{"id":59852,"date":"2012-09-01T23:38:38","date_gmt":"2012-09-01T21:38:38","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=59852"},"modified":"2012-09-02T08:45:00","modified_gmt":"2012-09-02T06:45:00","slug":"folkteatern-goteborg-hunger-amanda","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=59852","title":{"rendered":"Folkteatern, G\u00f6teborg: Hunger med Amanda \u2013 en fr\u00f6jd att sk\u00e5da"},"content":{"rendered":"

\"\"<\/a><\/p>\n

Hunger<\/a>
\nEnsemble: Amanda
\nRegiss\u00f6r: Lars-Eric Brossner
\nKoreograf: Maud Karlsson
\nDramaturg: Hasse Carlsson
\nFolkteatern, G\u00f6teborg
\nL\u00f6rdag 1 september 2012<\/p>\n

Rad 9, plats 161, satt jag p\u00e5. I en timme och 45 minuter, inklusive paus, och tittade \u2013 och lyssnade \u2013 p\u00e5 f\u00f6rest\u00e4llningen Hunger, med ensemblen Amanda (g\u00e4stf\u00f6rest\u00e4llning), Folkteatern, G\u00f6teborg, l\u00f6rdagen den 1 september 2012.<\/p>\n

Premi\u00e4ren av n\u00e4mnda f\u00f6rest\u00e4llning \u00e4gde rum fredagen den 31 augusti 2012. Jag hade varit en vecka f\u00f6re premi\u00e4ren och bokat recensentbiljetten f\u00f6r Kulturbloggens r\u00e4kning och konstaterat att f\u00f6rest\u00e4llningen var s\u00e5 popul\u00e4r att biljetter p\u00e5 premi\u00e4ren inte gick att f\u00e5. Nu vet jag varf\u00f6r. Vilken f\u00f6rest\u00e4llning! Vilka sk\u00e5despelare och vilka artister! <\/p>\n

De spelade fiol, klarinett, kontrabas, saxofon, horn, trummor, gitarr, balalajka. Publiken var med p\u00e5 noterna och stampade i golvet och appl\u00e5derade efter f\u00f6rtj\u00e4nst. Vi fick tv\u00e5 extranummer. I dagens GP fanns recension med. P\u00e5 R\u00f6da scenen, som sk\u00e5despelet spelades upp p\u00e5, fanns cirka 15 rader \u00e0 20 platser per rad. S\u00e5 s\u00e4kert fanns det 325 sittplatser, inr\u00e4knat de 24 platserna p\u00e5 de tv\u00e5 balkongerna. \u00d6verv\u00e4gande delen av publiken var kvinnlig, kanske 25 m\u00e4n var p\u00e5 plats. Kultur \u00e4r fortfarande en kvinnodom\u00e4n, m\u00e4nnen f\u00f6rtj\u00e4nar st\u00f6rre utrymme, en intressefr\u00e5ga givetvis.<\/p>\n

Salongen var fullst\u00e4ndigt bemannad. P\u00e5 scenen fanns 30 stolar, r\u00f6da. L\u00e4ngst bak fanns tre bord st\u00e5ende p\u00e5 varandra. Sk\u00e5despelarna satte sig och en s\u00e5ng- och dansf\u00f6rest\u00e4llning tog vid. S\u00e5ngerna fick mig f\u00f6rst att t\u00e4nka p\u00e5 swahili och Sydafrika och ANC-konserten i Scandinavium i november 1985. Sen ins\u00e5g jag att de var kreolska eller franska i och med fokus var p\u00e5 temat Haiti. P\u00e5 Haiti \u00e4r kreolska och franska administrativa spr\u00e5k och p\u00e5 1980-talet talades franska av nio procent (570 000) av befolkningen (6 400 000).<\/p>\n

Sk\u00e5despelarna springer fram, en och en, gruppvis, pratar:<\/p>\n

\u201dmin farmor och farfar hade 23 barnbarn\u201d, \u201dst\u00e5r vi h\u00e4r och ljuger och skvallrar\u201d, \u201dtror vi p\u00e5 n\u00e5got \u00f6verhuvudtaget?\u201d, \u201djag \u00e4r m\u00e4nniska, inte kund, inte konsument\u201d.<\/p>\n

\u201dJag ska k\u00f6pa en platt-TV, minst fyrtio tum och bara r\u00e5kolla. Ett spel med massa musik s\u00e5 att jag k\u00e4nner mig inkluderad. Jag ska k\u00f6pa en milj\u00f6bil, en sedan och k\u00f6ra av bara fan! S\u00e5 jag blir milj\u00f6aktivist!\u201d<\/p>\n

\u201dVad har ett v\u00e4rde n\u00e4r allt finns p\u00e5 extrapris? Varf\u00f6r en tugga till om vi redan \u00e4r m\u00e4tta? \u00c4r ingenting heligt, och kan vi vara s\u00e4kra p\u00e5 att Gud inte skapade v\u00e4rlden med ett skratt?\u201d<\/p>\n

R\u00f6da stolar, gr\u00f6na kl\u00e4der, programbladet s\u00e4ger: Amanda chante (sjunger) Haiti, med haitisk folkmusik. Om att ha och att inte ha, vad vi l\u00e4ngtar efter allra mest. En helt ny, och fantastisk, f\u00f6rest\u00e4llning med S\u00e5ngensemblen Amanda, som jag rekommenderar varmt.<\/p>\n

De \u00e4r professionella och yrkesfolk s\u00e5 det st\u00e4nker om det. Med yrkesgrupper som musiker, sk\u00e5despelare, l\u00e4kare, l\u00e4rare, systemanalytiker och stickbloggare samt en och annan konstn\u00e4r som k\u00f6r taxi. Gruppen har blivit ett begrepp f\u00f6r den stora G\u00f6teborgspubliken med sina sceniska och omst\u00f6rtande f\u00f6rest\u00e4llningar, alltid med en \u00f6nskan om att ber\u00f6ra \u2013 och ber\u00f6ras. De \u00e4r en ren fr\u00f6jd att sk\u00e5da \u2013 och lyssna p\u00e5.<\/p>\n

Text: Katarina Bredberg
\n<\/strong><\/p>\n

Foto: Peter Lloyd<\/p>\n

L\u00e4s \u00e4ven andra bloggares \u00e5sikter om Folkteatern<\/a>, G\u00f6teborg<\/a>, Amanda teater<\/a>, scenkonst<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Hunger Ensemble: Amanda Regiss\u00f6r: Lars-Eric Brossner Koreograf: Maud Karlsson Dramaturg: Hasse Carlsson Folkteatern, G\u00f6teborg L\u00f6rdag 1 september 2012 Rad 9, plats 161, satt jag p\u00e5. I en timme och 45 minuter, inklusive paus, och tittade \u2013 och lyssnade \u2013 p\u00e5 f\u00f6rest\u00e4llningen Hunger, med ensemblen Amanda (g\u00e4stf\u00f6rest\u00e4llning), Folkteatern, G\u00f6teborg, l\u00f6rdagen den 1 september 2012. Premi\u00e4ren av […]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31],"tags":[8614,1820,2159,4955],"class_list":["post-59852","post","type-post","status-publish","format-standard","category-recension","category-film","category-teater","category-teaterrecension","tag-amanda-teater","tag-folkteatern","tag-goteborg","tag-scenkonst","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/59852","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=59852"}],"version-history":[{"count":5,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/59852\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":59858,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/59852\/revisions\/59858"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=59852"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=59852"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=59852"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}