![\"\"](\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2012\/09\/chess1.jpg\")
<\/a><\/p>\n<\/p>\n
<\/p>\n
<\/p>\n
Foto: Malin Arnesson<\/p>\n
Chess p\u00e5 svenska<\/p>\n
G\u00f6teborgsOperan<\/p>\n
Svensk text: Jan Mark, Lars Rudolfsson och Bj\u00f6rn Ulvaeus<\/p>\n
Regiss\u00f6r och koreografi: Mira Bartov<\/p>\n
Dirigent: Anders Eljas<\/p>\n
Scenografi, ljusdesign: Kristin Bredal<\/p>\n
Kostym: Anna Ardelius<\/p>\n
Ljuddesign: Jari Laakso, Andreas Renhorn<\/p>\n
Videodesign: Gudmundur Gunnarsson<\/p>\n
Assisterande koreografi:Liana Nyquist<\/p>\n
Assisterande ljusdesigner: Joakim Brink<\/p>\n
Premi\u00e4r 8 september 2012<\/p>\n
Chess p\u00e5 svenska, \u00e4r G\u00f6teborgsOperans musikalsatsning f\u00f6r s\u00e4songen 2012-13. Det skall \u00e4rligt s\u00e4gas att innan kv\u00e4llens premi\u00e4r hade jag ingen aning om att det fanns olika versioner av \u201dChess\u201d. F\u00f6r mig \u00e4r \u201dChess\u201d Londonversionen med Elaine Page och Tommy K\u00f6rberg och det som heter \u201dChess p\u00e5 svenska\u201d \u00e4r inget som jag direkt \u00e4r bekant med \u00e4ven om jag sj\u00e4lvfallet k\u00e4nner till Lars Rudolfsson och Anders Eljas upps\u00e4ttning fr\u00e5n 2002.<\/p>\n
I kv\u00e4ll eller r\u00e4ttare sagt i g\u00e5r kv\u00e4ll var det premi\u00e4r p\u00e5 Mira Bartov\u00b4s version av \u201dChess p\u00e5 svenska\u201d. Enligt den f\u00f6rhandsinformation som jag hade f\u00e5tt skulle handlingen utspela sig i en modern milj\u00f6 \u201dmed dagens mediebevakade samh\u00e4lle som dramatisk metafor f\u00f6r kalla kriget zoomar vi in p\u00e5 fyra livskrisande huvudpersoner under ett tv-s\u00e4nt schackm\u00e4sterskap”.<\/p>\n
Enligt min uppfattning s\u00e5 svarade inte upps\u00e4ttningen upp mot denna beskrivning \u00e5tminstone inte med begreppet \u201ddagens mediebevakade samh\u00e4lle\u201d utan upps\u00e4ttningen vilade helt i h\u00e4nderna p\u00e5 den ursprungliga Londonversionen, dock utan \u201dOne Night i Bangkok\u201d.<\/p>\n
F\u00f6rsta akten blev mer eller mindre en upplevelse som n\u00e4stan l\u00e4mnade mig helt ober\u00f6rd fram till dess att Evelyn Jons intog scenen. D\u00e5 b\u00f6rjade det h\u00e4nda saker och ting och f\u00f6rsta akten slutade med Philip Jalmehed\u00b4s fenomenala s\u00e5nginsats. Det var en fr\u00f6jd och gl\u00e4dje att lyssna p\u00e5 hans version som jag annars starkt f\u00f6rknippar med Tommy K\u00f6rberg\u00b4s s\u00e5nginsats senast fr\u00e5n en inspelning fr\u00e5n Berwaldhallen 2006. Phillip Jalmehed gjorde som han brukar l\u00e4mnade ett eget avtryck och bidrag, vilket jag tror att majoriteten av publiken och undertecknad uppskattar.<\/p>\n
I andra akten f\u00f6rst\u00e4rktes upplevelsen av f\u00f6rest\u00e4llningens kraft \u00e4ven om jag fortfarande anser att det \u00e4r n\u00e5got v\u00e4sentligt, som saknas i upps\u00e4ttningen, men jag har sv\u00e5rt att definiera vad det handlar om. F\u00f6rmodligen handlar det om min ovana och sv\u00e5righet att kunna lyssna in verket p\u00e5 svenska. Chess, f\u00f6r mig \u00e4r intimt kopplat till dels Londonversionen dels den engelska inspelningen.<\/p>\n
Andra akten blev den b\u00e4ttre delen av upplevelsen, vilket ju s\u00e4kerligrn beror p\u00e5 att de olika s\u00e5ngnummerna griper tag i en p\u00e5 ett mycket konkret s\u00e4tt. Men f\u00f6rest\u00e4llningen lever inte upp och presenterar inte den p\u00e5 ett gripande och ber\u00f6rande s\u00e4tt.<\/p>\n
Regisss\u00f6rens tanke att presentera denna uppdaterade version i serietidningens grafiska stil gillade jag inte s\u00e4rskilt mycket, men kostymerna signerade Anna Ardelius var fr\u00e4cka.<\/p>\n
Det var ocks\u00e5 sv\u00e5rt att uppfatta vad s\u00e5ngarna sj\u00f6ng om och \u00e4ven om jag \u00e4r bekant med historian, s\u00e5 anser jag att det \u00e4r helt n\u00f6dv\u00e4ndigt att jag uppfattar vad s\u00e5ngarna sjunger om.<\/p>\n
Det \u00e4r mycket som jag nog inte riktigt f\u00f6rst\u00e5r, men p\u00e5 s\u00e5nginsatserna kan jag verkligen inte klaga. Mest imponerande i f\u00f6rsta akten var, som tidigare n\u00e4mnt, Evelyn Jons och Philip Jalmehed.<\/p>\n
I andra akten imponerades jag dessutom av s\u00e5v\u00e4l Nina Pressing, som Christopher Wollter, men ocks\u00e5 de \u00f6vriga och framf\u00f6rallt Johan Schinkler bidrog med fina insatser.<\/p>\n
Sammanfattningsvis var det en hyfsad musikalupplevelse som jag g\u00e4rna rekommenderar till andra inte minst p\u00e5 grund av den scenografiska l\u00f6sningen och de fr\u00e4cka kostymerna.<\/p>\n
\u00d6vriga recensioner<\/strong><\/p>\n Magnus Haglund i GP<\/a><\/p>\n Bo L\u00f6fvendahl i SvD<\/a><\/p>\n Martin Nystr\u00f6m i DN<\/a><\/p>\n