{"id":56106,"date":"2012-06-15T12:53:09","date_gmt":"2012-06-15T10:53:09","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=56106"},"modified":"2012-06-18T00:43:22","modified_gmt":"2012-06-17T22:43:22","slug":"hultsfred-the-stone-roses-en-besvikelse","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=56106","title":{"rendered":"Hultsfred: The Stone Roses en besvikelse"},"content":{"rendered":"

The Stone Roses, Green Stage<\/strong>
\nHultsfredsfestivalen 14 juni 2012
\nBetyg: 2<\/p>\n

De var torsdagskv\u00e4llens p\u00e5 f\u00f6rhand i s\u00e4rklass st\u00f6rsta akt. De var det mytomspunna bandet som under b\u00f6rjan av 90-talet banade v\u00e4gen f\u00f6r Manchester-scenen. Hacienda, dans och indie-musik s\u00e5som vi k\u00e4nner den hade inte varit detsamma utan The Stone Roses romantiskt skimrande debutskiva. <\/p>\n

Tyv\u00e4rr dr\u00f6jer det inte l\u00e5ngt in i inledande Love Spreads<\/em> innan jag sl\u00e5s av den obehagliga tanken att John Squire och Ian Brown kanske inte skulle ha \u00e5terf\u00f6renats. En tanke som blir allt mer p\u00e5taglig i efterf\u00f6ljande I Wanna Be Adored<\/em>, vilken inte alls kommer upp i samma niv\u00e5 som p\u00e5 skiva. Kanske beror det p\u00e5 Ian Browns slarviga s\u00e5nginsats, som ikv\u00e4ll g\u00f6r mer skada \u00e4n nytta, men stundtals \u00e4r det faktiskt r\u00e4tt sv\u00e5rlyssnat. Torsdagen, som pr\u00e4glades av k\u00f6ld och d\u00e5liga ljudinst\u00e4llningar, blev knappast b\u00e4ttre av att The Stone Roses var en s\u00e5dan besvikelse. Dagen r\u00e4ddades ist\u00e4llet av en ung engelsman vid namn James Blake som spelade p\u00e5 Blue Stage senare p\u00e5 natten.<\/p>\n

F\u00f6ljande l\u00e5tar spelades:<\/p>\n

Love Spreads
\nI Wanna Be Adored
\nMade of Stone
\nStanding Here
\nTen Storey Love Song
\nWhere Angels Play
\nShoot You Down
\nFools Gold
\nSomething’s Burning
\nWaterfall
\nDon’t Stop
\nThis is the One
\nShe Bangs the Drum
\nI Am the Resurrection<\/p>\n