{"id":58781,"date":"2012-08-11T12:32:02","date_gmt":"2012-08-11T10:32:02","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=58781"},"modified":"2012-08-14T01:58:29","modified_gmt":"2012-08-13T23:58:29","slug":"way-out-west-afghan-whigs-ar-lika-bra-nu-som-pa-90-talet","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=58781","title":{"rendered":"Way Out West: Afghan Whigs \u00e4r lika bra nu som p\u00e5 90-talet"},"content":{"rendered":"

Afghan Whigs, Linn\u00e9<\/strong>
\nWay Out West 10 augusti 2012
\nBetyg: 4<\/p>\n

I grungens k\u00f6lvatten d\u00f6k Afghan Whigs upp under 90-talet som ett av de f\u00f6rsta indie-banden med kommersiell genomslagkraft.\u00a0Bandets k\u00e4rna har – ut\u00f6ver frontmannen Greg Dulli – alltid best\u00e5tt av Rick McCollum p\u00e5 gitarr och John Curley p\u00e5 bas. Trion st\u00e5r nu \u00e5terf\u00f6renad och f\u00e5r s\u00e4llskap av ytterligare n\u00e5gra medmusiker – bland annat en celloist – n\u00e4r de intar Linn\u00e9-scenen p\u00e5 fredagen.<\/p>\n

\"\"<\/a>Afghan Whigs lyckas med det som exempelvis deras f\u00f6reg\u00e5ngare Dinosaur Jr gjorde f\u00f6r n\u00e5gra \u00e5r sedan – att vara om m\u00f6jligt \u00e4nnu b\u00e4ttre efter \u00e5terf\u00f6reningen. I mer eller mindre utstr\u00e4ckning kan vi alla relatera till Greg Dullis orubbliga texter om hemlighetsmakeri, paranoia och livets m\u00f6rka sida. N\u00e4r det redan i \u00f6ppningsl\u00e5ten Uptown Again<\/em> backas upp av gitarrer som \u00e4r betydligt r\u00e5are \u00e4n hur vi minns dem \u00e4r det sv\u00e5rt att inte ta det till sig med \u00f6ppna armar.<\/p>\n

Alla hitsen \u00e4r d\u00e4r. Debonair<\/em>, What Jail is Like<\/em>, Fountain and Fairfax<\/em> samt titelsp\u00e5ret h\u00e4mtas fr\u00e5n\u00a0Gentlemen\u00a0<\/em>– deras kanske b\u00e4sta skiva som gavs ut 1993. Afghan Whigs har \u00e4ven en f\u00f6rm\u00e5ga att tolka s\u00e5v\u00e4l obskyra som klassiska soul-l\u00e5tar och g\u00f6ra dem till sina egna. P\u00e5 Way Out West spelas See and Don’t See<\/em> –\u00a0Marie \u201cQueenie\u201d Lyons bortgl\u00f6mda l\u00e5t fr\u00e5n 1970 – samt Frank Oceans mer samtida Love Crimes<\/em>.\u00a0En timme r\u00e4cker inte, f\u00f6r min del f\u00e5r Greg Dulli och hans mannar g\u00e4rna \u00e5terv\u00e4nda till Sverige under h\u00f6sten f\u00f6r en l\u00e4ngre och mer omfattande spelning d\u00e4r \u00e4ven material fr\u00e5n Sub Pop-debuten Up in It<\/em> spelas.<\/p>\n

F\u00f6ljande l\u00e5tar spelades:<\/p>\n

Uptown Again
\nI’m Her Slave
\nWhat Jail is Like
\nFountain and Fairfax
\n66
\nGentlemen
\nCrazy
\nSee and Don’t See
\nLove Crimes
\nGoing to Town
\nDebonair
\nMilez iz Ded
\nInto the Floor<\/p>\n