{"id":61495,"date":"2012-10-20T06:34:57","date_gmt":"2012-10-20T04:34:57","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=61495"},"modified":"2012-10-20T10:37:22","modified_gmt":"2012-10-20T08:37:22","slug":"akademin-pa-dansens-hus-skapar-forvirring","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=61495","title":{"rendered":"Akademin p\u00e5 Dansens Hus – skapar f\u00f6rvirring"},"content":{"rendered":"

\"\"<\/a><\/p>\n

AKADEMIN
\nDansens Hus, Stockholm, 19-20 oktober
\nKoreografi och text: Gunilla Heilborn i samarbete med dansarna
\nDansare: Ludvig Daae, Zo\u00eb Poluch, Kristiina Viiala, Johan Thelander.
\nVisuellt ansvariga: wiklundwiklund
\nMusik & text: Kim Hiorthoy
\nLjus: Miriam Helleday
\nProduktion: Emma Astbury
\nFoto: Fredrik Daniel Bruno<\/p>\n

P\u00e5 Akademin tr\u00e4ffas man f\u00f6r att prata. Det i ett rum med en randig helt\u00e4ckningsmatta och romerska pelare, som f\u00f6r att p\u00e5minna oss om historiens vingslag. Typ. Och prata, det kan dom, v\u00e5ra fyra dansare. H\u00e4r pratas det om m\u00e5ttfullhet, anv\u00e4ndbarhet, stj\u00e4rntecken plus en del annat. Och ibland dansas det lite ocks\u00e5, som n\u00e4r kvartetten st\u00e4ller sig p\u00e5 led och till synes verkar freestyla. Charmigt och f\u00f6rg\u00e4ngligt.<\/p>\n

\"\"<\/a> Men det \u00e4r i samtalen som verket har sin styrka och nav. D\u00e4r blir ocks\u00e5 dansarnas icke-agerande en lysande komponent, f\u00f6r torrheten \u00e4r sannerligen ett signum i sammanhanget. Men d\u00e4r sakligheten har sin plats i samtalen, blir dansen ofta i detta uttryck, bara n\u00e5got dansarna markerar. Tr\u00f6tta stegsekvenser, ibland med stringens av humor. Visst, jag f\u00f6rst\u00e5r att koreografin l\u00e4mnats s\u00e5 \u00f6ppen, men det blir bara… lamt.<\/p>\n

Jag blir f\u00f6rvirrad. Jag kan inte best\u00e4mma mig om jag ska bli f\u00f6rf\u00f6rd eller f\u00f6rbannad, vilket resulterar i att jag ist\u00e4llet bara blir f\u00f6rvirrad. F\u00f6r \u00e5 ena sidan har vi den d\u00e4r sammanbitna stilen som Heilborn utvecklat och finslipat p\u00e5 svenska och utl\u00e4ndska scener, med dansare, sk\u00e5despelare och s\u00e5ngare. Och den \u00e4r hennes egen, det kan ingen s\u00e4ga n\u00e5got annat om. Det \u00e4r lakoniskt och s\u00e5 torrt, s\u00e5 torrt, att Maija Hirvanens g\u00e4stspel tidigare i h\u00f6stas med Our social democratic bodies, n\u00e4stan k\u00e4nns som ett glittrande shownummer i j\u00e4mf\u00f6relse. Men \u00e5 andra sidan ekar det v\u00e4ldigt tomt mellan de romerska pelarna, det torra och f\u00e5ordiga gr\u00e4nsar alltmer till intets\u00e4gande och det Heilborn i slut\u00e4ndan byggt liknar allt mer och mer ett stilrent och sm\u00e5trist luftslott.
\nS\u00e5 jag stannar vid f\u00f6rvirring.<\/p>\n

Text: Tommi Salmela<\/strong><\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n