F\u00f6rst ut p\u00e5 scen var Kim Vestin. Den norrl\u00e4ndska singer\/songwritern, som sj\u00e4lv satt bakom ett elpiano, ackompanjerades av en trummis och en gitarrist och framf\u00f6rde finst\u00e4mda popl\u00e5tar som sm\u00e4lte in utm\u00e4rkt i den avslappnade milj\u00f6n.<\/p>\n
H\u00f6kartorget<\/strong><\/p>\n Den sv\u00e4ngiga kvintetten som satt Hedemora p\u00e5 musikkartan sjunger politiskt laddade texter p\u00e5 svenska. Musikaliskt kommer de fr\u00e5n en rik tradition, men jag tycker att H\u00f6kartorget lyckas b\u00e4ra upp facklan v\u00e4l. Framf\u00f6r allt har de en charm. Mest charmigt \u00e4r det n\u00e4r en \u00e4ldre man mellan tv\u00e5 l\u00e5tar g\u00e5r fram till scenen och ber bandet spela tystare. ”Vill du att vi ska spela l\u00e5ngsammare ocks\u00e5?” fr\u00e5gar bandets ena s\u00e5ngare. ”Nej, spela fortare” svarar mannen.<\/p>\n YAST<\/strong><\/p>\n Om vi r\u00e4knar antalet effektpedaler p\u00e5 scen vinner YAST en jordskredsseger. Kvartetten fr\u00e5n Sandviken har tidigare agerat f\u00f6rband \u00e5t b\u00e5de The Drums och Zola Jesus. Nu fick vi se att deras lo-fi \u00e4ven g\u00f6r sig bra p\u00e5 utomhusscener. Solsken \u00e4r helt klart det r\u00e4tta elementet f\u00f6r deras musik som osar\u00a0gl\u00e4dje, berusningsmedel och sommar.<\/p>\n Noonie Bao<\/strong><\/p>\n Jag minns Noonie Baos klubbspelning p\u00e5 Debaser Slussen tidigare i \u00e5r. D\u00e5 hade hon just givit ut singeln\u00a0About to Tell<\/em>\u00a0som gav henne en plats som en av Sveriges mest intressanta nykomlingar. Nu har hon ytterligare n\u00e5gra festivalspelningar i ryggen – under sommaren har hon bland annat hunnit med att spela p\u00e5 Knarrholmen och Putte i Parken – och b\u00f6rjar k\u00e4nnas som en etablerad del av det svenska musik\u00e5ret 2012.<\/p>\n Winhill\/Losehill<\/strong><\/p>\n Med en n\u00e5got mindre upps\u00e4ttning \u00e4n vanligt lyckades Ume\u00e5-orkestern Winhill\/Losehill \u00e4nd\u00e5 fylla ut Gal\u00e4rparkens scen.\u00a0Debuten med dubbelalbumet Swing of Sorrow<\/em>\u00a0tidigare i \u00e5r var en hj\u00e4rtsk\u00e4rande historia och de melodi\u00f6sa l\u00e5tarna – framf\u00f6r allt t\u00e4nker jag p\u00e5 singlarna Tell Her She’s the Light of the World<\/em> och The House is Black<\/em> – var ikv\u00e4ll lika vackra som n\u00e5gonsin.<\/p>\n Dante<\/strong><\/p>\n \u00c4ran att avsluta \u00e5rets upplaga av Popaganda p\u00e5 Parkteatern f\u00f6ll p\u00e5 s\u00e5ngaren, producenten och The Concretes-trummisen Dante Kinnunen\u00a0som med sin souliga popmusik p\u00e5 relativt kort tid blivit ett av landets mest uppskattade musikfynd. En hyllad cover p\u00e5 amerikanska soul-legenden Clarence Carters 60-talsballad Next to You\u00a0<\/em>f\u00f6rde tankarna till modern R&B (t\u00e4nk er The-Dream fast mindre sm\u00f6rigt) och jag kan t\u00e4nka mig att Dante \u00e4r den av alla artisterna som upptr\u00e4dde p\u00e5 Parkteatern i \u00e5r som har st\u00f6rst potential att sl\u00e5 igenom stort internationellt.<\/p>\n![\"\"](\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2012\/07\/013.jpg\" "\\"013\\"")
<\/a><\/p>\n<\/a><\/p>\n<\/a><\/p>\n<\/a><\/p>\n<\/a><\/p>\n<\/a><\/p>\n<\/a><\/p>\n<\/a><\/p>\n<\/a><\/p>\n<\/a><\/p>\n<\/a><\/p>\n