{"id":58301,"date":"2012-08-02T22:48:37","date_gmt":"2012-08-02T20:48:37","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=58301"},"modified":"2012-08-03T09:00:22","modified_gmt":"2012-08-03T07:00:22","slug":"%e2%80%8etrettondagsafton-pa-cafe-lyran-gor-shakespeare-till-lattsam-komedi","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=58301","title":{"rendered":"\u200eTrettondagsafton p\u00e5 Caf\u00e9 Lyran – l\u00e4ttsam komedi av Shakespeare"},"content":{"rendered":"

\"\"<\/a><\/p>\n

\u200eTrettondagsafton
\nAv Shakespeare
\nRegi Patrik Bergner
\nKostym\u00f6r Jenny Linhart
\nProducenter Stefan Wall och Anna Wall
\nTeater Iris<\/a> p\u00e5 Caf\u00e9 Lyran, Stockholm
\nPremi\u00e4r 2 augusti 2012<\/p>\n

Att ta p\u00e5 sig en roll och l\u00e5tsas vara n\u00e5gon annan – det kan st\u00e4lla till en hel del. Det f\u00e5r Viola uppleva n\u00e4r hon efter ett skeppsbrott hamnat i land Illyrien och f\u00f6r att \u00f6verleva kl\u00e4r ut sig till ung man. En ensam kvinna \u00e4r f\u00f6r utsatt.<\/p>\n

Shakespeares pj\u00e4s Trettondagsafton \u00e4r en av hans mer l\u00e4ttsamma komedier och Teater Iris har lagt betoning p\u00e5 det komiska och gjort det till en skrattfest och fars.<\/p>\n

Shakespeare kan spelas p\u00e5 m\u00e5nga s\u00e4tt och en av sv\u00e5righeterna \u00e4r att spr\u00e5ket \u00e4r p\u00e5 vers – vilket kan vara v\u00e4ldigt sv\u00e5rt att presentera med naturligt flyt. Regiss\u00f6ren har valt att blanda det \u00e4ldre spr\u00e5ket med ett mer nutida spr\u00e5k – och pj\u00e4sen fungerar b\u00e4st n\u00e4r sk\u00e5despelarna l\u00e4mnar det alltf\u00f6r h\u00f6gtravande verserna.<\/p>\n

Trettondagsafton \u00e4r en l\u00e4ttsam komedi och \u00e4ven om den har ett slags budskap d\u00e4r den driver med mans- och kvinnoroller \u00e4r det \u00e4nd\u00e5 en pj\u00e4s som inte ger n\u00e5gra djupare sp\u00e5r i sj\u00e4len. Den \u00e4r rolig och underh\u00e5llande men inte s\u00e4rskilt \u00f6verraskande. Teater Iris flyttar ut teatern fr\u00e5n teaterhusen och spelar i lokaler som Caf\u00e9 Lyran i Bred\u00e4ng – och med en f\u00f6rest\u00e4llning som Trettondagsafton kan de visa ocks\u00e5 den som inte brukar g\u00e5 p\u00e5 teater att Shakespeare \u00e4r v\u00e4ldigt rolig och inte s\u00e4rskilt sv\u00e5r.<\/p>\n

Frida Liljevall spelar Viola men ocks\u00e5 hennes tvillingbror Sebastian. Hon hade lite problem i b\u00f6rjan av f\u00f6rest\u00e4llningen n\u00e4r Sebastians mustasch inte vill sitta fast ordentligt – men f\u00f6rutom det tycker jag bytena mellan de tv\u00e5 syskonen fungerade bra. I rollen som Sebastian var stegen n\u00e5got tyngre och bredare, n\u00e5got s\u00e4krare och mer r\u00e4ttfram – och r\u00f6sten var n\u00e5got djupare. Det var lagom skillnad mellan de tv\u00e5 syskonen.<\/p>\n

Shakespeares pj\u00e4ser inneh\u00e5ller alltid n\u00e5gon eller n\u00e5gra roller som \u00e4r som narrar, de \u00e4r f\u00e5niga och skrattretande, l\u00f6jev\u00e4ckande personer. Trettondagsafton har tv\u00e5 s\u00e5dana: \u00f6verhovm\u00e4stare Malvolio som \u00e4r en uppbl\u00e5st figur och den dumma men innerst inne sn\u00e4lla Andreas Blek af Nosen. Det kan bli lite f\u00f6r mycket och f\u00f6r \u00f6verdrivet med tv\u00e5 s\u00e5dana riktiga pajaser men det \u00e4r bara att ge sig h\u00e4n och inse att det h\u00e4r \u00e4r s\u00e5 l\u00f6jliga som m\u00e5nga m\u00e4nniskor egentligen \u00e4r.<\/p>\n

\u200eTrettondagsafton p\u00e5 Caf\u00e9 Lyran av Teater Iris \u00e4r en l\u00e4ttsam version och det \u00e4r l\u00e4tt att redan tidigt f\u00f6rst\u00e5 hur allt ska g\u00e5. Syften med f\u00f6rest\u00e4llningen \u00e4r nog inte heller att n\u00e5gon ska undra hur allt ska l\u00f6sas. Beh\u00e5llningen ligger i att flytta ut klassiska verk av exempelvis Shakespeare fr\u00e5n teaterhusen ut till en f\u00f6rhoppningsvis ny publik som kan uppt\u00e4cka hur roliga en del gamla klassiker \u00e4r. <\/p>\n

H\u00e4r kan du l\u00e4sa Kulturbloggens intervju med Frida Liljevall, som har huvudrollen som Viola.<\/a><\/strong><\/p>\n

I rollerna:
\nFrida Liljevall:\t \tViola
\nBo G Lyckman:\t \tTobias Raap
\nDick Eriksson:\t \tAndreas Blek af Nosen
\nAnders Menzinsky:\t \tOrsino, hertig av Illyrien
\nEllen Bredefeldt:\t \tOlivia, en rik grevinna
\nErika Blix:\t \tMaria, kammarjungfru
\nBj\u00f6rn Holm\u00e9r:\t \tMalvolio, \u00f6verhovm\u00e4stare<\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n

L\u00e4s \u00e4ven andra bloggares \u00e5sikter om Shakespeare<\/a>, Caf\u00e9 Lyran<\/a>, Teater Iris<\/a>, scenkonst<\/a>, teaterkritik<\/a>, teaterrecension<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

\u200eTrettondagsafton Av Shakespeare Regi Patrik Bergner Kostym\u00f6r Jenny Linhart Producenter Stefan Wall och Anna Wall Teater Iris p\u00e5 Caf\u00e9 Lyran, Stockholm Premi\u00e4r 2 augusti 2012 Att ta p\u00e5 sig en roll och l\u00e5tsas vara n\u00e5gon annan – det kan st\u00e4lla till en hel del. Det f\u00e5r Viola uppleva n\u00e4r hon efter ett skeppsbrott hamnat i […]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31],"tags":[8475,4955,5029,5644,7643,12289],"class_list":{"0":"post-58301","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-recension","7":"category-film","8":"category-teater","9":"category-teaterrecension","10":"tag-cafe-lyran","11":"tag-scenkonst","12":"tag-shakespeare","13":"tag-teater-iris","14":"tag-teaterkritik","15":"tag-teaterrecension","16":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/58301","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=58301"}],"version-history":[{"count":10,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/58301\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":58317,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/58301\/revisions\/58317"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=58301"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=58301"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=58301"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}