{"id":59228,"date":"2012-08-18T15:05:39","date_gmt":"2012-08-18T13:05:39","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=59228"},"modified":"2012-08-18T15:05:39","modified_gmt":"2012-08-18T13:05:39","slug":"host-och-var-pa-stockholms-stadsteater","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=59228","title":{"rendered":"H\u00f6st och v\u00e5r p\u00e5 Stockholms Stadsteater"},"content":{"rendered":"

Det \u00e4r publikfriande av Stockholms Stadsteater att \u00f6ppna presentationen av h\u00f6stens och v\u00e5rens program med ett nummer fr\u00e5n De Tre Musket\u00f6rerna<\/em>. Men ocks\u00e5 en smula m\u00e4rkligt. Pj\u00e4sen har funnits p\u00e5 repertoaren i drygt tre \u00e5r. Med alla sina f\u00f6rtj\u00e4nster till trots \u00e4r den ungef\u00e4r s\u00e5 l\u00e5ngt ifr\u00e5n en nyhet som Stadsteatern kan komma. Ett tips dock till alla som inte varit och sett den: ta n\u00e5gon teaterovan i kragen och sl\u00e4pa med denne till ett par timmars ov\u00e4ntad, intensiv och underh\u00e5llande teater, innan Leif Andr\u00e9 & Co. drar p\u00e5 sig sina l\u00e4dertrasor till kl\u00e4der en sista g\u00e5ng.<\/strong><\/p>\n

H\u00f6sten och v\u00e5ren kommer att vara musikalisk, om man ska tro programmet och konferenciern Pia Johansson. Stadsteatern ska vara till f\u00f6r alla, \u00e4r budskapet, och d\u00e4rf\u00f6r tar man upp underh\u00e5llning som tidigare varit de privata teatrarnas revir. Det g\u00e5r inte precis n\u00e5gon rysning av obehag genom publiken, snarast av v\u00e4llust, n\u00e4r musikalen Next to Normal<\/em> (manus Brian Yorkey, musik Tom Kitt och regi Lisa Ohlin) och musikteatern From Sammy With Love<\/em> (regi och manus Jonna Nordenski\u00f6ld) presenteras som ett par av h\u00f6stens hetaste upps\u00e4ttningar.<\/p>\n

Benny Fredriksson, Stockholms Stadsteaters m\u00e5ng\u00e5rige chef, tycker att teatern ska se hela m\u00e4nniskan, och inte komma med enkla sanningar. Jag lovar att ta honom p\u00e5 orden och v\u00e4ntar med sp\u00e4nning p\u00e5 att uppleva musikaler som f\u00f6rdjupar ist\u00e4llet f\u00f6r att trivialisera, som utmanar ist\u00e4llet f\u00f6r att stryka publiken medh\u00e5rs och som inte behandlar sin publik som bes\u00f6kare som ska spendera s\u00e5 mycket pengar som m\u00f6jligt p\u00e5 s\u00e5 kort tid som m\u00f6jligt. Benny, jag hoppas att ni sp\u00e4nner b\u00e5gen h\u00f6gt. Och att ambition \u00e4r konstn\u00e4rlig briljans och att utforska nya m\u00f6jligheter inom teatern – och inte att fylla stolar.<\/p>\n

Stadsteaterns utbud under spel\u00e5ret 2012\/2013 \u00e4r digert och mycket l\u00e5ngt ifr\u00e5n trivialt – \u00e4ven om de publikfriande nummer som g\u00f6r sig b\u00e4st p\u00e5 den uppbyggda utomhusscenen p\u00e5 Sergels Torg framf\u00f6r Stadsteatern skvallrar om underh\u00e5llning och glamour, s\u00e5 lovar programmet b\u00e5de bredd och djup.<\/p>\n

Ett axplock av h\u00f6stens premi\u00e4rer:<\/p>\n

Top Girls<\/em> (av Caryl Churchill, regi Olof Hansson) med Katarina Ewerl\u00f6f \u00e4r en modern klassiker fr\u00e5n 1982. Fr\u00e5gan om kvinnlighet och samh\u00e4llets framg\u00e5ngsmyt st\u00e4lls p\u00e5 sin spets. Premi\u00e4ren var ig\u00e5r, 2012-08-17.<\/p>\n

Martyrer<\/em>, av underbarnet Marius von Mayenburger fr\u00e5n s\u00f6dra Tyskland. F\u00f6r n\u00e5got \u00e5r sedan var tyskspr\u00e5kig teater oerh\u00f6rt hett, och allt som oftast kom den fr\u00e5n de katolska delarna av Tyskland och hade mer eller mindre uttalade uppg\u00f6relser med religionen. Inte s\u00e4llan kom de fr\u00e5n Marius von Mayenburgers vassa penna. Premi\u00e4r 11 januari 2013.<\/p>\n

\u00d6mheten <\/em>av Jonas Gardell, i regi av Jonna Nordenski\u00f6ld. En pj\u00e4s fr\u00e5n 1989 som behandlar homosexualitet och AIDS i en tid som fruktade och kopplade samman de b\u00e5da. Premi\u00e4r 14 december.<\/p>\n

I Sista Minuten<\/em> av Carin Mannheimer. Stadsteaterns grand old ladies Meta Welander, Yvonne Lombard och Meg Westergren spelar kort och ser tillbaka p\u00e5 livet, och kr\u00e4ver respekt ist\u00e4llet f\u00f6r medlidande.<\/p>\n

H\u00e5ll dessutom \u00f6gonen p\u00e5 Svek<\/em> av Nobelpristagaren Harold Pinter, Apatiska f\u00f6r nyb\u00f6rjare<\/em> av Jonas Hassen Khemiri med bland andra Lennart J\u00e4hkel i rollerna, Hj\u00e4rtats Dubbla Slag<\/em> av Margareta Garpe, Hamletmaskinen <\/em>av Heiner M\u00fcller med Ann Petr\u00e9n och Rolf Skoglund, Jag \u00e4r vinden <\/em>av Jon Fosse och s\u00e5 en Nobelpristagare till med Krapps sista band <\/em>av Samuel Beckett med Ingvar Hirdwall regisserad av Thommy Berggren – som alla kommer under v\u00e5ren.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Det \u00e4r publikfriande av Stockholms Stadsteater att \u00f6ppna presentationen av h\u00f6stens och v\u00e5rens program med ett nummer fr\u00e5n De Tre Musket\u00f6rerna. Men ocks\u00e5 en smula m\u00e4rkligt. Pj\u00e4sen har funnits p\u00e5 repertoaren i drygt tre \u00e5r. Med alla sina f\u00f6rtj\u00e4nster till trots \u00e4r den ungef\u00e4r s\u00e5 l\u00e5ngt ifr\u00e5n en nyhet som Stadsteatern kan komma. Ett tips […]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,30],"tags":[5420],"class_list":["post-59228","post","type-post","status-publish","format-standard","category-film","category-teater","tag-stockholms-stadsteater","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/59228","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=59228"}],"version-history":[{"count":2,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/59228\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":59230,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/59228\/revisions\/59230"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=59228"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=59228"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=59228"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}