{"id":60128,"date":"2012-09-08T16:06:06","date_gmt":"2012-09-08T14:06:06","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=60128"},"modified":"2012-09-12T17:47:15","modified_gmt":"2012-09-12T15:47:15","slug":"skivrecension-bob-dylan-tempest","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=60128","title":{"rendered":"Skivrecension: Bob Dylan – Tempest"},"content":{"rendered":"

\"\"<\/a><\/p>\n

Artist: Bob Dylan
\nTitel: Tempest
\nBetyg: 3<\/strong><\/p>\n

Numera vet en ungef\u00e4r vad en ska v\u00e4nta av Bob Dylan. F\u00f6rbi \u00e4r de tv\u00e4ra kasten och de egensinniga infallen. Kanske \u00e4r det artistiska genidragen ocks\u00e5 f\u00f6rbi. Med Tempest g\u00f6r Dylan inget som han inte gjort p\u00e5 sina senaste skivor. Skivor som sedan Love and Theft 2001 egentligen inte varit speciellt uppseendev\u00e4ckande. Vi tas igenom en n\u00e5got s\u00e4vlig bluesfolkig ber\u00e4ttelse med fina arrangemang och kompetenta musiker. Dylans r\u00f6st \u00e4r som den har varit de senaste tio-femton \u00e5ren. R\u00e5, rosslig och liksom lite st\u00f6tig. Inte s\u00e5 st\u00f6tig som det ibland kan bli p\u00e5 hans konserter d\u00e4r han liksom spottar ut fraserna. H\u00e4r \u00e4r det mer s\u00e5ng och frasering.<\/p>\n

Visst \u00e4r det n\u00e5gra fina stunder p\u00e5 skivan, som Tin Angel och Narrow Way men n\u00e5gon ny given toppl\u00e5t f\u00e5r vi inte. Inte som Workingmans Blues #2 p\u00e5 Modern Times fr\u00e5n 2006 eller Mississippi fr\u00e5n n\u00e4mnda Love and Theft.<\/p>\n

Vi kanske inte vet om Dylan kommer transformera sig igen och kanske ska vi hoppas, f\u00f6r med Tempest kommer inget annat \u00e4n ytterligare en habil folkskiva f\u00f6r en lat s\u00f6ndagsf\u00f6rmiddag. Precis som n\u00e4r Together Through Life kom 2009 s\u00e4tter jag hellre alla g\u00e5nger p\u00e5 Time Out of Mind fr\u00e5n 1997 eller Oh Mercy fr\u00e5n 1989 som b\u00e5da \u00e4r av samma typ som Tempest men h\u00e4stl\u00e4ngder b\u00e4ttre.<\/p>\n

Text: Jens Lundberg<\/strong><\/p>\n