{"id":58111,"date":"2012-07-29T19:18:35","date_gmt":"2012-07-29T18:18:35","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=58111"},"modified":"2023-02-17T11:58:21","modified_gmt":"2023-02-17T10:58:21","slug":"marillion-pa-tragarn-i-goteborg-287-2012","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=58111","title":{"rendered":"Marillion p\u00e5 Tr\u00e4g\u00e5r’n i G\u00f6teborg 28\/7-2012"},"content":{"rendered":"
\"\"<\/a>
Marillion bj\u00f6d p\u00e5 stor underh\u00e5llning<\/figcaption><\/figure>\n

Marillion
\nTr\u00e4g\u00e5r’n G\u00f6teborg 28 juli 2012
\nL\u00e4ngd: 2 timmar
\nBetyg: 4<\/p>\n

Bara omkring 1000 bes\u00f6kare tog chansen att se legendariska Marillion p\u00e5 den intima Tr\u00e4g\u00e5r’n i G\u00f6teborg. Det gjorde att st\u00e4mningen redan fr\u00e5n b\u00f6rjan var sk\u00f6nt gemytlig och personlig \u00e4ven om det g\u00e4rna hade f\u00e5tt vara lite mer hett och t\u00e4tt nedanf\u00f6r scenen. Bandet turnerar just nu med tv\u00e5 olika l\u00e5tlistor som de varvar med p\u00e5 de olika spelningarna. Den ena l\u00e5tlistan \u00e4r mer hitbaserad medan den andra best\u00e5r av lite mer udda l\u00e5tval. Den h\u00e4r kv\u00e4llen i G\u00f6teborg fick vi den mer udda l\u00e5tlistan, vilket uppenbart uppskattades av den musikintresserade publiken.<\/p>\n

Marillion \u00e4r ett oerh\u00f6rt beg\u00e5vat band med grymt skickliga musiker. Det \u00e4r en fr\u00f6jd att h\u00f6ra och uppleva den perfektion som pr\u00e4glar bandet, samtidigt som det finns en personlig charm och trivsam glimt i samspelet mellan musikerna och publiken. Det g\u00f6r att st\u00e4mningen blir v\u00e4ldigt vardaglig. Det k\u00e4nns som att vara inbjudna i musikanternas vardagsrum och ta del av en chosefri jamsession.<\/p>\n

\"\"<\/a>
Steve Hogarth, s\u00e5ngare i Marillion.<\/figcaption><\/figure>\n

S\u00e5ngaren Steve Hogarth har en stark och sp\u00e4nnande personlighet. Hela hans framtr\u00e4dande \u00e4r teatraliskt, utagerande och underh\u00e5llande. Inledningsvis upplevdes det n\u00e4stan lite anstr\u00e4ngt, som ett \u00f6verspel, fr\u00e5n hans sida. Men det v\u00e4ndes snabbt till n\u00e5got sympatiskt, gl\u00e4djande och inbjudande. Det finns en riktigt sk\u00f6n charm i hans agerande. Att han dessutom sjunger mycket bra, trots en l\u00e4tt f\u00f6rkylning, g\u00f6r att eventuell \u00f6veranstr\u00e4ngning i framtr\u00e4dandet, \u00e4r l\u00e4tt att \u00f6verse med.<\/p>\n

\"\"<\/a>
Steve Rothery trakterar sina m\u00e5nga gitarrer med ypperlig skicklighet.<\/figcaption><\/figure>\n

De fyra instrumentalisterna \u00e4r oerh\u00f6rt skickliga p\u00e5 sina instrument. Gitarristen Steve Rothery \u00e4r en snillrik ekvilibrist p\u00e5 sitt instrument. Han kommunicerar dessutom med publiken p\u00e5 ett intressant s\u00e4tt med blinkningar och huvudvridningar, vilket g\u00f6r att vi hela tiden k\u00e4nner att vi \u00e4r med i hans v\u00e4rld under de timmar konserten p\u00e5g\u00e5r. Basisten Pete Trewavas hanterar sin bas p\u00e5 ett s\u00e4tt som g\u00f6r att den som ser och k\u00e4nner honom spela, l\u00e4tt inser att bas f\u00f6rmodligen \u00e4r v\u00e4rldens coolaste instrument. Den som tror att bas \u00e4r ett kompinstrument, borde ta sig tid att lyssna in hur det h\u00e4r progressiva bandets basist hanterar instrumentet. Det hela blir inte s\u00e4mre av att han dessutom, likt Geddy Lee i Rush, spelar n\u00e5gon sorts keyboard med f\u00f6tterna. Rytmsektionen kompletteras med Ian Mosley p\u00e5 trummor. En s\u00e4ker batterist med exakthet i k\u00e4nsla, ger bandet den trygghet som beh\u00f6vs n\u00e4r taktbyten, skiften och variationer ska genomf\u00f6ras.\u00a0Men st\u00f6rst i bandet \u00e4r \u00e4nd\u00e5 keyboardisten Mark Kelly. Som en dompt\u00f6r av lejon, tronar han bakom, men en liten bit \u00f6ver, bandet. D\u00e4rifr\u00e5n styr och st\u00e4ller han med arrangemangen, urvalet av l\u00e5tar och s\u00e4ttningarnas framf\u00f6randen.<\/p>\n

Ska man kritisera n\u00e5got s\u00e5 \u00e4r det m\u00f6jligen s\u00e5 att s\u00e5ngarens val att sj\u00e4lv spela en del instrument, k\u00e4nns ganska on\u00f6digt. Han \u00e4r inte p\u00e5 samma niv\u00e5 som de andra n\u00e4r det kommer till att hantera sina musikaliska verktyg. Den vackra vita gitarren och den underliga lilla b\u00e4rbara synthmoj\u00e4ngen, blir i sammanhanget attiraljer som visas upp f\u00f6r sin egen coolhetsfaktor, och inte f\u00f6r spelemannens kunnande i n\u00e4mnda instrument. Det \u00e4r en petitess men \u00e4ndock n\u00e5got som band av den h\u00e4r kalibern lika g\u00e4rna kunde l\u00e5ta bli.<\/p>\n

B\u00e4st: Vid sidan av l\u00e5tmaterialet, l\u00e4ttnaden \u00f6ver att slippa l\u00e5nga, tragglande solon.
\nS\u00e4mst: Att det var s\u00e5 lite folk i publiken.<\/p>\n

\"\"<\/a>
Mark Kelly och Pete Trewavas<\/figcaption><\/figure>\n

L\u00e5tarna:<\/strong>
\nThe Invisible Man
\nCover My Eyes (Pain and Heaven)
\nSl\u00e0inte Mhath
\nFantastic Place
\nYou’re Gone
\nKing
\nAfraid of Sunlight
\nThe Great Escape
\nEstonia
\nPower
\nNeverland
\nExtranummer:<\/strong>
\nEaster
\nOcean Cloud<\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

Text: Erik Laakso. Foto: Maria \u00c5man.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Marillion Tr\u00e4g\u00e5r’n G\u00f6teborg 28 juli 2012 L\u00e4ngd: 2 timmar Betyg: 4 Bara omkring 1000 bes\u00f6kare tog chansen att se legendariska Marillion p\u00e5 den intima Tr\u00e4g\u00e5r’n i G\u00f6teborg. Det gjorde att st\u00e4mningen redan fr\u00e5n b\u00f6rjan var sk\u00f6nt gemytlig och personlig \u00e4ven om det g\u00e4rna hade f\u00e5tt vara lite mer hett och t\u00e4tt nedanf\u00f6r scenen. Bandet turnerar […]<\/p>\n","protected":false},"author":14,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20],"tags":[],"class_list":{"0":"post-58111","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-film","7":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/58111","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/14"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=58111"}],"version-history":[{"count":9,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/58111\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":163546,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/58111\/revisions\/163546"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=58111"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=58111"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=58111"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}