{"id":60120,"date":"2012-09-08T16:48:18","date_gmt":"2012-09-08T14:48:18","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=60120"},"modified":"2012-09-11T15:55:28","modified_gmt":"2012-09-11T13:55:28","slug":"bestival-dag-tva-first-aid-kit-valerie-june-gallows-warpaint-emeli-sande-the-xx-porcelain-raft-och-kindness","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=60120","title":{"rendered":"Bestival dag 2: First Aid Kit, Valerie June, Gallows, Warpaint, Emeli Sand\u00e9, The xx, Porcelain Raft och Kindness"},"content":{"rendered":"

Bestival, dag 2<\/strong>
\n7 september 2012<\/p>\n

Som svensk var det obligatorisk n\u00e4rvaro vid stora scenen n\u00e4r v\u00e5r egen systerduo First Aid Kit<\/strong> under fredagsf\u00f6rmiddagen gjorde sin Bestival-debut. Solen sken och himlen var bl\u00e5, f\u00f6ruts\u00e4ttningarna kunde knappast ha varit b\u00e4ttre. First Aid Kit g\u00f6r den typen av i amerikansk tradition rotad folkmusik som f\u00e5r publiken att s\u00e4tta sig ner i gr\u00e4set. F\u00f6r min del \u00e4r det en trevlig stund som toppas av sublima framf\u00f6randen av Emmylou<\/em> och Paul Simons America<\/em>. Betyg: 3.<\/p>\n

N\u00e4sta akt att inta Main Stage var Adam Ant<\/strong> som kl\u00e4tt ut sig till sj\u00f6r\u00f6vare. Det beh\u00f6vdes bara minuter f\u00f6r att fastsl\u00e5 att det r\u00f6rde sig om en totaluppvisning i uselhet s\u00e5 jag gick till Big Top (t\u00e4ltscenen mittemot stora scenen) f\u00f6r att spana in den nya Sunday Best-signeringen Valerie June<\/strong><\/a> ist\u00e4llet. Den av Dan Auerbach fr\u00e5n The Black Keys producerade blues- och countrys\u00e5ngerskan har en nasal och autentisk r\u00f6st som f\u00f6r tankarna till hennes hemstad Memphis vildaste kvarter. Hon ser ut som en superstj\u00e4rna och den l\u00e5gm\u00e4lda gitarrbluesen, som bland annat backas upp av en lokal trumpetspelare, skulle inte passa helt fel i en David Lynch-film. Betyg: 3.<\/p>\n

Att Bestival i \u00e5r \u00e4r en odyss\u00e9 genom en m\u00e4ngd olika stilar, k\u00e4nslor och uttryck fick sin bekr\u00e4ftelse n\u00e4r hardcorepunkarna i Gallows<\/strong> intog Main Stage. Aldrig tidigare har v\u00e4l s\u00e5 h\u00e5rdh\u00e4nta huliganer f\u00e5tt leka r\u00f6vare p\u00e5 samma scen som The xx och Florence + the Machine. Deras pitbull-liknande s\u00e5ngare Wade MacNeil b\u00f6rjar med att s\u00e4ga \u201dhope you’ve enjoyed it so far because we’re here to ruin your festival\u201d innan han pekar finger och l\u00e5tsas h\u00e4nga sig med mikrofonsladden. Under halva spelningen \u00e4r han lika ofta i moshpiten som p\u00e5 scen. Det \u00e4r en rej\u00e4l urladdning som fungerar f\u00f6rv\u00e5nansv\u00e4rt v\u00e4l p\u00e5 en stor festivalscen. Betyg: 4.<\/p>\n

Mitt senaste m\u00f6te med Los Angeles-baserade Warpaint<\/strong> var under f\u00f6rra \u00e5rets upplaga av Way Out West. D\u00e5 r\u00f6rde det sig om en m\u00f6rk, f\u00f6rf\u00f6risk och surrealistisk klubbspelning p\u00e5 Tr\u00e4dg\u00e5rden. I solsken p\u00e5 en betydligt st\u00f6rre scen fungerar det l\u00e5ngtifr\u00e5n lika bra. Dessutom utg\u00f6rs halva spelningen av nytt material d\u00e4r de progressiva gitarrslingorna bytts ut mot synthar. En ny l\u00e5t inneh\u00e5ller till och med samplade trumbeats. Bandet g\u00e5r i en mer minimalistisk och elektronisk riktning som m\u00f6jligtvis hade imponerat mer p\u00e5 en annan scen. H\u00f6jdpunkten \u00e4r Undertow<\/em>, den enda l\u00e5ten som \u00e4r tillr\u00e4ckligt k\u00e4nd f\u00f6r att kunna engagera en stor publik. Betyg: 2.<\/p>\n

I \u00f6ppningsl\u00e5ten Heaven<\/em> fr\u00e5gar Emeli Sand\u00e9<\/strong> om publiken k\u00e4nner igen henne. Dum fr\u00e5ga, om hon inte var det innan s\u00e5 var hon efter sina upptr\u00e4danden p\u00e5 OS-avslutningen definitivt n\u00e5got av en engelsk nationalskatt. Varje l\u00e5t f\u00e5r ett s\u00e5 enormt gensvar att alls\u00e5ngen under en H\u00e5kan Hellstr\u00f6m-konsert bleknar i j\u00e4mf\u00f6relse. Hon tolkar Coldplays fjol\u00e5rshit Every Teardrop is a Waterfall<\/em> och fram emot slutet mynnar en reggae-version av Where I Sleep<\/em> ut i ett Bob Marley-medley, men h\u00f6jdpunkten \u00e4r avslutningen med Next to You<\/em> vilken m\u00e5nga av bes\u00f6karna l\u00e4mnar scenen nynnandes p\u00e5. Att l\u00e5tar som Read All About It<\/em> och River<\/em> \u00e4r inte hela v\u00e4rlden – hon fyller v\u00e4l ut sina 45 minuter och publikengagemanget \u00e4r rent av makal\u00f6st. Emeli Sand\u00e9 har en speciell plats i engelsm\u00e4nnens hj\u00e4rtan. Betyg: 4.<\/p>\n

The xx<\/strong> som senast spelade p\u00e5 Bestival samma \u00e5r som de vann Mercury Music Prize var tillsammans med Florence + the Machine fredagens huvudakter. I sedvanlig ordning \u00f6ppnas spelningen med Angels<\/em> och det bj\u00f6ds p\u00e5 en hel del karameller fr\u00e5n nya skivan Coexist<\/em> som tycks dela lyssnarna i tv\u00e5 l\u00e4ger: de som \u00e4lskar den och de som tycker den \u00e4r tr\u00e5kig. F\u00f6r varje g\u00e5ng jag sett The xx live i \u00e5r har jag blivit mer och mer s\u00e4ker p\u00e5 att jag tillh\u00f6r den f\u00f6rstn\u00e4mnda.<\/p>\n

Till skillnad fr\u00e5n spelningen p\u00e5 Berns f\u00f6rra veckan spelades \u00e4ven Chained<\/em> som tredje l\u00e5t, annars var setlisten snarlik. Reunion<\/em> och Sunset<\/em> f\u00f6ljer varandra s\u00e5 naturligt att det k\u00e4nns som en enda l\u00e5ng l\u00e5t. Det samma kan s\u00e4gas om Swept Away<\/em> \u2013 deras mest klubbiga l\u00e5t vilken live inleds med melodislingan fr\u00e5n Take Care<\/em> – och Shelter<\/em> som v\u00e4vs samman f\u00f6rv\u00e5nansv\u00e4rt trots att de \u00e4r r\u00e4tt olika. Under Crystalised<\/em> sm\u00e4lter inga glaci\u00e4rer, \u00e5tminstone inte p\u00e5 en festival nu n\u00e4r trummorna \u00e4r bortplockade. Publikfavoriterna blir snarare VCR<\/em>, Islands<\/em> och \u2013 den f\u00f6rsta av tre extranummer \u2013 Intro<\/em>. Att natten lagt sig \u00f6ver Isle of Wight \u00e4r ett plus, det \u00e4r vid den h\u00e4r tidpunkten The xx introverta musik blir som b\u00e4st. Betyg: 4.<\/p>\n

Ist\u00e4llet f\u00f6r att se kv\u00e4llens andra headline Florence + the Machine tog jag mig till en betydligt mindre t\u00e4ltscen som hette Psychedelic Worm d\u00e4r Porcelain Raft och Kindness stod f\u00f6r kv\u00e4llsunderh\u00e5llningen. Tidigare i \u00e5r \u00f6ppnade italienaren Mauro Remiddi som har scennamnet Porcelain Raft<\/strong> f\u00f6r M83 p\u00e5 Berns. D\u00e5 var han ensam p\u00e5 scen, nu backas han upp av Yuck-trummisen Johnny Rogoff. Konserten inleds med Drifting in and Out<\/em> och tankarna f\u00f6rs direkt till ett centralstimulant 90-tal d\u00e5 dr\u00f6mpop fortfarande var det coolaste som fanns. Det \u00e4r just n\u00e5gonting storslaget emotionellt i Porcelain Rafts euforiska 90-talsdyrkan. De sv\u00e4vande synthsamplingarna fungerar utm\u00e4rkt i l\u00e5tar som Shapeless and Gone<\/em> och Unless you Speak from Your Heart<\/em>. Konserten avslutas med en tio minuter l\u00e5ng cover p\u00e5 Guns’n’Roses megahit November Rain<\/em> d\u00e5 trummorna spelas h\u00e4lften s\u00e5 fort som den shreddande gitarren. Det \u00e4r underligt, men fullkomligt briljant. Jag kan t\u00e4nka mig att det \u00e4r s\u00e5 h\u00e4r det l\u00e5ter n\u00e4r stj\u00e4rnor f\u00f6ds. Betyg: 3.<\/p>\n

Jetlaggad och nyss influgen fr\u00e5n Japan kr\u00f6nte Kindness<\/strong> sedan fredagsnatten med att ge festivalens hittills b\u00e4sta spelning. Debutskivan World, You Need a Change of Mind<\/em> var en uppvisning i psykedeliskt disco och den presenteras perfekt h\u00e4r p\u00e5 Bestival. Redan i \u00f6ppningsl\u00e5ten Cyan <\/em>k\u00e4nns det som att jag f\u00f6rflyttas till 70-talet och n\u00e5got n\u00e4stan ironiskt still\u00f6st framtr\u00e4dande p\u00e5 Top of the Pops. Det bjuds p\u00e5 fuldans och redan i andra l\u00e5ten hoppar den g\u00e4nglige s\u00e5ngaren Adam Bainbridge ner i publikhavet. Publikens favoriter \u00e4r helt klart Swingin’ Party<\/em> och funkiga That’s Alright<\/em> d\u00e5 gitarristen (som \u00e4r utkl\u00e4dd till nunna) och bakgrundss\u00e5ngerskorna f\u00e5r st\u00e5 i rampljuset. Efter ett \u201dsickly tired jam\u201d avslutar Bainbridge spelningen med att springa ett helt varv runt lokalen. Vid det h\u00e4r laget existerar inte l\u00e4ngre n\u00e5gon gr\u00e4ns mellan band och publik. Alla \u00e4r en del av samma dimmiga fest. Betyg: 5.<\/p>\n