{"id":59407,"date":"2012-08-27T03:46:52","date_gmt":"2012-08-27T01:46:52","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=59407"},"modified":"2012-08-27T03:59:52","modified_gmt":"2012-08-27T01:59:52","slug":"skivrecension-animal-collective-centipede-hz","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=59407","title":{"rendered":"Skivrecension: Animal Collective – Centipede Hz"},"content":{"rendered":"

Artist: Animal Collective
\nTitel: Centipede Hz
\nBetyg: 4<\/strong><\/p>\n

N\u00e4rmare fyra \u00e5r efter Merriweather Post Pavilion<\/em> och det stora genombrottet \u00e4r djurkollektivet fr\u00e5n Baltimore d\u00e4r medlemmarna kallar sig sj\u00e4lva f\u00f6r Panda Bear, Avey Tare, Deakin och Geologist\u00a0tillbaka med ett av \u00e5rets mest emotsedda album. P\u00e5\u00a0Centipede Hz<\/em>, som \u00e4r deras nionde full\u00e4ngdare, \u00e5terv\u00e4nder Animal Collective till sina r\u00f6tter. Efter den dagdr\u00f6mmande och p\u00e5 sitt s\u00e4tt ambienta ljudbilden som pr\u00e4glade stora delar av\u00a0Merriweather Post Pavilion<\/em>\u00a0tycks gruppen p\u00e5 Centipede Hz<\/em> ha g\u00e5tt tillbaka till de mer r\u00e5a och intensiva hoppen fr\u00e5n id\u00e9 till id\u00e9.<\/p>\n

Skivans f\u00f6rsta sp\u00e5r\u00a0Moonjock<\/em> inleds lekfullt och surrealistiskt med orden ”this is the news” f\u00f6ljt av radiosignaler och en nedr\u00e4kning ”seven, six, five, four, three, two, one, one, one, one” innan Sleigh Bells-rockigt effektdr\u00e4nkta gitarrer kickar in. L\u00e5ten mynnar sedan ut i en kakofoni av olika delar och partier – att f\u00e5 grepp om l\u00e5tstrukturen k\u00e4nns som i sedvanlig Animal Collective-ordning som en n\u00e4stintill hoppl\u00f6s uppgift.\u00a0B\u00e5de Moonjack<\/em> och efterf\u00f6ljande\u00a0Today’s Supernatural<\/em>\u00a0k\u00e4nns som mer naturliga uppf\u00f6ljare till\u00a0Strawberry Jam\u00a0<\/em>\u00e4n vad n\u00e5gon l\u00e5t p\u00e5 hela Merriweather Post Pavilion<\/em> gjorde.<\/p>\n

P\u00e5 skivans tredje sp\u00e5r\u00a0Rosie Oh<\/em> tar Panda Bear\u00a0v\u00e4lkommet – all variation \u00e4r v\u00e4lkommen d\u00e5 Centipede Hz<\/em>\u00a0om n\u00e5got kan anklagas f\u00f6r att vara just aningen\u00a0repetitiv –\u00a0\u00f6ver mikrofonen f\u00f6r en stund. Under\u00a0Applesauce<\/em> sjunger Avey Tare melodiskt och l\u00e4ttsm\u00e4lt om att ”\u00e4ta mango och k\u00e4nna sig som en honungskaka”.\u00a0Det \u00e4r en s\u00f6t och utstickande liten p\u00e4rla som fram emot slutet blir mer progressiv och mynnar ut i ett psykedeliskt crescendo. P\u00e5 Wide Eyed<\/em> sjunger Deakins\u00a0(som \u00e5terv\u00e4nt efter att inte ha medverkat p\u00e5\u00a0Merriweather Post Pavilion<\/em>) mystiskt och med \u00f6kande grad av desperation om sin r\u00e4dsla f\u00f6r f\u00f6r\u00e4ndring. L\u00e5ten dr\u00e4nks sedan i science fiction-fixering n\u00e4r Deakins r\u00f6st slukas av loopade radiov\u00e5gor. Kvar blir ett h\u00e5nfullt skratt som kanske kommer fr\u00e5n munnen som pryder skivans omslag.<\/p>\n

I mitt tycke \u00e4r\u00a0Centipede Hz<\/em>\u00a0en mer \u00e4n duglig skiva som m\u00f6jligtvis faller p\u00e5 de skyh\u00f6ga f\u00f6rv\u00e4ntningarna som – om sanningen ska fram – byggts upp till orimliga proportioner. Sj\u00e4lvklart toppar de inte Merriweather Post Pavilion<\/em>. Som helhet \u00e4r Centipede Hz<\/em> \u00e5 ena sidan betydligt mer enhetlig \u00e4n sin f\u00f6reg\u00e5ngare. Det k\u00e4nns som att alla l\u00e5tarna mer eller mindre \u00e4r uppbyggda av samma skrot och korn. Samtidigt best\u00e5r varje l\u00e5t av flera ihopsm\u00e4lta id\u00e9er, s\u00e5 visst finns det gott om variation.\u00a0Men det kr\u00e4vs en del lyssningar f\u00f6r att du ska kunna uppskatta skivan till fullo. Kanske hade de vunnit p\u00e5 att \u00e4ven haft med antingen Honeycomb<\/em> eller Gotham<\/em> som gavs ut som dubbel A-sida tidigare under \u00e5ret. Att de inte kom med beror kanske p\u00e5 att Centipede Hz<\/em> redan str\u00e4cker sig \u00f6ver 55 minuter vilket g\u00f6r det till deras l\u00e4ngsta skiva sedan debuten Spirit They’re Gone, Spirit They’ve Vanished<\/em>.<\/p>\n

B\u00e4sta sp\u00e5r: Moonjock, Today’s Supernatural, Wide Eyed<\/p>\n