P\u00e5 torsdag drar Way Out West – i \u00e5r ut\u00f6kad till tre dagar – ig\u00e5ng i Slottsskogen och p\u00e5 klubbar runt om i G\u00f6teborg. Kulturbloggen guidar dig till banden du helt enkelt inte f\u00e5r missa.<\/p>\n
Refused<\/strong><\/p>\n N\u00e4rmare femton \u00e5r har g\u00e5tt sedan \u00e5terf\u00f6renade Refused gav ut ett av hardcore-punkens mest inflytelserika album The Shape of Punk to Come<\/em>. Femton \u00e5r av v\u00e4ntan, men under 2012 har Dennis Lyxz\u00e9n och hans band fr\u00e5n Ume\u00e5 spelat p\u00e5 n\u00e5gra av v\u00e4rldens mest creddiga festivaler – d\u00e4ribland Coachella, Primavera och Roskilde. Nu \u00e4r det dags att knocka hemmapubliken och jag lovar – energin och passionen som alltid varit Refuseds styrka \u00e4r fortfarande helt intakt.<\/p>\n Hot Chip<\/strong><\/p>\n Med senaste skivan In Our Heads<\/em> bef\u00e4ster inte bara Hot Chip sin position som Londons kanske finaste electro-akt. De har dessutom en gedigen repertoar av gamla hits s\u00e5som Ready for the Floor<\/em>, Over and Over<\/em> och I Feel Better<\/em> att luta sig tillbaka p\u00e5. Missa inte chansen att se deras spelning inne p\u00e5 Linn\u00e9-t\u00e4ltet under fredagskv\u00e4llen.<\/p>\n Mazzy Star<\/strong><\/p>\n Ibland \u00e4r en r\u00f6st allt som beh\u00f6vs. Hope Sandovals f\u00f6rf\u00f6riska st\u00e4mma har sedan b\u00f6rjan av 90-talet varit en dimma bortom tid och rum. Att hon och gitarristen David Roback best\u00e4mt sig att \u00e5ter en g\u00e5ng spela ihop under namnet Mazzy Star \u00e4r n\u00e4stan f\u00f6r bra f\u00f6r att vara sant. Fade Into You<\/em> \u00e4r ju en tidsl\u00f6s klassiker som helt enkelt inte kan g\u00e5 fel. Speciellt inte n\u00e4r de har v\u00e4garna f\u00f6rbi G\u00f6teborg och Annedalskyrkan.<\/p>\n The War on Drugs<\/strong><\/p>\n Philadelphia-kollektivet The War on Drugs h\u00e4mtar lika mycket inspiration fr\u00e5n My Bloody Valentine som fr\u00e5n Bruce Springsteen. Det r\u00f6r sig om skimrande gitarr-rock med r\u00f6tter i den amerikanska folksj\u00e4len. L\u00e5tar som Brothers<\/em>, Best Night<\/em> och framf\u00f6r allt Baby Missiles<\/em> hamnar h\u00f6gt p\u00e5 min lista \u00f6ver f\u00f6rra \u00e5rets b\u00e4sta l\u00e5tar.<\/p>\n The Afghan Whigs<\/strong><\/p>\n Greg Dulli och hans mannar kom fram under grunge-eran och gav under 90-talet ut ett par riktigt grymma skivor d\u00e4r Gentlemen<\/em> fr\u00e5n 1993 f\u00e5r ses som h\u00f6jdpunkten. De hade \u00e5 ena sidan en k\u00e4nsla f\u00f6r det m\u00f6rka. \u00c5nger och hemlighetsmakeri var n\u00e5gra \u00e5terkommande teman. Men de hade (och har \u00e4n idag) \u00e4ven en f\u00f6rm\u00e5ga att ta klassisk soul och g\u00f6ra det till sitt eget. Deras b\u00e4sta cover gjorde de i \u00e5r p\u00e5 Frank Oceans Love Crimes<\/em>.<\/p>\n Bon Iver<\/strong><\/p>\n Justin Vernon spelade in sitt debutalbum For Emma, Forever Ago<\/em> ensam i en stuga i Wisconsin. Under 2009 \u00e5rs upplaga av Way Out West gav han en magisk spelning inne i Linn\u00e9-t\u00e4ltet. Tre \u00e5r, en EP och ett Grammis-bel\u00f6nat album senare \u00e4r han naturligtvis ”uppflyttad” till Azalea-scenen – men det kommer med all sannolikhet bli minst lika magiskt.<\/p>\n Blur<\/strong><\/p>\n Brittpopens finaste som f\u00f6r tre \u00e5r sedan \u00e5terf\u00f6renades och gav uts\u00e5lda spelningar p\u00e5 Hyde Park och Glastonbury. I \u00e5r spelar de p\u00e5 OS-avslutningen och Way Out West. De sl\u00e4ppte \u00e4ven tv\u00e5 nya l\u00e5tar i form av Under the Westway<\/em> och The Puritan – m<\/em>en det r\u00e5der ingen tvekan om att det \u00e4r Song 2<\/em> som kommer f\u00e5 ig\u00e5ng publiken i Slottsskogen.<\/p>\n Frank Ocean<\/strong><\/p>\n Den uppstickande R&B-stj\u00e4rnan som tillsammans med ytterligare en handfull talanger gett genren en sp\u00e4nnande revival \u00e4r \u00e4ven en del av hip hop-kollektivet OFWGKTA. P\u00e5 amerikanska nationaldagen kom han ut som bisexuell. Kort d\u00e4rp\u00e5 f\u00f6ljde han upp fjol\u00e5rets mixtape med debutalbumet channel ORANGE<\/em> som m\u00f6ttes av jubel fr\u00e5n alla h\u00f6rn och kanter.<\/p>\n Mogwai<\/strong><\/p>\n If someone said that Mogwai are the stars, I would not object. If the stars had a sound it would sound like this.\u00a0S\u00e5 s\u00e4ger en r\u00f6st i b\u00f6rjan av\u00a0Yes! I Am a Long Way from Home<\/em>, \u00f6ppningsl\u00e5ten fr\u00e5n deras numera klassiska debutskiva Mogwai<\/em>\u00a0Young Team<\/em>\u00a0fr\u00e5n 1997 som inte bara var startskottet f\u00f6r ett av Glasgows finaste band utan \u00e4ven post rockens kanske viktigaste album. Deras f\u00f6r det mesta helt instrumentala l\u00e5tarna sl\u00e5r an mer k\u00e4nslor \u00e4n n\u00e5gon r\u00f6st.<\/p>\n Kraftwerk<\/strong><\/p>\n Om Way Out West i \u00e5r har bokat ett band som inte beh\u00f6ver n\u00e5gon n\u00e4rmare beskrivning s\u00e5 \u00e4r det de tyska legendarerna i Kraftwerk. Vi k\u00e4nner alla till klassiker som Autobahn<\/em>, Tour de France\u00a0<\/em>och The Man-Machine<\/em>.\u00a0Vi vet alla att den elektroniska musiken inte hade varit den samma utan dessa f\u00f6rgrundsgestalter som tidigare i \u00e5r gav sin 3D-show p\u00e5 Museum of Modern Art i New York.<\/p>\n