{"id":60287,"date":"2012-09-11T21:26:05","date_gmt":"2012-09-11T19:26:05","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=60287"},"modified":"2012-09-11T21:26:05","modified_gmt":"2012-09-11T19:26:05","slug":"ordmagi-i-doftande-tradgardar-for-de-blinda-av-janet-frame","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=60287","title":{"rendered":"Ordmagi i Doftande tr\u00e4dg\u00e5rdar f\u00f6r de blinda av Janet Frame"},"content":{"rendered":"

Titel: Doftande tr\u00e4dg\u00e5rdar f\u00f6r de blinda<\/a>
\nF\u00f6rfattare: Janet Frame
\nF\u00f6rlag: Modernista<\/a>
\nUtgiven: 20120730
\nISBN: 978-91-86021-68-9<\/p>\n

Man har sagt att Janet Frames f\u00f6rfattarskap \u00e4r en utforskning av det m\u00e4nskliga psyket. En av mina st\u00f6rsta l\u00e4supplevelser \u00e4r \u201dAnsikten i vattnet\u201d (p\u00e5 svenska 1997) som bygger p\u00e5 Frames egna sv\u00e5ra erfarenheter. \u201dAnsikten i vattnet\u201d ber\u00e4ttar om en ung kvinna inl\u00e5st p\u00e5 mentalsjukhus d\u00e4r hon uts\u00e4tts f\u00f6r st\u00e4ndiga elchocker. Det \u00e4r en oerh\u00f6rt brutal v\u00e4rld, skildrad med Janet Frames s\u00e4regna poetiska spr\u00e5k. F\u00f6rfattaren blev felaktig st\u00e4mplad som schizofren och skulle ha blivit lobotomerad, men r\u00e4ddades i sista stund i och med att hon vann ett litter\u00e4rt pris.<\/p>\n

\u201dDoftande tr\u00e4dg\u00e5rdar f\u00f6r de blinda<\/a>\u201d \u00e4r fylld av Janet Frames ordmagi, gnistrande l\u00e5nga meningar som man inte riktigt vet var de ska ta v\u00e4gen. H\u00e4r finns tre karakt\u00e4rer: modern Vera som valt att bli blind, fadern Edward som flytt utomlands och den viktigaste figuren dottern Erlene som slutat att tala. Kanske \u00e4r dessa karakt\u00e4rer p\u00e5 s\u00e4tt och vis, en och samma.
\nErlene g\u00e5r hos Dr. Clapper som ska f\u00f6rs\u00f6ka f\u00e5 henne att tala. Erlene talar dock med insekter och Farbror Skalbagge \u00e4r ett stort st\u00f6d f\u00f6r henne. Ibland f\u00e5r Farbror Skalbagge Dr. Clappers r\u00f6st och Erlene blir f\u00f6rvirrad, alla \u00e4r inte vad de ser ut att vara. Skalbaggen ber\u00e4ttar en vacker och sorglig saga om sin kusin Albert Dyngbagge som v\u00e4ntar p\u00e5 att en skatt ska falla ner fr\u00e5n himlen, en gigantisk f\u00e5rlort. \u00c5ren g\u00e5r och till sist dimper lorten ned. Men d\u00e5 har Albers familj hunnit d\u00f6 av sv\u00e4lt i v\u00e4ntan p\u00e5 honom. Och Albert d\u00f6r ocks\u00e5, krossad av tyngden av sin skatt.<\/p>\n

\u201dAtt bli inst\u00e4ngd och m\u00f6rdad av f\u00f6rem\u00e5let f\u00f6r sin k\u00e4rlek\u201d skriver Janet Frame. Frames gestalter s\u00f6ker friheten att f\u00e5 vara sig sj\u00e4lva och f\u00e5 uppleva v\u00e4rlden p\u00e5 sitt unika s\u00e4tt \u2013 utan att beh\u00f6va d\u00f6 p\u00e5 kuppen. Friheten n\u00e5r man genom Spr\u00e5ket och skickligt trollar f\u00f6rfattaren med orden som h\u00e4r:
\n\u201dOrd med ljusk\u00e4glor som s\u00f6ker \u00f6ver haven f\u00f6r att r\u00e4dda tankarna eller varna dem f\u00f6r farliga tidvattensstr\u00f6mmar, motstr\u00f6mmar ett annalkande ov\u00e4der?\u201d \u201dOch ord som k\u00e5lhuvuden, Farbror Skalbagge. Bastanta, fullmatade, fuktiga?\u201d (se sid 136).<\/p>\n

Janet Frame dog 2004 och har flera g\u00e5nger listats som en m\u00f6jlig nobelpristagare. Nyb\u00f6rjare i Frames prosa rekommenderas att starta med hennes sj\u00e4lvbiografiska triologi \u201dEn \u00e4ngel vid mitt bord\u201d som \u00e4ven filmatiserats av Jane Campion \u00e5r 1990.<\/p>\n

Text: Ulrika Bergman<\/strong><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Titel: Doftande tr\u00e4dg\u00e5rdar f\u00f6r de blinda F\u00f6rfattare: Janet Frame F\u00f6rlag: Modernista Utgiven: 20120730 ISBN: 978-91-86021-68-9 Man har sagt att Janet Frames f\u00f6rfattarskap \u00e4r en utforskning av det m\u00e4nskliga psyket. En av mina st\u00f6rsta l\u00e4supplevelser \u00e4r \u201dAnsikten i vattnet\u201d (p\u00e5 svenska 1997) som bygger p\u00e5 Frames egna sv\u00e5ra erfarenheter. \u201dAnsikten i vattnet\u201d ber\u00e4ttar om en ung […]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":60288,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[43,3,16],"tags":[],"class_list":["post-60287","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","category-bokrecension","category-litteratur","category-recension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/60287","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=60287"}],"version-history":[{"count":2,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/60287\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":60290,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/60287\/revisions\/60290"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/media\/60288"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=60287"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=60287"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=60287"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}