![\"\"](\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2012\/07\/pearljam1.jpg\" "\\"pearljam\\"")
<\/a>Fast l\u00f6rdagkv\u00e4llen i Globen kommer inte l\u00e5ngt efter. Mycket har h\u00e4nt sedan b\u00f6rjan av 1990-talet d\u00e5 Pearl Jam var flaggskeppet i en armada av grunge med Seattle som hemmahamn \u2013 fr\u00e4mst f\u00f6rst\u00e5s tragedin i Roskilde \u00e5r 2000 d\u00e5 nio personer i publiken trampades till d\u00f6ds under bandets spelning \u2013 och det \u00e4r ett g\u00e4ng stridsh\u00e4rdade veteraner som under Eddie Vedders ledning intar arenan.<\/p>\nDet \u00e4r r\u00e5tt och spartanskt. Inga videosk\u00e4rmar, inga svulstiga scenarrangemang, bara sex musiker (keyboardisten Boom Gaspar kompletterar) instrument, f\u00f6rst\u00e4rkare, h\u00f6gtalare. Backdrop med enkel grafik. H\u00e4r handlar det om musiken, om bandet.<\/p>\n
Och om publiken. S\u00e4llan eller aldrig har jag upplevt ett s\u00e5dant samspel mellan ett band och en m\u00e5ngtusenh\u00f6vdad publik. Globen \u00e4r fullsatt, det \u00e4r \u00f6ver 14 000 m\u00e4nniskor h\u00e4r och m\u00e5nga befinner sig h\u00f6gt upp och l\u00e5ngt ifr\u00e5n scenen, men n\u00e4r Eddie Vedder p\u00e5 svenska talar om hur l\u00e4nge sedan det \u00e4r vi s\u00e5gs och undrar varf\u00f6r vi inte ringt k\u00e4nner nog n\u00e4stan alla ett litet litet sting av skuldk\u00e4nslor. Vedders innantill\u00e4sning \u00e4r publikfriande och egentligen r\u00e4tt cheesy men \u00e4r det n\u00e5gon som faktiskt kan f\u00e5 oss att tro att han menar det han s\u00e4ger s\u00e5 \u00e4r det han. Och faktiskt, \u00e4nnu dagen efter n\u00e4r jag sitter och skriver det h\u00e4r har jag inte riktigt lyckats skaka av mig k\u00e4nslan av att han talade till just mig, personligen, och alla andra, personligen, i publiken.<\/p>\n
30 l\u00e5tar hinner de med p\u00e5 tv\u00e5 timmar och trekvart och h\u00f6jdpunkterna \u00e4r otaliga. Corduroy kommer som andra l\u00e5t och publiken \u00e4r nog inte riktigt redo, men vilken otrolig rockr\u00f6kare det \u00e4r. och det finns m\u00e5nga fler \u2013 Comatose, The Fixer och Got Some fr\u00e5n de tv\u00e5 senaste studioalbumen och under Do The Evolution kokar det n\u00e4stan \u00f6ver. Jag f\u00e5r inte h\u00f6ra Animal men det skiter jag i.<\/p>\n
Och d\u00e5 \u00e4r responsen p\u00e5 klassikerna \u00e4nnu \u2013 \u00e4nnu \u2013 starkare. Stenkrossarna Why Go, Even Flow och, som sista l\u00e5t f\u00f6re extranumren, Jeremy \u00e4r sv\u00e5rt angel\u00e4gna \u00e4nnu efter \u00f6ver 20 \u00e5r, och alls\u00e5ngen under Alive hotar att rycka loss Globen fr\u00e5n grunden och rulla iv\u00e4g oss ut p\u00e5 Nyn\u00e4sv\u00e4gen.<\/p>\n
Men det \u00e4r i de spr\u00f6dare partierna som Pearl Jam lyckas komma oss \u00e4nnu lite n\u00e4rmare. Just Breathe till\u00e4gnas v\u00e4nnerna Birgitta och Ebbe vars son omkom i Roskilde. Wishlist \u00e4r en of\u00f6rutsedd p\u00e4rla och Black \u00e4r precis lika h\u00e4mningsl\u00f6st sentimental som den var i h\u00f6rlurarna de ensamma n\u00e4tterna p\u00e5 90-talet.
\nCovers p\u00e5 Kinks Better Things och The Whos Love, Reign O\u2019er Me \u00e4r inte helt v\u00e4ntade men v\u00e4ldigt logiska p\u00e5minnelser om bandets r\u00f6tter och i Victoria Williams Crazy Mary duellerar Mike McCreedy med Boom Gaspar som en g\u00e5ng Richie Blackmore och Jon Lord.<\/p>\n
I finalen sluts cirkeln. Neil Youngs Rockin\u2019 in the Free World \u00e4r numera en sj\u00e4lvklar del av Pearl Jams konsertavslutning, i svit med Yellow Ledbetter. Ljuset \u00e4r t\u00e4nt, det \u00e4r som om showen egentigen \u00e4r slut och publik och band lirar tillsammans. Eddie Vedder lovar att det inte ska dr\u00f6ja tolv \u00e5r innan de kommer tillbaka.
\nVi \u00e4r m\u00e5nga som \u00e4r beredda att ringa och p\u00e5minna honom.<\/p>\n
Text: Anders Emretsson<\/strong><\/p>\n