{"id":58684,"date":"2012-08-09T20:14:55","date_gmt":"2012-08-09T18:14:55","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=58684"},"modified":"2012-08-09T20:19:50","modified_gmt":"2012-08-09T18:19:50","slug":"filmrecension-jag-minns-en-sommar-en-harlig-irrfard","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=58684","title":{"rendered":"Filmrecension: Jag minns en sommar \u2013 En h\u00e4rlig irrf\u00e4rd"},"content":{"rendered":"

Jag minns en sommar
\nBetyg: 4
\nRegi: Julie Delpy
\nBiopremi\u00e4r: 10 augusti<\/p>\n

F\u00f6r n\u00e5gra veckor sedan recenserade jag Julie Delpys 2 dagar i New York, och beklagade mig \u00f6ver det h\u00e4r med uppf\u00f6ljare och f\u00f6rv\u00e4ntningar som aldrig helt och h\u00e5llet kan levas upp till. Jag \u00f6nskade mig en ny film av denna fina franska m\u00e4nniska, som ju sitter p\u00e5 en hel h\u00f6g av potential. Inte l\u00e5ngt efter detta uppt\u00e4ckte jag att just en s\u00e5dan film inom kort skulle b\u00f6rja visas p\u00e5 svenska biografer. P\u00e5 fredag har Jag minns en sommar premi\u00e4r. En irrf\u00e4rd genom n\u00e5gra dagar, en fransk 70-talssommar.<\/p>\n

\"\"<\/a>Filmen b\u00f6rjar med en familj p\u00e5 ett t\u00e5g. Den vuxna kvinnan, Albertine, dr\u00f6mmer sig tillbaka till en sommar. En s\u00e5dan d\u00e4r viktig sommar, som hon alltid kommer att minnas. Det \u00e4r denna tillbakablick som vi f\u00e5r f\u00f6lja med in i, och den \u00e4r starkt inspirerad av Delpys egna barndomsminnen. Albertine, s\u00e4ger Delpy, \u00e4r praktiskt taget hon sj\u00e4lv som barn. I detta specifika sommarminne \u00e4r Albertine 10 \u00e5r och \u00e5ker med sin mamma och pappa till en stuga p\u00e5 den franska landsbygden f\u00f6r att fira sin farmors f\u00f6delsedag. Alla \u00e4r d\u00e4r, hela tjocka sl\u00e4kten. Med vitt skilda v\u00e4rderingar och livsm\u00e5l, men med samma \u00f6mhetsk\u00e4nslor inf\u00f6r de egna. Det finns ingen sj\u00e4lvklar r\u00f6d tr\u00e5d i filmen. Olika h\u00e4ndelser och intriger v\u00e4vs ihop med varandra p\u00e5 ett h\u00f6gst kaosartat s\u00e4tt. Barnen smiter undan f\u00f6r\u00e4ldrarnas vakande \u00f6gon och pr\u00f6var sina vingar i vuxenlekar. De vuxna, i sin tur, ger sig in i hetsiga politiska debatter vid matbordet, sjunger s\u00e5nger och skvallrar sinsemellan. Allt medan de festar p\u00e5 r\u00f6dvin, portvin och ett stackars grillat lamm. <\/p>\n

Varje karakt\u00e4r har sin egen fint utmejslade historia och det kr\u00e4vs en aldrig sviktande n\u00e4rvaro f\u00f6r att lyckas h\u00e4nga med. D\u00e4r finns bland annat de v\u00e4nstervridna Pariskonstn\u00e4rerna, den dementa morbrodern som glider runt likt en svullen v\u00e5lnad i bakgrunden och \u00e4ven den sj\u00e4lsligt brutna f\u00f6re detta milit\u00e4ren som ger utlopp f\u00f6r sitt trauma p\u00e5 de m\u00e4rkligaste s\u00e4tt. H\u00f6gt ovanf\u00f6r den firande sl\u00e4kten sv\u00e4var satelliten Skylab som f\u00f6rv\u00e4ntas krascha mot jordens yta n\u00e4rsomhelst. Albertines mamma (Julie Delpy) \u00e4r \u00f6vertygad om att den ska falla ned och krossa dem alla, och har lyckats \u00f6verf\u00f6ra denna r\u00e4dsla p\u00e5 Albertine. Samtidigt blir Albertine blixtf\u00f6r\u00e4lskad i en n\u00e5gra \u00e5r \u00e4ldre, krullh\u00e5rig Adonis, och k\u00e4mpar med alla besv\u00e4rligheter som det inneb\u00e4r att v\u00e4xa upp.<\/p>\n

Det \u00e4r en fin film. Lou Avarez som spelar den unga Albertine \u00e4r fantastisk. Allt badar i ett nostalgiskt skimmer och \u00e4ven om jag varken har n\u00e5gon stor fransk sl\u00e4kt eller n\u00e5gra s\u00e4rskilt kaotiska minnesbilder fr\u00e5n min barndoms somrar s\u00e5 k\u00e4nner jag mig l\u00e4tt sentimental inf\u00f6r det hela. Det finns mycket att tycka om, mycket att le \u00e5t. I teorin s\u00e5 \u00e4lskar jag den h\u00e4r filmen. I praktiken finns det dock \u00e4nd\u00e5 en sp\u00e4rr som jag har sv\u00e5rt att ta mig igenom. Helt och h\u00e5llet kan jag inte ta den till mig. Kanske beror det p\u00e5 det hysteriska tempot. Det finns n\u00e5gonting h\u00e5rt i filmen, som h\u00e5ller mig p\u00e5 en arml\u00e4ngds avst\u00e5nd. Jag vill falla pladask f\u00f6r Albertine men allt det snabba g\u00f6r att jag hela tiden kastas undan.<\/p>\n

Hur som helst \u00e4r Jag minns en sommar h\u00f6gst sev\u00e4rd. Allvar och sprudlande humor blandas p\u00e5 ett h\u00e4rligt s\u00e4tt. Dessutom \u00e4r det uppfriskande med en film d\u00e4r barnen inte bara framst\u00e4lls som nyutsprungna rosenknoppar, rena och oskyldiga. Albertine och hennes kusiner leker mamma och pappa, de utforskar tabubelagda omr\u00e5den p\u00e5 ett sj\u00e4lvklart och okonstlat s\u00e4tt. Filmen \u00e4r en tillbakablick som b\u00e5de f\u00e4ngslar och f\u00f6rvirrar. Filmen \u00e4r \u00f6ver i ett hj\u00e4rtslag, och den l\u00e5ter mig inte komma riktigt s\u00e5 n\u00e4ra som jag vill, men jag st\u00e5r \u00e5tminstone inte ober\u00f6rd.<\/p>\n

Text: Josefina Linde<\/strong><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Jag minns en sommar Betyg: 4 Regi: Julie Delpy Biopremi\u00e4r: 10 augusti F\u00f6r n\u00e5gra veckor sedan recenserade jag Julie Delpys 2 dagar i New York, och beklagade mig \u00f6ver det h\u00e4r med uppf\u00f6ljare och f\u00f6rv\u00e4ntningar som aldrig helt och h\u00e5llet kan levas upp till. Jag \u00f6nskade mig en ny film av denna fina franska m\u00e4nniska, […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[50,51,16],"tags":[],"class_list":["post-58684","post","type-post","status-publish","format-standard","category-filmfilm","category-filmer","category-recension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/58684","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=58684"}],"version-history":[{"count":2,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/58684\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":58690,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/58684\/revisions\/58690"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=58684"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=58684"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=58684"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}