{"id":58001,"date":"2012-07-26T10:15:19","date_gmt":"2012-07-26T08:15:19","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=58001"},"modified":"2012-07-26T10:15:19","modified_gmt":"2012-07-26T08:15:19","slug":"inspiratorerna-del-1-sylvia-plath","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=58001","title":{"rendered":"Inspirat\u00f6rerna del 1: Sylvia Plath"},"content":{"rendered":"

\"\"<\/a><\/p>\n

Sylvia Plath kom in i mitt liv \u00e5r 2010. Av en slump snubblade jag \u00f6ver ett citat som tr\u00e4ffade mig p\u00e5 en punkt jag aldrig tidigare blivit tr\u00e4ffad p\u00e5. Jag minns att jag som f\u00f6rbluffad satt och stirrade p\u00e5 datorsk\u00e4rmen i flera minuter och undrade vem hon var, hon som hade talat ur mitt eget hj\u00e4rta men med sina egna adekvata, penetrerande ord. I takt med att jag f\u00f6ll i t\u00e5rar, s\u00f6kte jag p\u00e5 hennes namn – och en helt ny v\u00e4rld \u00f6ppnades upp framf\u00f6r mig. <\/p>\n

Jag blev som besatt. Jag beh\u00f6vde veta vem hon var, var hon kom ifr\u00e5n, hur hon kunde tala till mig p\u00e5 det s\u00e4tt hon gjorde och vad hon hade \u00e5stadkommit inom den litter\u00e4ra v\u00e4rlden. N\u00e4r jag ins\u00e5g att hon var d\u00f6d ville jag sluta l\u00e4sa, jag blev s\u00e5 besviken \u2013 men f\u00f6rm\u00e5dde mig inte. Jag f\u00f6rstod med en g\u00e5ng att hon under n\u00e4stan hela sin levnadstid lidit av sv\u00e5r depression och n\u00e5gra rader senare blev jag underr\u00e4ttad om hennes sj\u00e4lvmord. Inom loppet av n\u00e5gra minuter kom Sylvia Plath att bli den mest f\u00e4ngslande kvinna jag n\u00e5gonsin kommit n\u00e4ra. Hur kunde jag ha undg\u00e5tt att h\u00f6ra talas om denna m\u00e4nniska?
\nPlath hade f\u00f6rlorat sin far i v\u00e4ldigt ung \u00e5lder och levt i ett hem d\u00e4r det inte talades om k\u00e4nslor. En sommar, efter att ha praktiserat p\u00e5 en tidning i New York, hade Plath som enda hopp att bli antagen till en efterl\u00e4ngtad skrivarkurs, men blev avvisad. Depressionen f\u00f6rgrep sig p\u00e5 henne och resulterade i ett sj\u00e4lvmordsf\u00f6rs\u00f6k och ett antal vistelser p\u00e5 mentalsjukhus. N\u00e4r hon som tjugo\u00e5ring blev antagen till Smith College och fick jobb p\u00e5 en tidning, b\u00f6rjade hon leva i vad hon kallade en glaskupa, d\u00e4r hon s\u00e5g v\u00e4rlden men inte n\u00e5dde ut till den – n\u00e5got hon kom att portr\u00e4ttera i sj\u00e4lvbiografin \u201dThe Bell Jar\u201d som publicerades bara veckor innan hennes d\u00f6d.
\nEn del av hennes poesi, s\u00e5som dikten \u201dDaddy\u201d, utf\u00f6ll i kontroverser v\u00e4rlden \u00f6ver. Plath gjorde upp med sina inre demoner och farh\u00e5gor i s\u00e5 gott som all hennes lyrik, och brukade ett obesl\u00f6jat och fritt spr\u00e5k, vilket f\u00f6r m\u00e5nga nog kunde bli f\u00f6r mycket. Hon beskrev sin depression som n\u00e5got som sakteliga tog ifr\u00e5n henne allt, och hennes l\u00e4ngtan efter d\u00f6den skildrades i m\u00e5nga av hennes verk, bland annat i dikterna \u201dEdge\u201d, \u201dElm\u201d och \u201dThree Women: A poem from three voices\u201d. <\/p>\n

Sent p\u00e5 natten, timmar efter att jag hade uppt\u00e4ckt Plath f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen, hade jag l\u00e4st samtliga dikter och citat av henne och memorerat ett flertal av dem. Det var naket, \u00f6mhudat, sm\u00e4rtsamt och stundtals komplext. Allt jag l\u00e4ste var p\u00e5 engelska och det har ocks\u00e5 kommit att bli det enda spr\u00e5k jag l\u00e4ser hennes verk p\u00e5 \u2013 det k\u00e4nns mer prominent, mer laddat. F\u00f6r att statuera ett exempel visar jag n\u00e5gra utdrag ur \u201dElm\u201d:<\/p>\n

I know the bottom, she says. I know it with my great tap root;
\nIt is what you fear.
\nI do not fear it: I have been there. <\/p>\n

Is it the sea you hear in me,
\nIts dissatisfactions?
\nOr the voice of nothing, that was you madness?<\/p>\n

\/\/
\nI am inhabited by a cry.
\nNightly it flaps out
\nLooking, with its hooks, for something to love. <\/p>\n

I am terrified by this dark thing
\nThat sleeps in me;
\nAll day I feel its soft, feathery turnings, its malignity.<\/em><\/p>\n

\u00c5tskilliga g\u00e5nger under sitt liv, redogjorde Plath f\u00f6r r\u00e4dslan inf\u00f6r att leva ett \u201dvanligt\u201d liv med en man som kunde g\u00f6ra vad han ville, och barn som omedvetet l\u00e5ste in henne i ett liv hon aldrig kunde ta sig ut ifr\u00e5n. N\u00e4r hon m\u00f6tte poeten Ted Hughes p\u00e5 Cambridge som hon sedermera kom att gifta sig och f\u00e5 barn med, gick hon emot sig sj\u00e4lv och allt hon hade trott p\u00e5. Plath skrev en m\u00e4ngd dikter under den h\u00e4r tiden fram till dess att hon en kall februarimorgon tog sitt liv, blott trettio \u00e5r gammal.<\/p>\n

Den h\u00e4r k\u00e4rleken till en f\u00f6r mig ok\u00e4nd person hade jag aldrig f\u00f6rut varit med om. Hon var med mig dagligen. N\u00e4r jag inte kunde tala gjorde hon det \u00e5t mig. N\u00e4r ingen tycktes kunna hj\u00e4lpa mig var det som om hennes ord bar mig. Jag t\u00e4nkte p\u00e5 henne och hennes ord f\u00f6rde mig till en plats jag aldrig trodde att jag kunde transporteras till. Jag s\u00e5g p\u00e5 henne som jag s\u00e5g p\u00e5 mig sj\u00e4lv och jag k\u00e4nde det f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen som om jag hade funnit den halva delen av mig som jag hade f\u00f6rlorat och aldrig trodde att jag skulle \u00e5terf\u00e5. <\/p>\n

Plath har med stor sannolikhet p\u00e5verkat unga kvinnor v\u00e4rlden \u00f6ver. Hon var sv\u00e5rbegriplig ibland, \u00f6desutmanande ibland – men hennes k\u00e4nslor inf\u00f6r livet som s\u00e5dant, utmynnade i de mest fantastiska dikter jag har l\u00e4st, och uttalanden om sitt tillst\u00e5nd som inte g\u00e5r att j\u00e4mf\u00f6ra med n\u00e5gon annans. Det \u00e4r en enorm tragedi att hon inte l\u00e4ngre finns till, det \u00e4r infamt att inte fler k\u00e4nner till henne och det \u00e4r i synnerhet en stor f\u00f6rlust f\u00f6r v\u00e4rldens m\u00e4nniskor, som hade beh\u00f6vt mer av hennes vackra skapelser.
\nJag kommer fortfarande p\u00e5 mig sj\u00e4lv med att citera Sylvia Plath i mitt huvud n\u00e4r jag g\u00f6r de mest triviala saker i vardagen. Jag h\u00f6r hennes sk\u00f6ra st\u00e4mma och registrerar den flera g\u00e5nger om i mitt inre f\u00f6r att alltid f\u00f6rbli hos mig. <\/p>\n

Text: Maria B Fehrman<\/strong><\/p>\n

L\u00e4s \u00e4ven andra bloggares \u00e5sikter om Sylvia Plath<\/a>, f\u00f6rfattare<\/a>, inspirat\u00f6rer<\/a><\/p>\n

Relaterat: Wikipedia om Sylvia Plath<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Sylvia Plath kom in i mitt liv \u00e5r 2010. Av en slump snubblade jag \u00f6ver ett citat som tr\u00e4ffade mig p\u00e5 en punkt jag aldrig tidigare blivit tr\u00e4ffad p\u00e5. Jag minns att jag som f\u00f6rbluffad satt och stirrade p\u00e5 datorsk\u00e4rmen i flera minuter och undrade vem hon var, hon som hade talat ur mitt eget […]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[62,3],"tags":[1919,8431,8430],"class_list":{"0":"post-58001","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-medie-och-kulturpolitik","7":"category-litteratur","8":"tag-forfattare","9":"tag-inspiratorer","10":"tag-sylvia-plath","11":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/58001","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=58001"}],"version-history":[{"count":2,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/58001\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":58004,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/58001\/revisions\/58004"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=58001"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=58001"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=58001"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}