{"id":58400,"date":"2012-08-06T10:28:16","date_gmt":"2012-08-06T08:28:16","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=58400"},"modified":"2012-08-06T12:32:22","modified_gmt":"2012-08-06T10:32:22","slug":"stockholm-music-arts-buffy-sainte-marie-rockade-loss-ett-tips-for-sweden-rock","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=58400","title":{"rendered":"Stockholm Music & Arts: Buffy Sainte-Marie rockade loss – ett tips f\u00f6r Sweden Rock"},"content":{"rendered":"

\"\"<\/a><\/p>\n

Buffy Sainte-Marie
\nStockholm Music & Arts<\/a> 5 augusti 2012
\nBetyg: 4<\/p>\n

Buffy Sainte-Marie slog igenom under 1960-talet. Ett av sp\u00e5ren p\u00e5 hennes f\u00f6rsta album – ”It’s My Way” – som sl\u00e4pptes 1964 var Universal Soldier” som blev en hit inte bara med henne utan \u00e4ven med Donovan och Glen Campbell.Hon blev tidigt k\u00e4nd b\u00e5de som artist och f\u00f6r sitt starka engagemang f\u00f6r ursprungsfolk och milj\u00f6fr\u00e5gor. N\u00e4r hon nu \u00e4ntligen efter s\u00e5 m\u00e5nga st\u00e5r p\u00e5 en svensk scen har hon hunnit fylla 71 \u00e5r. Hon bjuder p\u00e5 en v\u00e4l blandad spelning med flera riktigt, riktigt \u00f6siga rockl\u00e5tar.
\nHall\u00e5: Sweden Rock Festival: Boka henne till n\u00e4sta \u00e5r. Publiken appl\u00e5derades och appl\u00e5derade och vill bara ha mer och Buffy fick g\u00e5 ut p\u00e5 scenen f\u00f6r extranummer tv\u00e5 g\u00e5nger.<\/p>\n


\n<\/a>Buffy Sainte-Marie spelade p\u00e5 Stockholm Music & Arts med en klassisk rockupps\u00e4ttning:En gitarrist, en basist och en trummis. Buffy sj\u00e4lv p\u00e5 s\u00e5ng och med en keyboard.<\/p>\n

\"\"<\/a>F\u00f6rsta l\u00e5ten var en countryl\u00e5t men sedan var det fullt \u00f6s rock p\u00e5 n\u00e4sta l\u00e5t och d\u00e4refter kom en v\u00e4l av v\u00e4gd blandning av rock och blues och n\u00e5gra protests\u00e5nger med mjukare ton. Hon pratade mellan s\u00e5ngerna och ber\u00e4ttade om varje l\u00e5t, men hon h\u00f6ll pratat p\u00e5 en lagom niv\u00e5 s\u00e5 att spelningen inte tappade tempot. Buffy Sainte-Maire \u00e4r ett proffs p\u00e5 alla s\u00e4tt.<\/p>\n

Givetvis bj\u00f6d hon publiken p\u00e5 sina allra mest k\u00e4nda s\u00e5nger som ”Soldier Blue”, ”Universal Soldier” och ”Up there we belong” som hon skrev tillsammans med Will Jennings and Jack Nitzsche) sj\u00f6ngs av Joe Cocker och Jennifer Warnes till filmen En officer och en gentleman.<\/p>\n

Jo hon bj\u00f6d ocks\u00e5 p\u00e5 den lite mer s\u00f6tsliskiga s\u00e5ngen \u201dI\u2019m Gonna Be a Country Girl Again\u201d fr\u00e5n 1968 som blev en j\u00e4ttehit i Sverige med Lena Andersson med den svenska titeln ”\u00c4r det konstigt att man l\u00e4ngtar bort n\u00e5n g\u00e5ng”.<\/p>\n

Buffy Sainte-Marie \u00e4r imponerande. I sex decennier har hon varit artist och aktivist och det var tydligt att publiken var j\u00e4tten\u00f6jd. Hon fick komma in p\u00e5 scenen tv\u00e5 g\u00e5nger f\u00f6r extranummer och hade hon inte varit tvungen att l\u00e4mna scenen f\u00f6r att den skulle g\u00f6ras i ordning f\u00f6r n\u00e4sta artist skulle publiken vilja h\u00f6ra \u00e4nnu mer av Buffy. M\u00e5nga var dock positivt \u00f6verraskade att han var s\u00e5 rockig.
\nDet brukar s\u00e4gas att Patti Smith (som ju spelade p\u00e5 Stockholm Music & Arts p\u00e5 fredagaskv\u00e4llen) \u00e4r punkfarmor. D\u00e5 borde Buffy Sainte-Marie ha titel rockmormor. Ett tung titel som kanske kan \u00f6ppna \u00f6gonen f\u00f6r m\u00e4nniskor att sluta med \u00e5ldersdiskriminering. Det g\u00e5r utm\u00e4rkt att rocka som sjuttio\u00e5rig kvinna.<\/p>\n

Foto: Lena Dahlstr\u00f6m<\/strong><\/p>\n

Tips:
\nEnn Kokk har i en utf\u00f6rlig recension av ett album skrivit mer om Buffy Sainte-Marie.
\nSainte-Marie, Buffy: Soldier Blue \u2013 The Best of the Vanguard Years<\/a><\/p>\n

Fler recensioner fr\u00e5n Stockholm Music & Arts<\/strong>
\nBj\u00f6rk gl\u00e4nser p\u00e5 Skeppsholmen<\/a>
\nLaleh \u00e4r konsekvent i sitt konstn\u00e4rliga uttryck<\/a>
\nEd Harcourt stod f\u00f6r en stark \u00f6ppning av l\u00f6rdagen<\/a>
\nElegant Marianne Faithfull intog Skeppsholmen<\/a>
\nAntony and the Johnsons gjorde natten magisk<\/a><\/p>\n

 <\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n

\"\"<\/a>
\nRelaterat: Dagens Nyheter<\/a><\/p>\n

L\u00e4s \u00e4ven andra bloggares \u00e5sikter om Stockholm Music and arts<\/a>, recension<\/a>, Buffy Sainte-Marie<\/a>, aktivist<\/a>, ursprungsbefolkning<\/a>, musik<\/a>, skeppsholmen<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Buffy Sainte-Marie Stockholm Music & Arts 5 augusti 2012 Betyg: 4 Buffy Sainte-Marie slog igenom under 1960-talet. Ett av sp\u00e5ren p\u00e5 hennes f\u00f6rsta album – ”It’s My Way” – som sl\u00e4pptes 1964 var Universal Soldier” som blev en hit inte bara med henne utan \u00e4ven med Donovan och Glen Campbell.Hon blev tidigt k\u00e4nd b\u00e5de som […]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,16],"tags":[8482,12282,12285,5109,8481,8484],"class_list":["post-58400","post","type-post","status-publish","format-standard","category-musik","category-recension","tag-buffy-sainte-marie","tag-musik","tag-recension","tag-skeppsholmen","tag-stockholm-music-and-arts","tag-ursprungsbefolkning","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/58400","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=58400"}],"version-history":[{"count":13,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/58400\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":58431,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/58400\/revisions\/58431"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=58400"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=58400"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=58400"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}