I samband med Way Out West-festivalen som p\u00e5gick i G\u00f6teborg mellan den nionde och den elfte augusti m\u00f6tte Kulturbloggen upp Daniel Larson och Filip Bekic \u2013 s\u00e5ngare respektive gitarrist \u2013 fr\u00e5n The Royal Concept.<\/p>\n
Hur k\u00e4nns det att vara p\u00e5 Way Out West?<\/strong><\/p>\n Daniel: Underbart, vi var h\u00e4r redan ig\u00e5r och s\u00e5g bland annat St. Vincent. Hon \u00e4r helt fantastisk. Som en ny Jimi Hendrix.<\/p>\n Har ni n\u00e5gon relation till festivalen sedan tidigare?<\/strong><\/p>\n Daniel: F\u00f6rut turnerade jag med Robyn – jag var vikarie \u00e5t en trummis som alltid st\u00e4llde in – men just n\u00e4r de spelade p\u00e5 Way Out West f\u00f6rra \u00e5ret d\u00f6k han faktiskt upp. Sedan har jag varit h\u00e4r som bes\u00f6kare ocks\u00e5.<\/p>\n Filip: Det \u00e4r ingen d\u00e5lig utveckling. Fr\u00e5n bes\u00f6kare och stand-in till artist. Vad g\u00f6r du n\u00e4sta \u00e5r? Du kanske arrangerar festivalen.<\/p>\n Hur gick det till n\u00e4r ni best\u00e4mde er f\u00f6r att bilda bandet?<\/strong><\/p>\n Filip: Jag och David \u00e4r barndomsv\u00e4nner. Vi har alltid skrivit sm\u00e5 popl\u00e5tar, fast The Royal Concept bildades f\u00f6rra \u00e5ret i april. D\u00e5 kontaktade vi de andra medlemmarna.<\/p>\n David: Jag och Filip \u00e4r sm\u00e5 popsn\u00f6ren i en jazzv\u00e4rld. Vi har alltid varit de svarta f\u00e5ren i jazzkretsar. N\u00e4r vi var sm\u00e5 lyssnade vi p\u00e5 Led Zeppelin. Vi hade en l\u00e4rare som sa att ”n\u00e4r Beatles kom dog musiken”. Jag gick aldrig p\u00e5 n\u00e5gra av hans lektioner igen. Det \u00e4r lite roligt, f\u00f6r nu \u00e4r vi i en indiev\u00e4rld ist\u00e4llet. Nu ses det n\u00e4stan som n\u00e5gonting negativt att vara en utbildad musiker.<\/p>\n Musikaliskt j\u00e4mf\u00f6rs ni ofta med Phoenix, \u00e4r det en medveten influens?<\/strong><\/p>\n David: Jag lyssnar egentligen p\u00e5 The Strokes, men n\u00e4r Phoenix kom s\u00e5 tyckte jag att de var som ett elektroniskt…<\/p>\n Filip: … och sn\u00e4llare…<\/p>\n David: The Strokes. Fast vi har mycket att ge, jag oroar mig inte \u00f6ver att bli st\u00e4mplad som en copycat. V\u00e5r skiva kommer i oktober och de som f\u00f6rs\u00f6kt placera oss i ett fack kommer att f\u00e5 det lite trixigare. Fast \u00e5 andra sidan, om vi ska bli placerade n\u00e5gonstans s\u00e5 \u00e4r Phoenix en bra ink\u00f6rsport.<\/p>\n Vad inspirerar er till att skapa musik?<\/strong><\/p>\n David: M\u00e4nniskor vi tr\u00e4ffar. M\u00f6ten. S\u00e5nt som har h\u00e4nt i ens liv. Vi har v\u00e4ldigt realistiska texter. Det handlar om livet vi lever. Att l\u00e4mna Stockholm. Livet p\u00e5 turn\u00e9. Skivan \u00e4r lite som en dagbok f\u00f6r ett band som det g\u00e5tt v\u00e4ldigt fort f\u00f6r. Det har ju blivit en del k\u00e4ftsm\u00e4llar, vi nobbades av ett skivbolag som inte trodde p\u00e5 v\u00e5r musik. Sedan \u00f6ppnade Robyn upp en hel electrov\u00e4rld jag tidigare in ens hade lyssnat p\u00e5.<\/p>\n Vad kan vi f\u00f6rv\u00e4nta oss av spelningen p\u00e5 Way Out West?<\/strong><\/p>\n Daniel: Vi ska ge s\u00e5 mycket k\u00e4rlek till alla stackars Frank Ocean-fans. Den h\u00e4r spelningen betyder mest f\u00f6r oss p\u00e5 hela \u00e5ret. Vi har till och med repat p\u00e5 f\u00f6rsta g\u00e5ngen p\u00e5 hur l\u00e4nge som helst. Vi fick pressa in spelningen i v\u00e5rt schema – det \u00e4r v\u00e5r enda inplanerade Sverige-spelning p\u00e5 hur l\u00e4nge som helst och vi \u00e5ker tillbaka till USA imorgon.<\/p>\n Varf\u00f6r valde ni att flytta till USA?<\/strong><\/p>\n Daniel: Vi fick chansen och det k\u00e4ndes som en dr\u00f6m. Dessutom \u00e4r intresset f\u00f6r v\u00e5r musik st\u00f6rre d\u00e4r borta.\u00a0N\u00e4r vi flyttade dit fr\u00e5gade folk hur vi skulle h\u00e5lla f\u00f6tterna p\u00e5 jorden, men det vill vi inte. New York \u00e4r v\u00e4rldens galnaste stad. Alla \u00e4r helt utflippade.\u00a0P\u00e5 fester kallas vi ”the foremost humble people in America” och jag tycker \u00e4nd\u00e5 att vi med svenska m\u00e5tt m\u00e4tt b\u00f6rjar bli r\u00e4tt s\u00e5 kaxiga. Det \u00e4r v\u00e4l jantelagen som f\u00f6rf\u00f6ljer oss.<\/p>\n Filip: N\u00e4r vi g\u00e5r p\u00e5 stan kommer folk och fr\u00e5gar om vi spelar i band. Vi delar ut visitkort och de kommer faktiskt p\u00e5 giggen. S\u00e5dant h\u00e4nder inte i Sverige. Att bo i New York \u00e4r extremt, just nu \u00e4lskar vi det.<\/p>\n Hur kommer stadslivet in i er musik, f\u00f6rs\u00f6ker ni omfamna eller avsk\u00e4rma er fr\u00e5n det?<\/strong><\/p>\n Daniel: Vi har spenderat en del tid i Gro\u017enjan – en bergsby i Kroatien. Filip \u00e4r uppvuxen d\u00e4r. Det \u00e4r den mest magiska och inspirerande platsen man kan bo p\u00e5. D\u00e4r har vi skrivit m\u00e5nga l\u00e5tar. Det \u00e4r femtio konstn\u00e4rer som k\u00f6pt byn, s\u00e5 det \u00e4r fullt med atelj\u00e9er man kan vandra runt i. Sedan finns det en taverna som har b\u00e5de billig och god mat. D\u00e4r finner vi frid i ett stressigt liv.<\/p>\n Kretsar era texter kring n\u00e5gra \u00e5terkommande teman?<\/strong><\/p>\n Daniel: Tjejer. Gold rush. Hela v\u00e5r platta \u00e4r ett konceptalbum. En ironisk spegelbild av oss sj\u00e4lva och vad som kan h\u00e4nda om man blir f\u00f6r uppbl\u00e5st. Sedan handlar alla v\u00e5ra l\u00e5tar om k\u00e4rlek och tjejer. Allting \u00e4r sj\u00e4lvupplevt.<\/p>\n Filip: Skivan skrevs, spelades in och producerades av oss sj\u00e4lva p\u00e5 fyra veckor. Vi ville v\u00e4nta in i det sista f\u00f6r att hitta det mest angel\u00e4gna. Vi ville liksom inte skriva om n\u00e4r vi gick och handlade mj\u00f6lk f\u00f6r ett \u00e5r sedan.<\/p>\n Hur ser era framtidsplaner ut?<\/strong><\/p>\n Daniel: F\u00f6rst och fr\u00e4mst \u00e5ker vi p\u00e5 en tre m\u00e5nader l\u00e5ng turn\u00e9 i USA tillsammans med Wolf Gang, The Wombats och Fun. Ibland \u00e4r vi f\u00f6rband och ibland co-headline. Turn\u00e9n p\u00e5g\u00e5r tills slutet av november – sedan vill vi \u00e5ka till Europa och Asien.<\/p>\n Filip: Att turnera \u00e4r det roligaste som finns och att sl\u00e4ppa en platta \u00f6ppnar upp m\u00f6jligheter att turnera.<\/p>\n Har ni n\u00e5gra extrema turn\u00e9minnen ni kan dela med er av?<\/strong><\/p>\n Filip: Just med det h\u00e4r bandet har vi inte turnerat s\u00e5 mycket.<\/p>\n Daniel: Vi \u00e5kte p\u00e5 en minibuss-turn\u00e9 d\u00e4r vi fick bygga upp scenen sj\u00e4lva. Grejen \u00e4r att vi inte \u00e4r s\u00e4rskilt goda ingenj\u00f6rer, s\u00e5 en kv\u00e4ll studsade trummorna bokstavligen av scenen medan vi spelade. Jag \u00f6nskar n\u00e5gon hade filmat f\u00f6r det var som taget ur en tecknad film.<\/p>\n Filip: Det var \u00e4ven lite galet n\u00e4r Steven Tyler fr\u00e5n Aerosmith kom och s\u00e5g oss p\u00e5 ett gig.<\/p>\n Daniel: Han fr\u00e5gade om vi hade n\u00e5got knark i v\u00e5ra \u00f6lflaskor p\u00e5 scen och ber\u00e4ttade om sina minnen fr\u00e5n n\u00e4r han var ung och dum och brukade anv\u00e4nda ett sugr\u00f6r f\u00f6r att snorta kokain ur sina \u00f6lflaskor. S\u00e5 vi fick ett uselt tips av en annars fantastisk m\u00e4nniska. Han \u00e4r extremt karismatisk och vet du vad han sa? ”I love that you have personality in this boring world of music”. Fast sedan \u00e4r han ju amerikan, man kan inte lite p\u00e5 n\u00e5gon d\u00e4r. Ena stunden \u00e4r allt frid och fr\u00f6jd, sedan v\u00e4nder de en ryggen.<\/p>\n