{"id":59123,"date":"2012-08-18T21:15:22","date_gmt":"2012-08-18T19:15:22","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=59123"},"modified":"2012-08-17T11:15:02","modified_gmt":"2012-08-17T09:15:02","slug":"from-sammy-with-love-bara-sa-underbart-underbar","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=59123","title":{"rendered":"From Sammy with love – bara s\u00e5 underbart underbar"},"content":{"rendered":"

\"\"<\/a><\/p>\n

From Sammy with love
\nStockholms stadsteater<\/a>
\nUrpremi\u00e4r 18 augusti 2012<\/p>\n

Jag har f\u00e5tt en ny f\u00f6r\u00e4lskelse. Eller tre.
\nF\u00f6rest\u00e4llningen ”From Sammy with love” p\u00e5 Stockholms stadsteater d\u00e4r Rennie Mirro och Karl Dyall ger en f\u00f6rest\u00e4llningen med givetvis mycket dans och musik om Sammy Davis Jr. Jag imponeas av de tv\u00e5 artisterna och jag inser att jag kommer att lyssna p\u00e5 Sammy Davies JR, jag ska genast leta p\u00e5 Spotify och Wimp om hans musik finns d\u00e4r.<\/p>\n

\"\"<\/a>F\u00f6rest\u00e4llningen \u00e4r helt underbart underbar. Jag s\u00e5g det offentliga genrepet och publiken appl\u00e5derade och klappade takten under f\u00f6rest\u00e4llningens lopp och reste sig direkt f\u00f6r st\u00e5ende ovationer vid sluts\u00e5ngen. Det var absolut inte bara f\u00f6r att det rent tekniskt \u00e4r s\u00e5 skickligt framf\u00f6rt, med fina r\u00f6ster, duktig orkester, bra tajming mellan musik och dans och s\u00e5 skickliga dansare. Nej det \u00e4r s\u00e5 mycket mer. Det \u00e4r en f\u00f6rest\u00e4llning som verkligen ber\u00f6r och handlar om den lilla m\u00e4nniskans kamp f\u00f6r att accepteras oavsett ras.<\/p>\n

N\u00e4r jag v\u00e4xte upp var Sammy Davis Jr och hans v\u00e4n Frank Sinatra sm\u00f6rs\u00e5ngare i mina \u00f6ron. Det var rock och hj\u00e4ltar som Deep Purple som g\u00e4llde f\u00f6r mig. Vad jag missat. Inser jag nu. Vilken underbar r\u00f6st Sammy Davies Jr hade. Han var en otroligt skicklig dansare ocks\u00e5 och f\u00f6rest\u00e4llningen ber\u00e4ttar om hans liv – om hur han redan som tre\u00e5ring stod p\u00e5 scen tillsammans med sin far, hur han v\u00e4xte upp med sin far och farmor medan hans mamma \u00f6vergav honom som liten, vi f\u00e5r h\u00f6ra om hans k\u00e4rlek till och \u00e4ktenskap med svenskan May Britt.<\/p>\n

Ja, \u00e4ktenskapet med May Britt var inte l\u00e4tt. De gifte sig under 1960-talet och n\u00e4r de flyttade till USA kunde May Britt inte f\u00f6lja med Sammy Davies p\u00e5 hans turn\u00e9 eftersom bland\u00e4ktenskap var olaglig i flera delstater och deras \u00e4ktenskap fick m\u00e5nga rasistiska amerikaner att bombhota dem.<\/p>\n

F\u00f6rest\u00e4llningen \u00e4r inte alls bara en biografi \u00f6ver Sammy Davies Jr med skicklig dans och s\u00e5ng av de tv\u00e5 duktiga svenska artisterna Rennie Mirro och Karl Dyall. Skickligt framf\u00f6r de s\u00e5ng- och dansnumren och de \u00e4r s\u00e5 viga och v\u00e4ltr\u00e4nade och \u00e4r imponerande volter. Men f\u00f6rest\u00e4llningens styrka ligger inte enbart i det tekniskt skickliga utan i att den beror s\u00e5. De tv\u00e5, Reine Mirro och Karl Dyall, bjuder p\u00e5 sig sj\u00e4lva och sina ber\u00e4ttelser, om hur de v\u00e4xt upp med en vit och en f\u00e4rgad f\u00f6r\u00e4lder. Sammy Davies Jr:s liv speglas genom deras liv. Det \u00e4r delvis r\u00e4tt f\u00f6rf\u00e4rande. Karl Dyalls mamma var ton\u00e5ring n\u00e4r hon tr\u00e4ffade hans pappa under 1960-talet och hon fick en ful kommentar i skolan av en l\u00e4rare som hade sett henne tillsammans med ”ol\u00e4mpligt s\u00e4llskap”. Rasismen frodades i Sverige ocks\u00e5.<\/p>\n

F\u00f6rest\u00e4llningen handlar om s\u00e5 mycket mer \u00e4n Sammy Davies Jr som person. Den handlar om kampen f\u00f6r att bli accepterad och om samh\u00e4llets f\u00f6rdomar och svek. Som n\u00e4r Sammy Davies Jr tillsammans med sin v\u00e4n Frank Sinatra hade hj\u00e4lpt till under JF Kennedys presidentvalskampanj och bjudits in f\u00f6r att upptr\u00e4da under presidentens installation: n\u00e5gra dagar f\u00f6re installationen fick Sammy Davies Jr ett telefonsamtal d\u00e4r han fick reda p\u00e5 att det inte var s\u00e5 l\u00e4mpligt att han upptr\u00e4dde. S\u00e5 kraftigt var hatet mot de svarta i USA d\u00e5. Det var inte s\u00e5 l\u00e4nge sedan.<\/p>\n

\"\"<\/a>En del i publiken kunde inte ens h\u00e5lla sig utan suckade n\u00e4r sveken spelades upp p\u00e5 scenen och de skrattade och myste \u00f6ver de lyckliga stunderna. S\u00e5 ber\u00f6rda blev de. S\u00e5 starkt talar f\u00f6rest\u00e4llningen till sin publik.<\/p>\n

Scenografin \u00e4r ett konstverk i sig: med enkla svarta stommar till m\u00f6bler utspridda p\u00e5 scenen som ger en k\u00e4nsla av en pianobar under f\u00f6rmiddagen, tom och v\u00e4ntande p\u00e5 att \u00f6ppna och de enda som \u00e4r d\u00e4r \u00e4r artisterna som repeterar. Stommar till m\u00f6bler som kan anv\u00e4ndas till n\u00e5got att sitta p\u00e5, till bord eller sk\u00e5p. En enkel, smidig och snygg dekor.<\/p>\n

Som sagt: jag \u00e4r s\u00e5 imponerad av Rennie Mirro och Karl Dyall och Sammy Davies Jr. Jag har helt enkelt blivit f\u00f6r\u00e4lskad i dem alla tre. Jag vet att som teaterkritiker borde jag inte anv\u00e4nda s\u00e5 stora ord utan jag borde s\u00e4tta pannan i djupa vecka och analysera. Men f\u00f6rest\u00e4llningen \u00e4r s\u00e5 skickligt sammansatt och framf\u00f6rs s\u00e5 snyggt, den k\u00e4nns s\u00e5 \u00e4rlig och ber\u00e4ttar s\u00e5 mycket om livet f\u00f6r den som \u00e4r lite annorlunda. Den ruskar om och \u00e4r obehaglig, eftersom den avsl\u00f6jar hur vidrig m\u00e4nniskan kan vara, samtidigt som det \u00e4r en vacker ber\u00e4ttelse om en man som underh\u00e5llit en hel v\u00e4rld.<\/p>\n

I ett pressmeddelande ber\u00e4ttas:<\/a><\/p>\n

Id\u00e9n till f\u00f6rest\u00e4llningen v\u00e4cktes n\u00e4r Mirro och Dyall gjorde Singin’ in the Rain 2006\u201307.
\n\u2212 Det var f\u00f6rsta g\u00e5ngen vi dansade ihop. Vi jobbade kopi\u00f6st mycket b\u00e5da tv\u00e5, jag hade ett katastrofalt privatliv och Kalle hade fysiska problem som gjorde att han hade s\u00e5 ont att han inte kunde g\u00e5. \u00c4nd\u00e5 st\u00e4llde vi oss d\u00e4r p\u00e5 scen kv\u00e4ll efter kv\u00e4ll och sj\u00f6ng och dansade. Under den h\u00e4r tiden pratade vi om att det var s\u00e5 Sammy hade det hela sitt artistliv. Han gick upp p\u00e5 scen med livet som insats varje kv\u00e4ll, s\u00e4ger Rennie Mirro.
\n\u2212 Scenen var hans battleground. Det var d\u00e4rifr\u00e5n han k\u00e4mpade mot f\u00f6rdomar. Han blev st\u00f6rst p\u00e5 Broadway men fortfarande skulle m\u00e5nga d\u00f6rrar vara st\u00e4ngda f\u00f6r honom, s\u00e4ger Karl Dyall.
\n\u2212 Jag och Rennie \u00e4r b\u00e5da s\u00e5 kallade jazzungar, barn till svarta jazzmusiker som kom hit till Sverige under jazzsv\u00e4ngen p\u00e5 60- och 70-talet. Det h\u00e4r var mitt under medborgarr\u00e4ttsr\u00f6relsens era. Det som var f\u00f6rbjudet i USA var m\u00f6jligt h\u00e4r. F\u00f6r min pappa var det h\u00e4r i Sverige som han f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen behandlades som en likv\u00e4rdig. Sverige var en fristad d\u00e5, s\u00e4ger Karl Dyall.
\n\u2212 Vi har samma bakgrund men vi ser helt olika ut och vi b\u00f6rjade v\u00e5ra dansbanor fr\u00e5n helt motsatta h\u00e5ll. Jag v\u00e4xte upp med klassisk balett p\u00e5 Operan. Kalle b\u00f6rjade med streetdance och var en av pionj\u00e4rerna inom street. Men nu har vi m\u00f6tts p\u00e5 mitten, s\u00e4ger Rennie Mirro.
\n\u2212 Starten var att Rennie och Kalle ville g\u00f6ra en f\u00f6rest\u00e4llning om Sammy Davis Jr men n\u00e4r jag pratade med dem k\u00e4nde jag direkt att det var viktigt att f\u00e5 med deras historia ocks\u00e5. Det \u00e4r en del av v\u00e5r svenska moderna historia som kanske aldrig ber\u00e4ttats p\u00e5 teaterscenen, s\u00e4ger Jonna Nordenski\u00f6ld som skrivit manus och regisserar.<\/p>\n

Fotograf: Carl Thorborg<\/strong>
\nBildtext:
\nKarl Dyall och Rennie Mirro i From Sammy with love.<\/em><\/p>\n

FROM SAMMY WITH LOVE
\nManus och regi Jonna Nordenski\u00f6ld
\nKoreografi David Dalmo
\nScenografi och kostym Sven Haraldsson
\nLjus William Wenner
\nMask Patricia Svajger
\nI rollerna
\nKarl Dyall och Rennie Mirro<\/p>\n

Orkester
\nKapellm\u00e4stare Joel Sahlin Musiker: Magnus Anderfj\u00e4rd, Johan Bengtsson, Carl Flemsten<\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n

L\u00e4s \u00e4ven andra bloggares \u00e5sikter om Stockholms stadsteater<\/a>, dans<\/a>, Sammy Davies Jr<\/a>, teaterkritik<\/a>, scenkonst<\/a>, dans<\/a>, musik<\/a>, jazz<\/a>, Frank Sinatra<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

From Sammy with love Stockholms stadsteater Urpremi\u00e4r 18 augusti 2012 Jag har f\u00e5tt en ny f\u00f6r\u00e4lskelse. Eller tre. F\u00f6rest\u00e4llningen ”From Sammy with love” p\u00e5 Stockholms stadsteater d\u00e4r Rennie Mirro och Karl Dyall ger en f\u00f6rest\u00e4llningen med givetvis mycket dans och musik om Sammy Davis Jr. Jag imponeas av de tv\u00e5 artisterna och jag inser att […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31],"tags":[1128,8537,2632,12282,8536,4955,5420,7643],"class_list":{"0":"post-59123","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-recension","7":"category-film","8":"category-teater","9":"category-teaterrecension","10":"tag-dans","11":"tag-frank-sinatra","12":"tag-jazz","13":"tag-musik","14":"tag-sammy-davies-jr","15":"tag-scenkonst","16":"tag-stockholms-stadsteater","17":"tag-teaterkritik","18":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/59123","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=59123"}],"version-history":[{"count":11,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/59123\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":59142,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/59123\/revisions\/59142"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=59123"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=59123"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=59123"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}