{"id":61745,"date":"2012-10-27T09:51:37","date_gmt":"2012-10-27T07:51:37","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=61745"},"modified":"2012-10-27T09:51:37","modified_gmt":"2012-10-27T07:51:37","slug":"within-labyrinth-within-i-dansens-hus-imponerar","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=61745","title":{"rendered":"Within (Labyrinth Within) i Dansens hus: imponerar"},"content":{"rendered":"

\"\"<\/a><\/p>\n

Within (LABYRINTH WITHIN)
\nDansens Hus, Stockholm, 26 oktober 2012
\nKoreografi, regi, scenografi: Pontus Lidberg
\nDansare: Pontus Lidberg, Gabrielle Lamb, Laura Mead, Adrian Danchig-Waring, Jens Weber
\nKomposit\u00f6r: David Lang
\nLjus: Pontus Lidberg, Carolyn Wong
\nFilmfoto: Martin Nisser, FSF
\nKostym: Karen Young<\/p>\n

\u00d6ppningen \u00e4r bl\u00e4ndande vacker. En ensam man, Lidberg sj\u00e4lv, g\u00f6r ett b\u00f6ljande och intrikat solo p\u00e5 ett f\u00e4lt av rosor. Med sin till synes gr\u00e4nsl\u00f6st b\u00f6jliga (det engelska ordet limber passar egentligen b\u00e4ttre) kropp smeker han rosorna, luften och golvet omkring sig med en missilliknande precision. Samtidigt som tekniken bl\u00e4ndar, saknas inte k\u00e4nsligheten och v\u00e4rmen. R\u00f6relsespr\u00e5ket imponerar. Det h\u00e4r skulle jag kunna titta p\u00e5 hur l\u00e4nge som helst.<\/p>\n

\"\"<\/a>Stycket \u00e4r uppbyggt kring Pontus Lidbergs prisade film Labyrinth Within, som \u00e4ven visats p\u00e5 SVT f\u00f6r ca tv\u00e5 \u00e5r sen, och Lidberg har p\u00e5 ett fiffigt s\u00e4tt v\u00e4vt ihop filmsekvenser p\u00e5 en stor vit duk, tillika enda stycke scenografi, med sig sj\u00e4lv och dansarna p\u00e5 scenen. Oerh\u00f6rt snillrikt och r\u00f6rande.
\nDet h\u00e4r \u00e4r f\u00f6rsta g\u00e5ngen Lidberg, som pendlar mellan New York och Stockholm, s\u00e4tter upp stycket p\u00e5 Dansens Hus och det g\u00f6r han tillsammans med fyra dansare fr\u00e5n kompaniet Morphoses, d\u00e4r han \u00e4r konstn\u00e4rlig ledare s\u00e4songen 2012-2013. Fyra minst lika k\u00e4nsliga och precisa konstn\u00e4rskroppar att fylla ut Lidbergs v\u00e4rmande material, som koreografen sj\u00e4lv. Allt accentueras av m\u00e4kta vacker, nyskriven musik av Pulitzerprisbel\u00f6nade David Lang.<\/p>\n

N\u00e4r Lidberg f\u00e5r st\u00f6d av de \u00f6vriga fyra dansarna p\u00e5 scen erbjuds vi ett \u00e4ndl\u00f6st tr\u00e5d av r\u00f6relser, inte en l\u00f6s tr\u00e5d, bara sm\u00e5 knutar som l\u00f6ses upp genom ber\u00f6ring eller varsam manipulering. Det blir dock till slut s\u00e5 stilistiskt att personligheten fr\u00e5n den bl\u00e4ndande \u00f6ppningen tar stryk och dessv\u00e4rre blir delar av verket bara som en r\u00f6rlig, snygg staty. Lite kallt, ointressant och tyv\u00e4rr \u00e4ven lite humorl\u00f6st.<\/p>\n

Det snopna slutet \u00e4r ett litet verk i sig. Efter att filmen Labyrinth Within visats, kliver dansarna in p\u00e5 scenen f\u00f6r sitt appl\u00e5dtack, d\u00e4r sitter jag glad i h\u00e5gen och inv\u00e4ntar mer dans. Men icke d\u00e5. Tack och hej. Typ.<\/p>\n

Men p\u00e5 det hela imponerar Lidberg med sitt intrikata r\u00f6relseuttryck och framf\u00f6r allt, med sitt egna kroppsliga uttryck som dansare, \u00e4ven om verket hade vunnit p\u00e5 mer personlighet och v\u00e4rme.<\/p>\n

Text: Tommi Salmela<\/strong><\/p>\n

Foto: Bilden i toppen: Christopher Duggan
\nFoto: Bilden inne i texten: Erin Baiano<\/p>\n