{"id":56943,"date":"2012-06-30T20:01:36","date_gmt":"2012-06-30T18:01:36","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=56943"},"modified":"2012-07-01T19:18:46","modified_gmt":"2012-07-01T17:18:46","slug":"peace-love-kent-sparade-varken-pa-kraft-eller-uppfinningsrikedom","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=56943","title":{"rendered":"Peace & Love: Kent sparade varken p\u00e5 kraft eller uppfinningsrikedom"},"content":{"rendered":"

Kent, Utopia<\/strong>
\nPeace & Love 29 juni 2012
\nBetyg: 5<\/p>\n

Efter den n\u00e5got oinspirerade v\u00e5rturn\u00e9n, d\u00e4r ett av stoppen var p\u00e5 Cirkus i Stockholm<\/a>, hade det varit enkelt att avf\u00e4rda Sveriges st\u00f6rsta rockband Kent som ett g\u00e4ng tr\u00f6tta gubbar som inte l\u00e4ngre orkar k\u00e4mpa f\u00f6r bilden som ett av landets b\u00e4sta live-band, utan endast tagit den enkla v\u00e4gen med en lista hits f\u00f6r att pleasa massorna. Men ingenting hade kunnat vara mera fel! F\u00f6r n\u00e4r bandet \u00e5terigen st\u00e4ller sig p\u00e5 Peace & Love-festivalens st\u00f6rsta scen \u00e4r det visserligen \u00e5terigen bakom ett skynke (precis som 2008 och 2010) fast den h\u00e4r g\u00e5ngen med tv\u00e5 delar. Efter att ha spelat en gammal Havs\u00e4nglar<\/em>-demo, (fr\u00e5n perioden innan Kent var Kent, och deras nuvarande manager Martin Roos fortfarande spelade i bandet) kallad \u00d6gon<\/em>, f\u00e4lldes en mindre bit av skynket ned och bandet som positionerat sig i ett mindre garage-liknande rum uppenbarar sig. En omgjord live-version av Kl\u00e5paren<\/em> fr\u00e5n Du & jag d\u00f6den<\/em> spelas. Detta p\u00e5visar inte bara en enorm innovation, utan ocks\u00e5 att att de l\u00e5ngt ifr\u00e5n tr\u00f6ttnat p\u00e5 att ge sin publik helt nya och unika upplevelser. Och till skillnad fr\u00e5n i v\u00e5ras levererades ett helt ok ljud, som gav en bullrande k\u00e4nsla i kroppen utan att basen f\u00f6rst\u00f6rde l\u00e5tarna som framf\u00f6rdes.<\/p>\n

\"\"<\/a>L\u00e5tm\u00e4ssigt bj\u00f6ds det p\u00e5 en unik variation, speciellt med fokus p\u00e5 nya albumet Jag \u00e4r inte r\u00e4dd f\u00f6r m\u00f6rkret<\/a> men \u00e4ven deras sista album p\u00e5 Sony Music En plats i solen<\/em> och deras framr\u00f6stade favoritalbum hos fansen Du & jag d\u00f6den<\/em>, men \u00e4ven lite kvarliggande hits fr\u00e5n v\u00e5rturn\u00e9n som K\u00e4rleken v\u00e4ntar<\/em>, Ingenting<\/em> och Musik Non Stop<\/em> som \u00e4nd\u00e5 bj\u00f6d p\u00e5 en bredd som kunde tilltala s\u00e5v\u00e4l den stora massan som mer inbitna fans med kanske lite mer koncentrerad smak. Detta manifesterades speciellt mot slutet, n\u00e4r den nya superkommersiella alls\u00e5ngssingeln 999<\/em> efterf\u00f6ljdes av den gamla b-sidan Slutsats<\/em> som hade satts i en ny musikalisk kontext, vilket gjorde det till en extra \u00f6verraskning n\u00e4r man v\u00e4l k\u00e4nde igen l\u00e5ten men ocks\u00e5 visar att bandet verkligen lagt ned tid och energi p\u00e5 att ge nytt liv till gammalt material som g\u00f6r sig r\u00e4ttvisa \u00e4nnu.<\/p>\n

Om den tr\u00e5kiga likriktningen fr\u00e5n v\u00e5ren var som bortbl\u00e5st var det n\u00e5gonting helt annat som hade f\u00f6ljt med. Ljuset. Vilket enkom var till showens f\u00f6rdel, speciellt som det kraftfulla motljuset kom till sin r\u00e4tt eftersom bandet spelade p\u00e5 s\u00e5v\u00e4l st\u00f6rre scen som under nattetid n\u00e4r sommarsolen g\u00e5tt och lagt sig. \u00c4ven p\u00e5 det h\u00e4r omr\u00e5det visade bandet p\u00e5 nyt\u00e4nkande, med snygga rektanglar av ljusbomber. En unik variation p\u00e5 ljusshowen och f\u00e4rgskalorna som anv\u00e4ndes f\u00f6r att f\u00f6rst\u00e4rka l\u00e5tmaterialet gav extra pondus till f\u00f6rest\u00e4llningen. Ut\u00f6ver det k\u00e4ndes det fr\u00e4scht n\u00e4r Sami vandrade ut l\u00e4ngs scenkanten ut mot en utav sk\u00e4rmarna som projicerar bilder av vad som h\u00e4nder p\u00e5 scenen f\u00f6r dem som inte ser lika bra som dem l\u00e4ngre fram. Martin och s\u00e5ngaren Jocke Berg gick ut p\u00e5 scend\u00e4cket f\u00f6r att forts\u00e4tta sjunga och spela bas, samtidigt som de ins\u00f6p energin fr\u00e5n publiken och betalade tillbaka med \u00e4nnu starkare kraft i framf\u00f6randet direkt efter\u00e5t. Det sparades varken p\u00e5 kraft eller uppfinningsrikedom. Tv\u00e4rtom k\u00e4ndes varje steg, ackord och l\u00e5t som en perfekt tills\u00e5gad pusselbit som sammanfogats p\u00e5 precis r\u00e4tt plats f\u00f6r att bilda den d\u00e4r \u00e4nnu perfekta helhetsbilden. S\u00e5 n\u00e4r Joakim b\u00f6rjade tala om den icke-befintliga svenska sommaren var det \u00e4nd\u00e5 logiskt att s\u00e5ngen Ett \u00e5r utan sommar<\/em> inte spelades, utan Skisser f\u00f6r sommaren<\/em>, eftersom framf\u00f6randet verkligen bj\u00f6d p\u00e5 ett speciellt sommarminne att b\u00e4ra med sig i livet. Mer kan ingen g\u00f6ra …<\/p>\n

Text och foto 2: Fredrik Gertz<\/strong><\/p>\n

Foto 1: Emma Andersson<\/strong><\/p>\n

Relaterat: Recenension i Aftonbladet<\/a> och Expressen 1<\/a> och Expressen 2<\/a>.<\/p>\n

L\u00e4s \u00e4ven andra bloggares \u00e5sikter om Kent<\/a>, Peace & Love<\/a>, musik<\/a>, popmusik<\/a>, recension<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Kent, Utopia Peace & Love 29 juni 2012 Betyg: 5 Efter den n\u00e5got oinspirerade v\u00e5rturn\u00e9n, d\u00e4r ett av stoppen var p\u00e5 Cirkus i Stockholm, hade det varit enkelt att avf\u00e4rda Sveriges st\u00f6rsta rockband Kent som ett g\u00e4ng tr\u00f6tta gubbar som inte l\u00e4ngre orkar k\u00e4mpa f\u00f6r bilden som ett av landets b\u00e4sta live-band, utan endast tagit […]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":56985,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,16],"tags":[2909,12282,4290,4436,12285],"class_list":{"0":"post-56943","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","5":"has-post-thumbnail","7":"category-musik","8":"category-recension","9":"tag-kent","10":"tag-musik","11":"tag-peace-love","12":"tag-popmusik","13":"tag-recension","14":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/56943","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=56943"}],"version-history":[{"count":4,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/56943\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":56986,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/56943\/revisions\/56986"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/media\/56985"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=56943"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=56943"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=56943"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}