{"id":61472,"date":"2012-10-20T10:25:12","date_gmt":"2012-10-20T08:25:12","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=61472"},"modified":"2012-10-21T10:55:48","modified_gmt":"2012-10-21T08:55:48","slug":"markurells-en-komedi-med-manga-bottnar-som-borde-ses-av-alla-gymnasieklasser","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=61472","title":{"rendered":"Markurells – en komedi med m\u00e5nga bottnar som borde ses av alla gymnasieklasser"},"content":{"rendered":"

\"\"<\/a><\/p>\n

Markurells
\nAv Hjalmar Bergman
\nRegi Philip Zand\u00e9n
\nRegist\u00f6d Therese Willstedt
\nDramaturg Susanne Marko
\nScenografi Lars \u00d6stbergh
\nKostym Annsofi Nyberg
\nLjus Sutoda
\nLjud Cecilia Fagerstr\u00f6m
\nMask Ulrika Ritter
\n
\nStockholms stadsteater<\/a>
\nPremi\u00e4r 19 oktober 2012<\/p>\n

Hilding Markurell \u00e4r f\u00f6dd i enkla f\u00f6rh\u00e5llanden och blev som ung torparson falskt anklagad f\u00f6r brott. Om han hade blivit f\u00e4lld hade hans liv troligen blivit f\u00f6rst\u00f6rt, att bli d\u00f6md till f\u00e4ngelse i slutet av 1800-talet var nog en dom som p\u00e5verkar en fattig man f\u00f6r livet. Nu blev han friad och ilskan efter att ha blivit oskyldigt anklagad blev en drivkraft ist\u00e4llet.<\/p>\n

Markurell har lyckats skaffa sig en rej\u00e4l f\u00f6rm\u00f6genhet. Faktum \u00e4r att han n\u00e4r dramat tar sin b\u00f6rjan har stadens f\u00f6rn\u00e4mare herrars framtid i sina h\u00e4nder. Stadens stolthet\u00a0 h\u00e4radsh\u00f6vding Carl-Magnus De Lorche hotas av konkurs, som bara Markurell kan r\u00e4dda honom fr\u00e5n. Men nu var det just De Lorche som anklagade Markurell f\u00f6r brott som han var oskyldig till i ungdomen.<\/p>\n

Markurells i Wadk\u00f6ping var Hjalmar Bergmans genombrottsroman 1919. Handlingen utspelar sig 1913 och \u00e4r en komisk, skarp och medk\u00e4nnande blick p\u00e5 makt och maktl\u00f6shet i Wadk\u00f6ping, ett Sverige i miniatyr. Nu s\u00e4tts pj\u00e4sen f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen upp p\u00e5 Stadsteatern.<\/p>\n

\"\"<\/a>N\u00e4r Stockholms stadsteater nu s\u00e4tter upp f\u00f6rest\u00e4llningen fick huvudrollsinnehavaren Kjell Bergvist<\/a> hoppas av mitt under repetitionstiden d\u00e5 han blivit skadad. Regiss\u00f6ren Philip Zand\u00e9n tog \u00f6ver rollen som Hilding Markurell och det g\u00f6r han storstilat. Philip Zand\u00e9n \u00e4r helt underbar som Markurell, vi ser hur han pendlar mellan sj\u00e4lvs\u00e4kerhet och minderv\u00e4rdeskomplex och os\u00e4kerhet. Philip Zand\u00e9n visar att han \u00e4r en av Sveriges fr\u00e4msta sk\u00e5despelare. Markurell \u00e4r komisk och l\u00f6jev\u00e4ckande men \u00e4nd\u00e5 s\u00e5 m\u00e4nsklig, vi retar oss p\u00e5 honom, blir arga p\u00e5 honom och lider med honom.<\/p>\n

Katarina Ewerl\u00f6f \u00e4r lika bra i sin roll som fru Markurell. Hon litar p\u00e5 sin publik och spelar inte \u00f6ver, hon l\u00e5ter oss l\u00e4sa mellan raderna. Skickligt. Ocks\u00e5 i slutscenerna l\u00e4mnar Katarina Ewerl\u00f6f och Philip Zand\u00e9n \u00e5t oss, betraktare, att tolka handlingen. Talar fru Markurell sanning i slutet eller \u00e4r hon bara s\u00e5 arg p\u00e5 Markurell att hon vill s\u00e4tta in en st\u00f6t som tvingar honom att ta ett beslut?<\/p>\n

N\u00e4r jag nu tar upp sk\u00e5despelarnas insatser m\u00e5ste jag ocks\u00e5 n\u00e4mna Ingvar Hirdwall som perukmakare Str\u00f6m. Det \u00e4r alltid en njutning att se en s\u00e5 skicklig sk\u00e5despelare. Han \u00e4r lustigkurren som till synes st\u00e4ller upp p\u00e5 Markurell och springer hans \u00e4renden men under ytan vibrerar det av s\u00e5rade k\u00e4nslor. En ikon f\u00f6r den falskhet som pr\u00e4glar s\u00e5 m\u00e5nga m\u00e4nniskor i dagens arbetsliv.<\/p>\n

Handlingen utspelar sig under ett dygn d\u00e5 Markurells \u00e4lskade son Johan ska ta studenten samtidigt som De Lorches son Louis. Studentexamen under 1900-talets b\u00f6rjan \u00e4r ingen barnlek. F\u00f6r\u00e4ldrar och sl\u00e4kt bullar upp f\u00f6r fest, men risken att kuggas finns. Examensproven g\u00f6rs under sj\u00e4lva studentdagen och den som misslyckas m\u00e5ste smyga ut bakv\u00e4gen. Markurells son Johan \u00e4r inget ljushuvud n\u00e4r det g\u00e4ller studier, han vill hellre dansa och tr\u00e4ffa flickor. Markurell har satt alla sina f\u00f6rhoppningar \u00e5t att sonen ska ta studenten och inte beh\u00f6va slita underifr\u00e5n som han sj\u00e4lv, som torparson f\u00e5tt g\u00f6ra.<\/p>\n

Risken \u00e4r stor att Johan kuggas – och Markurell vet hur det finare folket ska sm\u00f6rjas och hur en muta ska lindas in i form av donationer. Eller g\u00e5r alla att muta?<\/p>\n

Markurells i Wadk\u00f6ping tar upp flera intressanta fr\u00e5gest\u00e4llningar. Markurell vet att hans v\u00e4rde bygger p\u00e5 att han \u00e4r rik. Han har inga fina anor, men han har finansiella muskler. Han \u00e4r symbolen f\u00f6r den tidens framv\u00e4xande kapitalism. F\u00f6rest\u00e4llningen handlar dock om mycket mer \u00e4n s\u00e5. Den tar upp samma fr\u00e5gest\u00e4llning som August Strindberg tar upp i Fadren, fast Hjalmar Bergman har en mycket mer pragmatisk inst\u00e4llning till faderskap.<\/p>\n

Komedier kan ibland bli s\u00e5 underh\u00e5llande att deras allvarliga budskap g\u00e5r att se bort ifr\u00e5n. S\u00e5 \u00e4r det inte i denna enast\u00e5ende upps\u00e4ttning.
\nParallellerna till m\u00e4nskligt liv i allm\u00e4nhet och till samh\u00e4llet idag \u00e4r l\u00e4tta att hitta, jag tror det \u00e4r sv\u00e5rt att g\u00e5 ober\u00f6rd fr\u00e5n f\u00f6rest\u00e4llningen. Vi kan alla k\u00e4nna igen oss sj\u00e4lva och m\u00e4nniskor vi k\u00e4nner.<\/p>\n

Vi har nog m\u00e5nga m\u00f6tt de personer som ocks\u00e5 idag k\u00e4mpar f\u00f6r att deras barn ska f\u00e5 en b\u00e4ttre framtid, m\u00e5nga kan k\u00e4nna igen sig, den som kommer fr\u00e5n arbetarklassbakgrund och den som v\u00e4xer upp med f\u00f6r\u00e4ldrar fr\u00e5n andra l\u00e4nder k\u00e4nner s\u00e4kert igen situationen. Dramaturgen Susanne Marko skriver i programmet f\u00f6r Markurells:
\nOch som barn till invandrare kan jag s\u00e5 tydligt i herr Markurell se min far och hans envisa, ja, orubbliga vilja att skapa en ekonomisk plattform \u00e5t sina barn. Mina f\u00f6r\u00e4ldrar hade ju – likt paret Markurell – inget annat att erbjuda sina barn. Inget namn, inget socialt n\u00e4tverk<\/em>.<\/p>\n

Markurells \u00e4r en komedi som skildrar livet och samh\u00e4llet – och som det g\u00e5r att diskutera massor kring. Jag hoppas att m\u00e5nga gymnasieklasser bokar in sig p\u00e5 f\u00f6rest\u00e4llningen och sedan f\u00f6ljer upp den med att prata om f\u00f6rest\u00e4llningen.<\/p>\n

Och jag m\u00e5ste ocks\u00e5 n\u00e4mna scenografin. Finurlig, snygg och enkel och tydlig. Scenografen Lars \u00d6stbergh har d\u00e4rmed visat hur elegant Stockholms stadsteaters vridscen kan fungera.<\/p>\n

Medverkande p\u00e5 scen<\/strong>
\nHilding Markurell Philip Zand\u00e9n
\nFru Markurell Katarina Ewerl\u00f6f
\nJohan Markurell Joel Spira
\nCarl-Magnus de Lorche Christer Fant
\nGrevinnan de Lorche Sofi Helleday
\nPerukmakare Str\u00f6m Ingvar Hirdwall
\nLandsh\u00f6vding R\u00fcttensch\u00f6ld Ralph Carlsson
\nRektor Billberg Lars Lind
\nLektor Barfoth Sten Ljunggren
\nProfessorn Per Sandberg
\nDomprosten Robert Panzenb\u00f6ck
\nTante R\u00fcttensch\u00f6ld Claire Wikholm
\n\u00d6verstinnan Edeblad Lilian Johansson<\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n

Foto: Petra Hellberg<\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n

RElaterat: Expressen<\/a> och Svenska Dagbladet<\/a> och Svenska Dagbladet<\/a>.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Markurells Av Hjalmar Bergman Regi Philip Zand\u00e9n Regist\u00f6d Therese Willstedt Dramaturg Susanne Marko Scenografi Lars \u00d6stbergh Kostym Annsofi Nyberg Ljus Sutoda Ljud Cecilia Fagerstr\u00f6m Mask Ulrika Ritter Stockholms stadsteater Premi\u00e4r 19 oktober 2012 Hilding Markurell \u00e4r f\u00f6dd i enkla f\u00f6rh\u00e5llanden och blev som ung torparson falskt anklagad f\u00f6r brott. Om han hade blivit f\u00e4lld hade […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,31],"tags":[8832,4350,5420],"class_list":{"0":"post-61472","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-recension","7":"category-film","8":"category-teaterrecension","9":"tag-hjalmar-bergman","10":"tag-philip-zanden","11":"tag-stockholms-stadsteater","12":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/61472","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=61472"}],"version-history":[{"count":10,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/61472\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":61504,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/61472\/revisions\/61504"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=61472"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=61472"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=61472"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}