{"id":61888,"date":"2012-10-29T23:00:07","date_gmt":"2012-10-29T21:00:07","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=61888"},"modified":"2012-10-30T00:33:22","modified_gmt":"2012-10-29T22:33:22","slug":"kulturbloggen-moter-deap-vally","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=61888","title":{"rendered":"Kulturbloggen m\u00f6ter Deap Vally"},"content":{"rendered":"

P\u00e5 YouTube avl\u00f6ser kommentarer i stil med\u00a0”som White Stripes minus en Y-kromosom” varandra. Deap Vally \u00e4r en tjejduo fr\u00e5n Los Angeles som sj\u00e4lva beskriver sin musik som ”tung och or\u00e4dd”.\u00a0Deras debutalbum ges ut i b\u00f6rjan av n\u00e4sta \u00e5r, men den kaliforniska duon har redan f\u00e5tt ett rykte om sig f\u00f6r sina\u00a0\u00f6strogenladdade spelningar.<\/p>\n

Men vi ska l\u00e4mna soliga Los Angeles f\u00f6r en stund och ist\u00e4llet v\u00e4nda blicken\u00a0till Stockholm d\u00e4r \u00e5rets f\u00f6rsta sn\u00f6 just har fallit.\u00a0I en turn\u00e9buss utanf\u00f6r Berns sitter\u00a0Lindsey Troy, bandets s\u00e5ngerska och gitarrist. Hennes blonda lugg str\u00e4cker sig ner till \u00f6gonen. Mitt emot henne sitter Julie Edwards, bandets trummis. Hon har lockigt r\u00f6tt h\u00e5r och b\u00e4r fortfarande pyjamas trots att det \u00e4r eftermiddag och snart dags f\u00f6r soundcheck.\u00a0Senare p\u00e5 kv\u00e4llen ska de n\u00e4mligen agera f\u00f6rband till The Vaccines. Redan i december \u00e5terv\u00e4nder Deap Vally till Sverige. D\u00e5 ska de \u00f6ppna f\u00f6r Muse.<\/p>\n

Hur l\u00e4rde ni k\u00e4nna varandra?<\/strong><\/p>\n

Lindsey: Vi tr\u00e4ffades i slutet av 2010. Julie arbetade i en sybutik i Los Angeles och jag gick dit f\u00f6r att ta lektioner. Det klickade direkt och strax d\u00e4refter startade vi ett band. Vi hade spelat i andra projekt tidigare men vi k\u00e4nde oss inspirerade att testa n\u00e5gonting nytt.<\/p>\n

Era spelningar har snabbt blivit v\u00e4ldigt omtalade. Hur viktigt \u00e4r det att spela live f\u00f6r den typen av musik ni g\u00f6r?<\/strong><\/p>\n

Lindsey: Att spela live \u00e4r allt. Det \u00e4r s\u00e5 l\u00e5tarna kommer till, genom att jamma. Allt handlar om att spela. Vi \u00e4r beroende av att spela live. Det \u00e4r anledningen, det som sporrar oss.<\/p>\n

\"\"<\/a>Ikv\u00e4ll \u00f6ppnar ni f\u00f6r The Vaccines och n\u00e4r ni kommer tillbaka i december \u00e4r det som f\u00f6rband till Muse. \u00a0Oroar ni er n\u00e5gonsin f\u00f6r hur er musik ska tas emot av en publik som antagligen \u00e4r d\u00e4r f\u00f6r att se ett annat band?<\/strong><\/p>\n

Julie: Vi \u00e4r exalterade.\u00a0Visst, vi \u00e4r r\u00e4tt olika, men de \u00e4r fortfarande rockband. The Vaccines \u00e4r ett liveband precis som vi. De omfamnar upptr\u00e4dandet och vill ha roligt p\u00e5 scen.<\/p>\n

Lindsey: Sedan \u00e4r or\u00e4ddhet en del av v\u00e5rt ethos, s\u00e5 vi har en tendens att inte oroa oss. Det \u00e4r mest en rolig utmaning.<\/p>\n

I somras spelade ni p\u00e5 en hel del festivaler. P\u00e5 vilka s\u00e4tt skiljer sig era festivalspelningar fr\u00e5n en kv\u00e4ll som denna d\u00e5 ni \u00f6ppnar f\u00f6r ett annat band?<\/strong><\/p>\n

Lindsey: Festivaler \u00e4r s\u00e5 roliga. Det \u00e4r s\u00e5 m\u00e5nga band att det k\u00e4nns som ett rock’n’roll-sommarl\u00e4ger.<\/p>\n

Julie: Publiken ikv\u00e4ll kommer inte f\u00f6rst och fr\u00e4mst vara d\u00e4r f\u00f6r att se oss, men det \u00e4r coolt eftersom vi blir synliga f\u00f6r fler personer. N\u00e4r vi spelar p\u00e5 en festival s\u00e5 \u00e4r ju den publik som kommit till v\u00e5r scen d\u00e4r f\u00f6r att se oss. Annars hade de ju inte hamnat d\u00e4r eftersom det finns s\u00e5 m\u00e5nga andra valm\u00f6jligheter.<\/p>\n

Vad \u00e4r det som inspirerar er till att skriva musik?<\/strong><\/p>\n

Lindsey: Allting. Ofta handlar det om att hitta styrka i sig sj\u00e4lv. Vad var det du sa ig\u00e5r, Julie? N\u00e5got om att destillera.<\/p>\n

Julie: Att f\u00e5nga sanningar. Vi hittar universalsanningar, f\u00f6renklar dem och destillerar texterna. Det \u00e4r precis vad Lennon gjorde. Det \u00e4r som kommunikation.<\/p>\n

Lindsey: Det \u00e4r roligt eftersom det vi skapar i grunden \u00e4r sant men samtidigt \u00e4r en f\u00f6rst\u00e4rkt hyper-fantastisk version av sanningen. \u00a0Man kan m\u00e5la upp alla m\u00f6jliga bilder. Sedan f\u00f6rs\u00f6ker vi g\u00f6ra ett soundtrack f\u00f6r ”badassness”.<\/p>\n

Er nya singel heter End of the World<\/em>. Vad handlar den om?<\/strong><\/p>\n

Lindsey: Det \u00e4r r\u00e4tt simpelt, den handlar om att\u00a0motst\u00e5 frestelsen att vara hatisk mot andra m\u00e4nniskor och omfamna tanken p\u00e5 m\u00e4nskligheten som br\u00f6der och systrar. Om vi inte g\u00f6r det, kommer det vara v\u00e4rldens underg\u00e5ng.<\/p>\n

Det h\u00e4r \u00e4r f\u00f6rsta g\u00e5ngen ni spelar i Sverige. Hur \u00e4r det j\u00e4mf\u00f6rt med er hemstad Los Angeles?<\/strong><\/p>\n

Lindsey: Stockholm \u00e4r mycket vackrare \u00e4n Los Angeles. Byggnaderna h\u00e4r \u00e4r \u00e4ldre. Det finns sk\u00f6nhet i Los Angeles ocks\u00e5, men den \u00e4r s\u00e5 artificiell. H\u00e4r \u00e4r m\u00e4nnen naturligt snygga, l\u00e5nga och v\u00e4lkl\u00e4dda. Det \u00e4r mycket mer estetiskt h\u00e4r.<\/p>\n

Brukar ni lyssna p\u00e5 n\u00e5gra svenska band?<\/strong><\/p>\n

Julie: Dungen. Refused \u00e4r v\u00e4l svenskar? Vi s\u00e5g dem p\u00e5 Coachella. The Hives.<\/p>\n

Kommer ni fr\u00e5n liknande uppv\u00e4xter?<\/strong><\/p>\n

Julie: Hon v\u00e4xte upp bland hippies, det gjorde inte jag.<\/p>\n

\u00c4r ni j\u00e4mngamla? Hur gamla var ni n\u00e4r ni tr\u00e4ffades?<\/strong><\/p>\n

Julie: Tv\u00e5 \u00e5r yngre \u00e4n vi \u00e4r idag. Man fr\u00e5gar inte en kvinna fr\u00e5n Los Angeles om hennes \u00e5lder. F\u00f6r d\u00e5 kommer folk veta hur gammal man \u00e4r om tio \u00e5r.<\/p>\n

Vad hade ni f\u00f6r visioner n\u00e4r ni startade Deap Vally?<\/strong><\/p>\n

Julie: Vi ville vara rock’n’roll i klassisk tradition; organiskt och r\u00e5tt. Live- och gitarrbaserat. Rytmiskt och groovy.<\/p>\n

Har band som The Black Keys och The White Stripes varit viktiga influenser f\u00f6r er musik?<\/strong><\/p>\n

Lindsey: Helhetsm\u00e4ssigt \u00e4r vi framf\u00f6r allt influerade av klassisk rock, men det \u00e4r inspirerande hur banden du n\u00e4mnde kan frodas som duos. De har definitivt lagt grunden f\u00f6r det vi g\u00f6r men vi inspireras mest av musiken vi v\u00e4xte upp med.<\/p>\n

Vad var det f\u00f6r musik ni v\u00e4xte upp med?<\/strong><\/p>\n

Lindsey: Hole, Nirvana, The Doors, Nine Inch Nails.<\/p>\n

Julie: The Beatles, Elliot Smith och Autolux.<\/p>\n