles-crystal-castles-iii","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=62241","title":{"rendered":"Skivrecension: Crystal Castles – Crystal Castles (III)"},"content":{"rendered":"

\"\"<\/a><\/p>\n

Artist: Crystal Castles<\/strong>
\n Titel: Crystal Castles (III)<\/strong>
\n Betyg: 4<\/strong><\/p>\n

Mitt f\u00f6rsta m\u00f6te med Crystal Castles \u00e4r n\u00e5got jag med gl\u00e4dje, och m\u00f6jligtvis viss romantiserad nostalgi, drar mig till minnes.\u00a0Det var i London i b\u00f6rjan av 2009 och de var det f\u00f6rsta av tre f\u00f6rband. S\u00e4llskapet jag var d\u00e4r med uth\u00e4rdade en l\u00e5t innan de f\u00f6rsvann till baren. Sj\u00e4lv var jag helt uppslukad av Alice och Ethan. Deras kompromissl\u00f6st h\u00e5rda liveshow var, och \u00e4r fortfarande, n\u00e5got av det b\u00e4sta jag har bevittnat i konsertv\u00e4g. \u00d6gonblicket de spelade\u00a0Alice Practise<\/em> var jag helt fr\u00e4lst – n\u00e4r jag kom hem var jag genast tvungen att kolla upp vad den d\u00e4r l\u00e5ten som inneh\u00f6ll det dampiga\u00a0tv-spelsplingandet hette.<\/p>\n

Mycket har h\u00e4nt sedan dess och den experimentella electroduon fr\u00e5n Kanada har g\u00e5tt fr\u00e5n klarhet till klarhet. Bandets andra album, som helt enkelt hette Crystal Castles (II)<\/em>, inneh\u00f6ll alltifr\u00e5n trasig punk i form av Doe Deer<\/em>\u00a0till Celesticas<\/em>\u00a0vackert melankoliska electropop och piskande\u00a0h\u00e5rda Baptism<\/em>.\u00a0N\u00e4r Robert Smith fr\u00e5n The Cure sedan sjung p\u00e5 singelversionen av Platinum Blonde-covern Not in Love<\/em> hade Crystal Castles till och med en hit. Inte illa f\u00f6r ett band som avskyr allt som har med mainstream att g\u00f6ra som pesten.<\/p>\n

Vi visste ju redan p\u00e5 f\u00f6rhand att (III)<\/em> inte kunde bli n\u00e5gonting annat \u00e4n Crystal Castles b\u00e4sta album hittills. Hos vissa fanns det kanske en r\u00e4dsla att de skulle morfera och bli Skrillex, men s\u00e5 \u00e4r tur nog inte fallet. Det har snarare blivit kallare och mer\u00a0distanserat.\u00a0De isolerade sig i Warszawa och anv\u00e4nde – f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen – enbart analog utrustning. Resultatet \u00e4r ofta mer subtilt \u00e4n n\u00e5got bandet gjort tidigare\u00a0– \u00e4ven om de brutala inslagen naturligtvis fortfarande finns representerade, exempelvis i bastunga Insulin<\/em>.\u00a0En b\u00e4ttre formulering \u00e4r kanske att spektrumet har blivit bredare, vilket vi delvis fick ett hum om n\u00e4r bandet sl\u00e4ppte ifr\u00e5n sig skivans 90-tal- och rave-inspirerade\u00a0\u00f6ppningssp\u00e5r Plague<\/em> i somras. \u00c4ven Wrath of God<\/em>, som brittiska musikmagasinet NME kallar ”Debussy f\u00f6r Pok\u00e9mon-generationen”, kretsar just kring kontrasten mellan det symfoniskt lugna och de lite mer typiska Crystal Castles-partierna. Vissa l\u00e5tar, s\u00e5som Affection<\/em> och – framf\u00f6r allt – avslutningssp\u00e5ret Child, I Will Hurt You<\/em> lutar \u00e4nnu mer \u00e5t det dr\u00f6mska och subtila h\u00e5llet.<\/p>\n

P\u00e5 skivans andra sp\u00e5r Kerosene<\/em> sjunger Alice n\u00e4stan helt of\u00f6rvr\u00e4ngt ”I will protect you from all the things I’ve seen”. Ljudbilden \u00e4r dystopisk och f\u00f6rtryck \u00e4r skivans genomg\u00e5ende tema. P\u00e5 omslaget ser vi en besl\u00f6jad kvinna h\u00e5lla om sin skadade son.\u00a0”It was taken at a protest in Yemen. A boy was pepper-sprayed and beaten by cops and his mother thought that he had been killed in the fight. In that moment she found him and she’s crying from happiness because he’s still alive. A war journalist snapped that picture at that moment. And she’s really happy that the image is spreading round the world. The woman is the powerful one in this picture, the male needs her, and I like that” s\u00e4ger Ethan.<\/p>\n

Kanske beror det p\u00e5 skivans l\u00e4ngd (som inte ens str\u00e4cker sig \u00f6ver 40 minuter, j\u00e4mf\u00f6rt med (I)<\/em> och (II)<\/em> som b\u00e5da var \u00f6ver 50 minuter l\u00e5nga) men (III)\u00a0<\/em>\u00e4r helt klart bandets mest fokuserade och genomt\u00e4nkta alster hittills.\u00a0Till och med l\u00e5tarna k\u00e4nns mer strukturerade, och mindre spontana, \u00e4n tidigare. Det enda jag saknar \u00e4r en sj\u00e4lvklar hit. Sad Eyes<\/em>\u00a0kommer s\u00e4kert v\u00e4cka liv i de flesta dansgolv, men den f\u00e5r mig inte att trilla av stolen p\u00e5 samma s\u00e4tt som jag gjorde f\u00f6rsta g\u00e5ngen jag h\u00f6rde Baptism<\/em>. Om n\u00e5got s\u00e5 k\u00e4nns (III)<\/em> som en skiva som v\u00e4xer med tiden. L\u00e5tar som Wrath of God<\/em>\u00a0och Affection<\/em>\u00a0med sitt intressanta beat\u00a0\u00f6ppnas upp lite, lite mer f\u00f6r varje lyssning.\u00a0N\u00e4r Crystal Castles om n\u00e5got \u00e5r eller s\u00e5 sl\u00e4pper (IV)<\/em> kommer jag antagligen s\u00e4ga att det \u00e4r deras m\u00e4sterverk,\u00a0men just nu \u00f6vertr\u00e4ffar (III)<\/em> \u00e5tminstone som album allt de gjort tidigare.<\/p>\n

B\u00e4sta sp\u00e5r: Wrath of God, Sad Eyes, Child, I Will Hurt You<\/p>\n