{"id":59750,"date":"2012-08-31T01:23:50","date_gmt":"2012-08-30T23:23:50","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=59750"},"modified":"2012-08-31T01:32:54","modified_gmt":"2012-08-30T23:32:54","slug":"coldplay-pa-stockholm-stadion-2","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=59750","title":{"rendered":"Coldplay p\u00e5 Stockholm Stadion"},"content":{"rendered":"

\"\"<\/a><\/p>\n

Coldplay, Stockholm Stadion<\/strong>
\n30 augusti 2012<\/strong>
\nBetyg: 5<\/strong><\/p>\n

Kv\u00e4llens f\u00f6rsta akt var unga brittiska talangskottet Charli XCX – ni vet hon som skrev Icona Pops sommarpl\u00e5ga I Love It.<\/em>\u00a0Efter framtr\u00e4danden p\u00e5 b\u00e5de Hornstull Strand och Hultsfredsfestivalen tidigare i \u00e5r spelade hon nu inf\u00f6r sin st\u00f6rsta Sverigepublik n\u00e5gonsin. Hon tolkade till och med Echo and the Bunnymens post punkiga 80-talsklassiker The Killing Moon<\/em>\u00a0utan konstigheter.\u00a0<\/em>Hennes stundom gotiska, stundom sliskigt sockers\u00f6ta electropop kanske inte direkt engagerar samtliga av de Coldplay-fans som valt att komma tidigt (att vara f\u00f6rband till v\u00e4rldens st\u00f6rsta band \u00e4r inte alltid en tacksam uppgift) men l\u00e5tar som Stay Awake<\/em> och Nuclear Season\u00a0<\/em>\u00e4r tillr\u00e4ckligt starka f\u00f6r att hon ska komma undan med ett klart godk\u00e4nt betyg. Under sista l\u00e5ten You’re the One<\/em> b\u00f6rjar hon tokdansa sina gigantiska plat\u00e5skor till trots, tyv\u00e4rr utstr\u00e5lar inte Marina and the Diamonds som tar \u00f6ver scenen efter\u00e5t samma energi. Hon \u00e4r bara en skugga av sitt forna jag. Kanske beror det p\u00e5 h\u00f6gtalarsystemet men hennes r\u00f6st \u00e4r faktiskt r\u00e4tt pl\u00e5gsam att lyssna till.<\/p>\n

\"\"<\/a>Men n\u00e4r Coldplay v\u00e4l kliver p\u00e5 scen f\u00f6rsvinner alla tvivel. Chris Martin \u00e4r p\u00e5 spelhum\u00f6r och utstr\u00e5lar en energi som f\u00e5 andra frontm\u00e4n \u00e4r kapabla till n\u00e4r han sl\u00e4nger sig runt p\u00e5 scenen. Det hade delats ut armband till alla bes\u00f6kare. Dessa b\u00f6rjade alla lysa upp Stockholm Stadion i olika f\u00e4rger samtidigt som Coldplay drog ig\u00e5ng – vilket tillsammans med konfetti, eld och laser ingav en m\u00e4ktig k\u00e4nsla.<\/p>\n

L\u00e5tm\u00e4ssigt g\u00e5r det att diskutera om Mylo Xyloto<\/em> h\u00e5ller samma klass som deras tidigare skivor men sett till showen bjuder Coldplay utan tvekan p\u00e5 en av sommarens b\u00e4sta konserter. Det \u00e4r storslaget fr\u00e5n f\u00f6rsta till sista stund.<\/p>\n

Precis n\u00e4r euforin fr\u00e5n konsertens inledning h\u00e5ller p\u00e5 att ebba ut framf\u00f6rs In My Place<\/em> och st\u00e4mningen \u00e4r \u00e5ter p\u00e5 topp. Och om det \u00e4r n\u00e5got ord som beskriver Lovers in Japan<\/em> \u00e4r det v\u00e4l just eufori? Vi hade visserligen klarat oss utan Rihanna-hologrammet i Princess of China<\/em> och Paradise<\/em> hade knappast beh\u00f6vts spelas tv\u00e5 g\u00e5nger (andra g\u00e5ngen filmades det in f\u00f6r v\u00e4lg\u00f6renhet), men det \u00e4r s\u00e5dana l\u00e5gdalar man f\u00e5r st\u00e5 ut med f\u00f6r att till fullo kunna uppskatta exempelvis\u00a0Viva La Vida<\/em>, alls\u00e5ngernas alls\u00e5ngsl\u00e5t, som till och med fick vakterna att sjunga med.<\/p>\n

M\u00f6jligtvis k\u00e4ndes avslutningen med Every Teardrop is a Waterfall<\/em>\u00a0efter bland annat\u00a0Clocks<\/em> och Fix You<\/em> n\u00e5got tam – inte minst i f\u00f6rh\u00e5llande till den pomp\u00f6sa inledningen. N\u00e4r lamporna t\u00e4ndes igen var jag inte helt m\u00e4tt. Coldplay hade g\u00e4rna f\u00e5tt forts\u00e4tta spela natten ut, men \u00e4ven de vackraste dr\u00f6mmarna har ett slut. Och att se Coldplay live k\u00e4nns ikv\u00e4ll just som en dr\u00f6m, allt \u00e4r s\u00e5 uppvridet att jag knappt kan tro att det \u00e4r sant. Coldplay har nog aldrig varit b\u00e4ttre live \u00e4n vad de \u00e4r just nu.<\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n

F\u00f6ljande l\u00e5tar spelades:<\/strong><\/p>\n

Back to the Future Theme<\/em>
\nMylo Xyloto
\nHurts Like Heaven
\nIn My Place
\nMajor Minus
\nLovers in Japan
\nThe Scientist
\nYellow
\nViolet Hill
\nGod Put a Smile Upon Your Face
\nPrincess of China
\nUp in Flames
\nWarning Sign<\/p>\n

A Hopeful Transmission<\/em>
\nDon’t Let It Break Your Hearts
\nViva La Vida
\nCharlie Brown
\nParadise
\nParadise<\/p>\n

Extranummer<\/em>
\nUs Against the World
\nSpeed of Sound
\nClocks
\nFix You
\nM.M.I.X.<\/em>
\nEvery Teardrop is a Waterfall<\/p>\n

Foto: Alex Loizou<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Coldplay, Stockholm Stadion 30 augusti 2012 Betyg: 5 Kv\u00e4llens f\u00f6rsta akt var unga brittiska talangskottet Charli XCX – ni vet hon som skrev Icona Pops sommarpl\u00e5ga I Love It.\u00a0Efter framtr\u00e4danden p\u00e5 b\u00e5de Hornstull Strand och Hultsfredsfestivalen tidigare i \u00e5r spelade hon nu inf\u00f6r sin st\u00f6rsta Sverigepublik n\u00e5gonsin. Hon tolkade till och med Echo and the […]<\/p>\n","protected":false},"author":3,"featured_media":59751,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7],"tags":[8607,1028,3876,5337],"class_list":["post-59750","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","category-musik","tag-chris-martin","tag-coldplay","tag-mylo-xyloto","tag-stadion","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/59750","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/3"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=59750"}],"version-history":[{"count":3,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/59750\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":59758,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/59750\/revisions\/59758"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/media\/59751"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=59750"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=59750"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=59750"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}