{"id":56510,"date":"2012-06-25T20:44:29","date_gmt":"2012-06-25T18:44:29","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=56510"},"modified":"2012-06-26T08:06:45","modified_gmt":"2012-06-26T06:06:45","slug":"kulturbloggen-moter-the-gaslight-anthem","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=56510","title":{"rendered":"Kulturbloggen m\u00f6ter The Gaslight Anthem"},"content":{"rendered":"

\u00c4nda sedan debuten f\u00f6r fem \u00e5r sedan har The Gaslight Anthem konsekvent st\u00e5tt med ena foten i New Jerseys rika punktradition. Men s\u00e5ngaren Brian Fallons Springsteen-raspiga r\u00f6st har st\u00e4ndigt f\u00f6rsett bandet med den d\u00e4r ytterligare dimensionen. Den 23:e juli ger de ut sitt fj\u00e4rde album. Skivan b\u00e4r titeln Handwritten<\/em> och f\u00f6r produktionen st\u00e5r ingen mindre \u00e4n Brendan O’Brien som tidigare arbetat med just Bruce Springsteen. Kulturbloggen m\u00f6tte upp bandets gitarrist Alex Rosamilia i ett litet r\u00f6tt skjul p\u00e5 backstage-omr\u00e5det efter deras spelning p\u00e5 Hultsfredsfestivalen den 14:e juni. Utanf\u00f6r gled Ian Brown fr\u00e5n The Stone Roses runt och st\u00e4llde glatt upp p\u00e5 bild med alla som fr\u00e5gade honom medan\u00a0Gaspard Aug\u00e9 och\u00a0Xavier de Rosnay, som tillsammans utg\u00f6r den franska electroduon Justice, satt f\u00f6r sig sj\u00e4lva i ett h\u00f6rn och \u00e5t av buff\u00e9n.<\/p>\n

Hur k\u00e4nns det att vara tillbaka i Sverige?<\/strong><\/p>\n

Alex: Vi har spenderat en hel del tid i Sverige faktiskt. F\u00f6rsta g\u00e5ngen vi spelade i Stockholm blev vi strandsatta i fem dagar. Som tur \u00e4r blev vi v\u00e4nner med bandet Twopointeight som l\u00e4t oss dumpa v\u00e5ra saker i deras replokal. Vi spelade med dem i London nyligen. Dessutom kommer v\u00e5r bokningsagent fr\u00e5n Malm\u00f6, s\u00e5 vi har m\u00e5nga r\u00f6tter h\u00e4r.<\/p>\n

Vad tycker ni om Hultsfredsfestivalen?<\/strong><\/p>\n

Alex: Jag \u00e4lskar uppl\u00e4gget. Ska jag vara \u00e4rlig? Det h\u00e4r \u00e4r f\u00f6rsta festivalen jag spelat p\u00e5 d\u00e4r jag sj\u00e4lv vill g\u00e5 och se band. Blood Red Shoes, Eagles of Death Metal, Slash och The Stone Roses idag. Dessutom \u00e4r The Cure mitt favoritband. Jag \u00f6nskar jag kunde stanna tills imorgon och se dem.<\/p>\n

Varf\u00f6r d\u00f6per ni er nya skiva till Handwritten<\/em>?<\/strong><\/p>\n

Alex: Brian skrev alla texterna i en anteckningsbok. S\u00e5 om han skrev ner n\u00e5got s\u00e5 var det d\u00e4r f\u00f6r alltid. Eller jag antar att han kunde ha suddat ut det, men det medf\u00f6rde \u00e4nd\u00e5 en k\u00e4nsla av direkthet. Dessutom \u00e4r skivan inspelad live.<\/p>\n

Er producent Brendan O’Brien har ju tidigare bland annat jobbat med Bruce Springsteen och Pearl Jam, valde ni honom p\u00e5 grund av meriterna?<\/strong><\/p>\n

Alex: Jag visste faktiskt inte att han hade jobbat med dem. Men han hade gjort n\u00e5gra skivor med Stone Temple Pilots och Rage Against the Machine som vi \u00e4lskade. Det var lite surrealistiskt att f\u00e5 chansen att arbeta med n\u00e5gon som hade gjort s\u00e5 m\u00e5nga av mina favoritskivor. Fr\u00e5n min mor fick jag The Beach Boys och fr\u00e5n min far fick jag Led Zeppelin, men de flesta av de skivor jag lyssnade p\u00e5 n\u00e4r jag b\u00f6rjade bilda min egen musiksmak hade Brendan varit involverad i.<\/p>\n

Hur skiljer sig Handwritten<\/em> fr\u00e5n era tidigare album?<\/strong><\/p>\n

Alex: I takt med att vi blivit \u00e4ldre har vi \u00e4ven blivit b\u00e4ttre musiker. P\u00e5 de tv\u00e5 f\u00f6rsta skivorna f\u00f6rs\u00f6kte vi l\u00e5ta som andra band. Till sist hittade vi p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt ett eget sound. F\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen tycker jag att vi l\u00e5ter som oss sj\u00e4lva.<\/p>\n

Har ni f\u00e5tt n\u00e5gra nya influenser?<\/strong><\/p>\n

Alex: Inte direkt. Snarare har vi g\u00e5tt tillbaka till vad vi brukade lyssna p\u00e5. Till exempel The Cure och den typen av atmosf\u00e4risk musik.<\/p>\n

N\u00e4r jag h\u00f6rde 45<\/em> t\u00e4nkte jag p\u00e5 trumkompet och likheten med A Foolish Arrangement<\/em> av The Cure…<\/strong><\/p>\n

Alex: \u00c4r det sant? Tack f\u00f6r att du n\u00e4mnde det. Benny (Horowitz, bandets trummis) \u00e4r den enda i bandet som inte gillar The Cure, s\u00e5 nu ska jag trycka upp det i ansiktet p\u00e5 honom!<\/p>\n

F\u00f6rresten, hur kom 45<\/em> till?<\/strong><\/p>\n

Alex: Brian kom till oss och hade hela texten. Det var en s\u00e5dan d\u00e4r l\u00e5t som vi bara beh\u00f6vde spela fyra-fem g\u00e5nger, sedan var den klar. Det tog ett tag att\u00a0arrangera om den, men nu har vi spelat ihop s\u00e5pass l\u00e4nge att vi vet vad alla ska spela. Nu \u00e4r det l\u00e4ttare \u00e4n n\u00e5gonsin att skriva l\u00e5tar. P\u00e5 American Slang<\/em> tog vi oss sj\u00e4lva f\u00f6r seri\u00f6st. Nu har vi medvetet b\u00f6rjat t\u00e4nka p\u00e5 varf\u00f6r vi bildade bandet i f\u00f6rsta skedet. F\u00f6r att ha kul och njuta av det.<\/p>\n

Vad f\u00f6rs\u00f6kte du som gitarrist \u00e5stadkomma med den h\u00e4r skivan? (I bakgrunden b\u00f6rjade Slash, som samtidigt som intervjun \u00e4gde rum spelade p\u00e5 Green Stage, spela Sweet Child O’ Mine<\/em>)<\/strong><\/p>\n

Alex: \u00c5h, jag var sju \u00e5r n\u00e4r Appetite for Destruction<\/em> kom ut och tio n\u00e4r jag h\u00f6rde den f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen. Jag minns att jag tappade hakan. Det l\u00e5ter lite klyschigt, men det k\u00e4nns som att han sjunger med gitarren. Det \u00e4r fler som k\u00e4nner igen riffet \u00e4n l\u00e5ttexten.<\/p>\n

Hur ser du p\u00e5 musikscenen i New Jersey f\u00f6r tillf\u00e4llet?
\n<\/strong><\/p>\n

Alex: Det har alltid funnits m\u00e5nga bra band. Du beh\u00f6vde bara g\u00e5 ner i n\u00e5gon k\u00e4llare. Tack vare sidor som MySpace och Facebook har banden bara blivit enklare att hitta. Det har verkligen p\u00e5verkat musikscenen. Skivbolagen m\u00e5ste l\u00e4ra sig att anpassa sig till dessa nya medier, annars kommer de halka efter.<\/p>\n