{"id":60167,"date":"2012-09-09T12:53:30","date_gmt":"2012-09-09T10:53:30","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=60167"},"modified":"2012-09-12T12:38:05","modified_gmt":"2012-09-12T10:38:05","slug":"bestival-dag-tre-ms-mr-jessie-ware-two-door-cinema-club-new-order","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=60167","title":{"rendered":"Bestival dag 3: MS MR, Jessie Ware, Two Door Cinema Club och New Order"},"content":{"rendered":"

Bestival, dag 3<\/strong>
\n8 september 2012<\/em><\/p>\n

L\u00f6rdagen \u00e4r den dag d\u00e5 Bestival-publiken kl\u00e4r ut sig. \u00c5rets tema var wildlife s\u00e5 festivalomr\u00e5det blev en safari full av bes\u00f6kare som kl\u00e4tt ut sig till olika djurarter. Efter att ha strosat runt och sett en och annan str\u00f6akt p\u00e5 olika scener blev min f\u00f6rsta riktiga spelning f\u00f6r dagen MS MR<\/strong> p\u00e5 Psycheldelic Worm-scenen. Precis som namnet antyder \u00e4r MS MR en duo best\u00e5ende av en miss och en mister. De vill f\u00f6rbli anonyma. De kommer fr\u00e5n Brooklyns djupaste vr\u00e5er men g\u00f6r en slags gotisk electropop som k\u00e4nns v\u00e4ldigt anpassad f\u00f6r Storbritannien. De tolkar Patrick Wolf och skulle kunna bli b\u00e4stisar med Charli XCX. P\u00e5 scen f\u00e5r de s\u00e4llskap av tv\u00e5 medmusiker vilket g\u00f6r det mer till en liveupplevelse \u00e4n om det bara hade varit samplade instrument. Missens r\u00f6st \u00e4r dramatisk p\u00e5 samma s\u00e4tt som Florence fr\u00e5n Florence + the Machine \u00e4r i vissa l\u00e4gen och hon sjunger ofta om hoppl\u00f6shet och mis\u00e4r. I singeln Hurricane<\/em>, vilken spelas som sista l\u00e5t, sjunger hon bland annat \u201dwelcome to the inner workings of my mind \/ so dark and foul, I can’t disguise\u201d. Om du inte har sett musikvideon till Hurricane<\/em><\/a> s\u00e5 g\u00f6r du b\u00e4st i att g\u00f6ra det s\u00e5 fort som m\u00f6jligt. Den sl\u00e5r Lana Del Reys Video Games<\/em> i antal 90-talreferenser per sekund. Betyg: 3.<\/p>\n

Efter att Azealia Banks<\/strong> f\u00f6ga f\u00f6rv\u00e5nande st\u00e4llde in sin spelning snurrades schemat p\u00e5 Big Top-scenen runt s\u00e5 att Jessie Ware<\/strong> b\u00f6rjade en timme senare. Detta resulterade i viss f\u00f6rvirring. N\u00e5gra som tagit sig till scenen hade antagligen f\u00f6rv\u00e4ntat sig att se Disclosure (som ju remixat Running<\/em>) ist\u00e4llet, men de som hittat r\u00e4tt bj\u00f6ds p\u00e5 en fantastisk bel\u00f6ning. Om MS MR var dramatiska s\u00e5 vrider Jessie Ware, som i sann Bestival-anda \u00e4r utkl\u00e4dd till en katt, redan i \u00f6pnningsl\u00e5ten Devotion<\/em> upp dramatiken ytterligare ett sn\u00e4pp. Hennes starka R&B-r\u00f6st m\u00f6ter reverbdr\u00e4nkta gitarrer och sofistikierade 80-talsljudbilder p\u00e5 ett s\u00e4tt som g\u00f6r l\u00e5tarna v\u00e4ldigt stora och m\u00e4ktiga. Innan Taking in Water<\/em> beklagar hon sig f\u00f6r att vara f\u00f6rkyld men det m\u00e4rks inte p\u00e5 r\u00f6sten \u00f6verhuvudtaget. 110%<\/em> i all \u00e4ra, men det b\u00e4sta sparas till sist. Wildest Moments<\/em> och Running<\/em> \u00e4lskas av publiken och det k\u00e4nns som att en ny prinsessa av pop \u00e4r f\u00f6dd. Betyg: 4.<\/p>\n

Efter lite klassisk funk\/soul i form av Sister Sledge och Earth, Wind & Fire var det nordirl\u00e4ndska Two Door Cinema Clubs<\/strong> tur att inta Main Stage. Bandets energi \u00e4r imponerande och smittar av sig till hela publikhavet. F\u00f6r bara tv\u00e5 \u00e5r sedan gav Two Door Cinema Club ut sin debutskiva Tourist History<\/em> men britterna \u00e4lskar sin dans-punk och suktar efter allt som p\u00e5minner om Bloc Party eller Franz Ferdinand, s\u00e5 det \u00e4r inte helt konstigt att Two Door Cinema Club redan kan spela p\u00e5 en s\u00e5 h\u00e4r stor scen. Det bjuds \u00e4ven p\u00e5 material fr\u00e5n den nyss utgivna uppf\u00f6ljaren Beacon,<\/em> framf\u00f6rallt Sleep Alone<\/em> g\u00e5r hem hos publikmassan. Under Pyramid<\/em> f\u00e5r bandets frontman Alex Trimble publiken att kn\u00e4ppa fingrarna i takt till musiken. Annars \u00e4r det \u00e4ldre l\u00e5tar som What You Know<\/em>, Something Good Can Work<\/em> och avslutningsnumret I Can Talk<\/em> som \u00e4r h\u00f6jdpunkter. Spelningen, som \u00e4r som ett enda l\u00e5ngt indiedisco, \u00e4r en perfekt uppv\u00e4rmning inf\u00f6r New Order som \u00e4r kv\u00e4llens huvudakt. Betyg: 4.<\/p>\n

Oavsett vad du tycker om maskinen som numera \u00e4r New Order<\/strong> \u00e4r vi nog alla \u00f6verens om att de saknar sin motor i oborstade basisten Peter Hooks fr\u00e5nvaro. Han \u00e4r lika viktigt f\u00f6r New Order som Ian Curtis var f\u00f6r Joy Division. Varje l\u00e5t \u00e4r ett stycke musikhistoria och deras inflytande p\u00e5 dagens elektroniska musik g\u00e5r inte heller att undg\u00e5. Men till en b\u00f6rjan k\u00e4nns det v\u00e4ldigt darrande. Regret<\/em> funkar. The Perfect Kiss<\/em> med den medf\u00f6ljande videon om stadsliv \u00e4r dessutom riktigt bra. Men det \u00e4r undantag, det k\u00e4nns som att n\u00e5gonting saknas.<\/p>\n

Efter en timme h\u00e4nder n\u00e5got och Bernard Sumners sk\u00e4mt blir pl\u00f6tsligt lite roliga. Blue Monday<\/em> tillh\u00f6r dagens h\u00f6jdpunkter och det \u00e4r r\u00e4tt charmigt n\u00e4r Sumner sk\u00e4mtar om att st\u00e4mma Morrissey innan bandet river av Temptation<\/em>. Och engelsm\u00e4nnen tr\u00f6ttnar aldrig p\u00e5 att sjunga Love Will Tear Us Apart<\/em>. L\u00e5ten uts\u00e5gs nyligen av brittiska musikmagasinet NME till de senaste sextio \u00e5rens b\u00e4sta l\u00e5t<\/a>. Den avslutande hyllningen till Ian Curtis och Factory Records \u00e4r snyggt gjord men n\u00e4r det st\u00e5r ”Forever Joy Division” p\u00e5 storbildssk\u00e4rmen k\u00e4nns det som att de f\u00f6rst kan bli sams med Peter Hook f\u00f6r att denna solidaritet mot Joy Division ska bli trov\u00e4rdig och inte bara ett billigt s\u00e4tt att vinna sympatier och extra pengar i kassan. Betyg: 3.<\/p>\n