{"id":59928,"date":"2012-09-04T09:58:33","date_gmt":"2012-09-04T07:58:33","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=59928"},"modified":"2012-09-04T09:58:33","modified_gmt":"2012-09-04T07:58:33","slug":"madama-butterfly-i-stephen-langridge%c2%b4s-version-pa-nasjonaloperaen-i-oslo-ar-en-stor-framgang","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=59928","title":{"rendered":"Madama Butterfly i Stephen Langridge\u00b4s version p\u00e5 Nasjonaloperaen i Oslo \u00e4r en stor framg\u00e5ng"},"content":{"rendered":"<p><a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2012\/09\/madamabutterflynasjonaloperaenerikberg.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"alignleft size-medium wp-image-59929\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2012\/09\/madamabutterflynasjonaloperaenerikberg-300x224.jpg\" alt=\"\" width=\"300\" height=\"224\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2012\/09\/madamabutterflynasjonaloperaenerikberg-300x224.jpg 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2012\/09\/madamabutterflynasjonaloperaenerikberg-1024x766.jpg 1024w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2012\/09\/madamabutterflynasjonaloperaenerikberg-200x149.jpg 200w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2012\/09\/madamabutterflynasjonaloperaenerikberg-175x131.jpg 175w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2012\/09\/madamabutterflynasjonaloperaenerikberg-307x230.jpg 307w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2012\/09\/madamabutterflynasjonaloperaenerikberg-86x65.jpg 86w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2012\/09\/madamabutterflynasjonaloperaenerikberg-80x59.jpg 80w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2012\/09\/madamabutterflynasjonaloperaenerikberg-150x112.jpg 150w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2012\/09\/madamabutterflynasjonaloperaenerikberg-590x441.jpg 590w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2012\/09\/madamabutterflynasjonaloperaenerikberg-920x689.jpg 920w\" sizes=\"auto, (max-width: 300px) 100vw, 300px\" \/><\/a><\/p>\n<p>Foto: Erik Berg<\/p>\n<p>Operapremi\u00e4r p\u00e5 Nasjonaloperaen i Oslo 3 september 2012<\/p>\n<p>Madama Butterfly<\/p>\n<p>Musik: Giacomo Puccini<\/p>\n<p>Libretto: Luigi Illica och Giuseppe Giacosa<\/p>\n<p>Dirigent: John Helmer Fiore<\/p>\n<p>Regi: Stephen Langridge<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p>Ibland blir operabes\u00f6ket en verklig stor upplevelse och ibland blir det inte s\u00e5 bra, men i g\u00e5r kv\u00e4ll blev det en mycket stor operaupplevelse. Publiken tackade de medverkande med l\u00e5nga st\u00e5ende ovationer, som ett bevis p\u00e5 sin uppskattning. Faktiskt bland de l\u00e4ngsta st\u00e5ende ovationer som jag minns p\u00e5 ett bra tag.<\/p>\n<p>Precis som med m\u00e5nga andra operaupps\u00e4ttningar s\u00e5 finns Giacomo Puccini\u00b4s Madama Butterfly i flera olika versioner och vanligtvis, tror jag, upplever vi i dag den s k Parisversionen, som ibland p\u00e5st\u00e5s vara den vackraste, men samtidigt belastat med en negativ syn p\u00e5 kvinnor och framf\u00f6rallt Madama Butterfly eller Cio-Cio-San som hon ocks\u00e5 kallas.<\/p>\n<p>P\u00e5 premi\u00e4ren p\u00e5 La Scala gjorde Puccini stort fiasko, vilket i dag framst\u00e5r som mycket sv\u00e5rt att ta till sig, men detta gav komposit\u00f6ren anledning till att g\u00f6ra en ny version och sedan dess har Madama Butterfly gjort succ\u00e9 v\u00e4rlden \u00f6ver.<\/p>\n<p>I g\u00e5r fick vi ta del av Brescia-versionen, som var en av de f\u00f6rsta revisionerna och d\u00e4r Madama Butterfly gjorde succ\u00e9. Jag antar att det \u00e4r den versionen som \u00e4r anledningen till att operaen kallar sin version f\u00f6r en m\u00f6rk historia. Handlingen i verket har ju alltid varit m\u00f6rk, men det \u00e4r Puccini\u00b4s underbara musik som f\u00e5r oss att gl\u00f6mma den verkliga och mycket tragiska bakgrunden till handlingen.<\/p>\n<p>I all korthet handlar ju Madama Butterfly om den tidigare f\u00f6rm\u00f6gna Cio-Cio-San som nu f\u00f6rs\u00f6rjer sig som geisha och vars dr\u00f6m \u00e4r att komma tillbaka p\u00e5 sp\u00e5ret och hennes medel blir d\u00e5 att gifta sig med den amerikanske marinofficeren B F Pinkerton.<\/p>\n<p>I bakgrunden ligger s\u00e4kert ocks\u00e5 en f\u00f6rhoppning om att kunna flytta med honom till dr\u00f6mmarnas Amerika och detta \u00e4r s\u00e4kerligen en anledning till att hon \u00f6verger som det heter f\u00f6rf\u00e4dernas tro. B F Pinkerton har b\u00e5de andra tankar och behov, som han egentligen inte heller f\u00f6rs\u00f6ker d\u00f6lja, \u00e5tminstone inte f\u00f6r den amerikanske konsuln Sharpless.<\/p>\n<p>Musiken \u00e4r helt enkelt mycket gripande vilket g\u00f6r att jag\/vi f\u00f6ljer med den och kanske inte t\u00e4nker s\u00e5 mycket p\u00e5 den egentliga bakgrunden. Operaorkestret, under ledning av operans musikchef John Helmer Fiore g\u00f6r en av sina allra b\u00e4sta insatser n\u00e5gonsin och h\u00e4rtill f\u00f6rst\u00e4rks den starka musikaliska upplevelsen av operak\u00f6rens magnifika insatser s\u00e5v\u00e4l s\u00e5ngligt som kl\u00e4desm\u00e4ssigt. L\u00e4gg d\u00e4rtill mycket goda solistinsatser s\u00e5 f\u00f6rst\u00e5r du s\u00e4kert att detta var en mycket stark, gripande och ber\u00f6randepremi\u00e4rkv\u00e4ll.<\/p>\n<p>Nu skall dock ingen f\u00f6rledas att tro att allting var stor succ\u00e9 och frid och fr\u00f6jd och h\u00e4r t\u00e4nker jag mest p\u00e5 delar av andra akten av Giacomo Puccini\u00b4s \u201dMadama Butterfly\u201d, som \u00e4ven nu framst\u00e5r som rent obegriplig. Ta till exempel det osynliga barnet som trots att barnet \u00e4r tre \u00e5r, ligger i sin babyvagn f\u00f6r att en stund senare vara ute p\u00e5 g\u00e5rden och leker. Ingen stor inv\u00e4ndning, men \u00e4nd\u00e5 och aldrig har jag v\u00e4l varit med om att f\u00e5 m\u00f6ta B.F Pinkertons f\u00f6r\u00e4ldrar p\u00e5 plats i Japan och f\u00f6rmodligen har inte heller Madama Butterfly gjort eller f\u00f6rv\u00e4ntat sig detta m\u00f6te.<\/p>\n<p>Att frukten av samvaron mellan l\u00f6jtnant B F Pinkerton och Madama Butterfly dvs sonen, \u00e4r med p\u00e5 scen fr\u00e5n b\u00f6rjan till slutet st\u00f6r mig mindre och n\u00e4r jag f\u00f6rstod, i pausen, att denne man, som jag f\u00f6rst trodde hade en vaktm\u00e4starefunktion, var den \u00e5ldrande sonen s\u00e5 f\u00f6rsvann problemet.<\/p>\n<p>Det var annars en mycket stor och fin operaupplevelse och till det utomordentliga goda resultatet svarade s\u00e5ngarna f\u00f6r. Enligt min mening var, alla olika rollpartierna besatta av de allra b\u00e4sta r\u00f6sterna och detta g\u00e4llde inte bara de ledande rollerna utan samtliga som hade n\u00e5gra linjer att sjunga och h\u00e4r t\u00e4nker jag p\u00e5 fr\u00e4mst p\u00e5 f\u00f6ljande: Goro som sj\u00f6ngs av Svein Erik Sagbr\u00e5ten, Bonze, som Carsten Stabell hade f\u00e5tt p\u00e5 sin lott, Yamadori, som sj\u00f6ngs av Thor Inge Falch, vilken fantastisk st\u00e4mma, och inte minst Kate Pinkerton, som Tone Kummervold sj\u00f6ng helt utm\u00e4rkt. J\u00f6rgen Backer gjorde en v\u00e4l avv\u00e4gd insats som den kejserliga kommissarien och det \u00e4r en roll som man annars knappast ens noterar innan insatsen \u00e4r \u00f6ver. Dessutom var dessa s\u00e5ngare utm\u00e4rkta \u00e4ven sett ur en scenisk synvinkel och i det sammanhanget kan jag ocks\u00e5 f\u00e5 ber\u00f6mma Yakuside, Butterfly\u00b4s onkel, som Roald Nyg\u00e5rdh gjorde en tragisk figur av.<\/p>\n<p>Bland de fyra ledande partierna finns det bara mycket bra att skriva om och h\u00e4r utm\u00e4rkte sig framf\u00f6rallt Madama Butterfly sj\u00e4lv som f\u00f6r \u00f6vrigt sj\u00f6ngs av den ryska sopranen Olga Guryakova, en riktig s\u00e5ngstj\u00e4rna som jag g\u00e4rna vill h\u00f6ra mera av. B F Pinketon sj\u00f6ngs klart godk\u00e4nt av Henrik Engelsviken, men han var kanske inte lika trov\u00e4rdig som en n\u00e5got yngre tenor hade varit och d\u00e5 t\u00e4nker jag fr\u00e4mst p\u00e5 Joachim B\u00e4ckstr\u00f6m, Malm\u00f6 Operas, ledande B F Pinkerton. Yngve Andr\u00e9 S\u00f6berg, som sj\u00f6ng den amerikanske konsuln Sharpless var helt enkelt helt lysande. Han representerar v\u00e4l mitt ideal av en Sharpless som mycket v\u00e4l beh\u00e4rskar partiets alla krav, med b\u00e5de v\u00e4rme och sk\u00e4rpa i st\u00e4mman. Han var helt lysande! Ingebj\u00f6rg Kosmo sjung Suzuki\u00b4s parti med allt vad som kr\u00e4vdes av denna roll.<\/p>\n<p>Sammanfattningsvis s\u00e5 var det v\u00e4l samsjungna s\u00e5ngarna fr\u00e5n huvudrollen och ner till minsta parti som gjorde det allra st\u00f6rsta intrycket p\u00e5 mig och h\u00e4r vill jag ocks\u00e5 n\u00e4mna det rent sceniska, men ocks\u00e5 det l\u00e5ngsamma men \u00e4nd\u00e5 kraftiga tempo som k\u00e4nnetecknade f\u00f6rest\u00e4llningen som helhet. Min rekommendation \u00e4r allts\u00e5 att nu \u00e4r det dags f\u00f6r oss svenskar att hems\u00f6ka Oslo och i synnerhet Nasjonaloperaens version av Puccini\u00b4s Madama Butterfly.<\/p>\n<p><strong>Produktionsteam<\/strong><\/p>\n<p>Musikalsk ledelse: John Helmer Fiore<\/p>\n<p>Regi: Stephen Langrldge<\/p>\n<p>Scenografi og kostymer: Alison Chitty<\/p>\n<p>Lysdesign: Cris Davey<\/p>\n<p><strong>S\u00e5ngare<\/strong><\/p>\n<p>Cio-Cio-San: Olga Guryakova<\/p>\n<p>Pinkerton: Henrik Engelsviken<\/p>\n<p>Sharpless: Yngve Andr\u00e9 S0berg<\/p>\n<p>Suzuki: Ingebj\u00f6rg Kosmo<\/p>\n<p>Goro: Svein Erik Sagbr\u00e5ten<\/p>\n<p>Bonz: Carsten Stabell<\/p>\n<p>Yamadori: Thor Inge Falch<\/p>\n<p>Kate Pinkerton: Tone Kummervold<\/p>\n<p>En komissarie: J\u00f6rgen Backer<\/p>\n<p>Sonen: Randolf Walderhaug<\/p>\n<p>Yakuside: Roald Nyg\u00e5rd<\/p>\n<p>m fl<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Foto: Erik Berg Operapremi\u00e4r p\u00e5 Nasjonaloperaen i Oslo 3 september 2012 Madama Butterfly Musik: Giacomo Puccini Libretto: Luigi Illica och Giuseppe Giacosa Dirigent: John Helmer Fiore Regi: Stephen Langridge &nbsp; Ibland blir operabes\u00f6ket en verklig stor upplevelse och ibland blir det inte s\u00e5 bra, men i g\u00e5r kv\u00e4ll blev det en mycket stor operaupplevelse. Publiken [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16],"tags":[3429],"class_list":["post-59928","post","type-post","status-publish","format-standard","category-recension","tag-madama-butterfly","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/59928","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=59928"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/59928\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":59930,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/59928\/revisions\/59930"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=59928"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=59928"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=59928"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}