{"id":56769,"date":"2012-06-29T12:37:07","date_gmt":"2012-06-29T10:37:07","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=56769"},"modified":"2012-06-29T16:24:06","modified_gmt":"2012-06-29T14:24:06","slug":"peace-love-mumford-sons-levererar-musik-som-skickar-rysningar-langs-ryggraden","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=56769","title":{"rendered":"Peace & Love: Mumford & Sons levererar musik som skickar rysningar l\u00e4ngs ryggraden"},"content":{"rendered":"

Mumford & Sons, Utopia<\/strong>
\nPeace & Love 28 juni 2012
\nBetyg: 4<\/p>\n

Efter att s\u00e5ngaren i Mumford & Sons, Marcus Mumford, br\u00e4nde sin hand och st\u00e4llde in p\u00e5 Hultsfredsfestivalen fick Peace & Love n\u00e5gra veckor senare chansen att boka bandet. Handen har l\u00e4kt tillr\u00e4ckligt f\u00f6r att det brittiska bandet ska kunna upptr\u00e4da i Borl\u00e4nge. Det var ett lyckokast eftersom festivalen annars saknat ett tydligt toppnamn bredvid Rihanna. Och ingen kan vara besviken efter spelningen.<\/p>\n

\"\"<\/a>Bandet \u00e4r som ett mer slipat The Pouges, fast utan dr\u00e4ngfyllan p\u00e5 scen. Det \u00e4r populariserad folkmusik med tydliga refr\u00e4nger och explosiva verser. Vissa kanske skulle kalla dem tr\u00e5kiga, eller mer cyniska. M\u00e5 s\u00e5 vara men de levererar musik som skickar rysningar l\u00e4ngs ryggraden. Rysningar som f\u00f6rst\u00e4rks av det klanderfria ljudet. Stort plus f\u00f6r ljudteknikernas jobb inf\u00f6r denna konsert. Den m\u00e5ngh\u00f6vdade publiken \u00e4r ocks\u00e5 med fr\u00e5n b\u00f6rjan och skr\u00e5lar med i s\u00e5v\u00e4l verser som refr\u00e4nger.<\/p>\n

Bandet \u00e4r m\u00e4stare p\u00e5 att bygga upp crescendon. Crescendon som passar en festivalpublik perfekt. Det k\u00e4nns fr\u00e4scht och nyt\u00e4nkande. N\u00e4r de sedan, som i White Blank Page<\/em>, i samma l\u00e5t lyckas ta ner extasen till ett viskande igen sm\u00e4lter alla.<\/p>\n

Det \u00e4r ocks\u00e5 roligt n\u00e4r banjospelaren Winston Marshall precis som massor av andra utl\u00e4ndska artister pratar om hur vackra svenskarna \u00e4r, men genom att s\u00e4ga att tre fj\u00e4rdedelar av m\u00e4nnen han sett varit vackra. Responsen \u00e4r inte lika klockren som n\u00e4r n\u00e5t annat band slentrianm\u00e4ssigt pratar om vackra svenska kvinnor. Tydligen \u00e4r inte rockpubliken helt beredd att utmanas.<\/p>\n

Gruppen kommer med en skiva i september och spelar flera l\u00e5tar fr\u00e5n den, samtliga i full klass med l\u00e5tar som Little Lion Man<\/em>, White Blank Page<\/em> och I Gave You All<\/em> som samtliga med stor f\u00f6rtj\u00e4nst ges str\u00e5lande bem\u00f6tande fr\u00e5n publiken. Kanske \u00e4r mottagande lite mer tveksamt i b\u00f6rjan av l\u00e5tarna, men bandet visar vilka publikt\u00e4mjare de \u00e4r n\u00e4r appl\u00e5derna v\u00e4xer till slutet av l\u00e5tarna.<\/p>\n

Kanske skulle konserten tj\u00e4nat p\u00e5 att vara lite mer tematiskt uppdelad. M\u00e5nga l\u00e5tar liknar varandra i uppbyggnad och texttematik. Bandet f\u00f6rs\u00f6ker hantera denna problematik med lika annorlunda arrangemang j\u00e4mf\u00f6rt med fr\u00e5n skivan Sigh No More<\/em>, varifr\u00e5n lejonparten av l\u00e5tarna kommer. Men de kan inte riktigt leverera de 90 minuter de har speltid. F\u00f6r att till fullo klara det m\u00e5ste konserten kunna ha olika delar. Nu \u00e4r de f\u00e5 lugnare l\u00e5tarna v\u00e4lkomna, men f\u00f6r korta avbrott i superr\u00f6jet. En av konsertens h\u00f6jdpunkter \u00e4r en mer avskalad Timshel<\/em>.<\/p>\n

Men det \u00e4r sv\u00e5rt att s\u00e4ga annat \u00e4n att det \u00e4r en succ\u00e9konsert n\u00e4r man h\u00f6r alls\u00e5ngen till sista extranumret The Cave<\/em>.<\/p>\n