{"id":61044,"date":"2012-10-07T10:08:48","date_gmt":"2012-10-07T08:08:48","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=61044"},"modified":"2012-10-07T10:08:48","modified_gmt":"2012-10-07T08:08:48","slug":"natascha-kampusch-pa-stockholms-stadsteater-staller-en-mangd-fragor","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=61044","title":{"rendered":"Natascha Kampusch p\u00e5 Stockholms stadsteater st\u00e4ller en m\u00e4ngd fr\u00e5gor"},"content":{"rendered":"

\"\"<\/a><\/p>\n

Natascha Kampusch
\nManus Ulrika K\u00e4rnborg
\nRegi Hugo Hans\u00e9n
\nStockholms stadsteater
\nPremki\u00e4r 6 oktober 2012<\/p>\n

Natascha Kampusch blev kidnappad som tio\u00e5ring av Wolfgang Prikopil. Han h\u00f6ll henne inl\u00e5st i en k\u00e4llare, men ibland fick hon komma upp ur k\u00e4llaren, in i huset. Efter \u00e5tta \u00e5r lyckades natascha fly. F\u00f6rest\u00e4llningen startar med att hon har flytt och skildrar hennes f\u00f6rsta tid i frihet.<\/p>\n

\"\"<\/a>Att hon lyckats fly uppm\u00e4rksammades v\u00e4rlden \u00f6ver av medier. Det var en fantastisk historia. F\u00f6r medier. Men f\u00f6r de inblandade var det en tung och stor utmaning. Psykiatrin stod handfallen. Att hj\u00e4lpa en ung kvinna som f\u00e5tt hela sin ton\u00e5rstid f\u00f6rst\u00f6rd genom att hon h\u00e5llits insp\u00e4rrad i en k\u00e4llare, tillh\u00f6r inte de vanligaste uppgifterna f\u00f6r psykologer och terapeuter. F\u00f6r\u00e4ldrarna var chockade: efter \u00e5tta \u00e5r hade de gett upp hoppet om att hon levde. Natascha f\u00f6rf\u00f6ljdes av press och hade sv\u00e5ra upplevelser att hantera.<\/p>\n

\u00c5tta \u00e5r i f\u00e5ngenskap i k\u00e4llaren var b\u00e5de en skr\u00e4ckupplevelse och hennes ton\u00e5rstid. Wolfgang hade varit hennes f\u00e5ngvaktare men ocks\u00e5 hennes ende kontakt och v\u00e4n under \u00e5tta \u00e5r. P\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt fick Natascha och hennes kidnappare ett f\u00f6rh\u00e5llande. Jag kommer f\u00f6rst\u00e5s att t\u00e4nka p\u00e5 Stockholmssyndromet, d\u00e4r gisslan tog parti f\u00f6r sina kidnappare.<\/p>\n

F\u00f6rest\u00e4llningen \u00e4r snyggt arrangerad, men en scen som t\u00e4cks av en stor matta av den typ som barn har n\u00e4r de leker med bilar. En matta med v\u00e4gar och \u00f6verg\u00e5ngsst\u00e4llen. Namnen p\u00e5 polishuset och annat \u00e4r p\u00e5 tyska, eftersom handlingen utspelar sig i \u00d6sterrike. F\u00f6rmodligen vill regiss\u00f6r och scenograf p\u00e5 s\u00e5 s\u00e4tt placera f\u00f6rest\u00e4llningen i \u00d6sterrike och den nationens sitaution mitt emellan \u00d6st- och V\u00e4steuropa, dra paralleller med \u00d6sterrikes vacklande f\u00f6rh\u00e5llningss\u00e4tt. <\/p>\n

Kulturjournalisten Ulrika K\u00e4rnborg har skrivit manus och bygger det p\u00e5 vad hon l\u00e4st om och kring Natascha Kampusch. F\u00f6r min del fungerar pj\u00e4sen mest som en journalistisk produkt \u00f6verf\u00f6rd till l\u00e4ttdrama. Den pekar p\u00e5 olika m\u00f6jliga f\u00f6rklaringar utan att f\u00f6rdjupa sig i n\u00e5got, den s\u00e4tter ig\u00e5ng min fantasi men ger inget rej\u00e4lt. Delvis k\u00e4nns den inte riktigt f\u00e4rdig, som om den skulle kunna bearbetas och sk\u00e4rpas till och f\u00f6rdjupas mer.<\/p>\n

Lite \u00f6verraskande roades jag n\u00e4stan mest av birollen, psykiatriprofessorn Friedrich, spelad av Etienne Glaser. P\u00e5 ytan gestaltad som l\u00e4tt l\u00f6jlig men \u00e4nd\u00e5 med s\u00e5 stor makt \u00f6ver Nataschas situation, som en v\u00e4lavl\u00f6nad \u00f6verl\u00e4kare som inte beh\u00f6ver ta n\u00e5gra konsekvenser av sina beslut d\u00e4r han kan leka med m\u00e4nniskors liv och psyken. <\/p>\n

F\u00f6rest\u00e4llningen nuddar ocks\u00e5 vid misstankar som f\u00f6rts fram i medier om att Nataschas f\u00f6r\u00e4ldrar, eller n\u00e5gon av dem, k\u00e4nde kidnapparen och kanske till och med s\u00e5lda henne \u00e5t honom. Obehagligt, f\u00f6rst\u00e5s. Men samtidigt bara nuddar f\u00f6rest\u00e4llningen vid det. <\/p>\n

Fallet Natascha Kampusch \u00e4r nog f\u00f6r m\u00e5nga en g\u00e5ta: hur kan en m\u00e4nniska h\u00e5lla ett barn f\u00e5ngen i \u00e5tta \u00e5r? N\u00e5got svar p\u00e5 den fr\u00e5gan f\u00e5r vi inte, och det \u00e4r inte heller avsikten, eftersom f\u00f6rest\u00e4llningen handlar om livet efter flykten fr\u00e5n f\u00e5ngenskapen. <\/p>\n

Fallet fascinerar och det \u00e4r m\u00e5nga fr\u00e5gor vi st\u00e4ller oss. F\u00f6rest\u00e4llningen ger inga svar utan st\u00e4ller ist\u00e4llet fler fr\u00e5gor. Det \u00e4r i och f\u00f6r sig inte d\u00e5ligt att st\u00e4lla fr\u00e5gor, men n\u00e4r det handlar om ett s\u00e5dant k\u00e4nt och fascinerande fall tror jag att publiken \u00e4nd\u00e5 hade v\u00e4ntat sig lite mer gr\u00e4vande p\u00e5 djupet. Det \u00e4r inte alls n\u00e5gon d\u00e5lig f\u00f6rest\u00e4llning, sk\u00e5despelarna \u00e4r bra, scenografin talande och \u00e4mnet f\u00e4ngslande – \u00e4nd\u00e5 k\u00e4nns det lite v\u00e4l ytlig f\u00f6r att jag ska g\u00e5 hem riktigt n\u00f6jd. Kanske \u00e4r det helt enkelt att jag har f\u00f6r h\u00f6ga f\u00f6rv\u00e4ntningar?<\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n

Regi Hugo Hans\u00e9n
\nScenografi S\u00f6ren Brunes
\nKostym Elin Hallberg
\nLjus Miriam Helleday
\nLjud Tomas Bj\u00f6rkdal
\nMask Patricia Svajger<\/p>\n

Medverkande:<\/strong>
\nNatascha, dotter Liv Mj\u00f6nes
\nBirgitta, mor Marika Lindstr\u00f6m
\nProfessor Friedrich Etienne Glaser
\nMargit, sjuksyster Kajsa Reingardt
\nWalter, reporter Emil Alm\u00e9n
\nFoto:\tPetra Hellberg <\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n

Relaterat: Svenska Dagbladet<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Natascha Kampusch Manus Ulrika K\u00e4rnborg Regi Hugo Hans\u00e9n Stockholms stadsteater Premki\u00e4r 6 oktober 2012 Natascha Kampusch blev kidnappad som tio\u00e5ring av Wolfgang Prikopil. Han h\u00f6ll henne inl\u00e5st i en k\u00e4llare, men ibland fick hon komma upp ur k\u00e4llaren, in i huset. Efter \u00e5tta \u00e5r lyckades natascha fly. F\u00f6rest\u00e4llningen startar med att hon har flytt och […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31],"tags":[],"class_list":["post-61044","post","type-post","status-publish","format-standard","category-recension","category-film","category-teater","category-teaterrecension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/61044","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=61044"}],"version-history":[{"count":5,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/61044\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":61057,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/61044\/revisions\/61057"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=61044"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=61044"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=61044"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}