{"id":55870,"date":"2012-06-10T10:47:03","date_gmt":"2012-06-10T08:47:03","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=55870"},"modified":"2012-06-10T10:47:03","modified_gmt":"2012-06-10T08:47:03","slug":"teater-tillsammans-spelar-hauptmanns-vavarna-med-inspiration-fran-brecht","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=55870","title":{"rendered":"Teater Tillsammans spelar Hauptmanns V\u00e4varna med inspiration fr\u00e5n Brecht"},"content":{"rendered":"

V\u00e4varna
\nTeater Tillsammans<\/a> p\u00e5 Teater Tribunalen<\/a>, Stockholm
\nPremi\u00e4r den 8 juni 2012<\/p>\n

Den 8 juni var det premi\u00e4r f\u00f6r Teater Tillsammans upps\u00e4ttning av V\u00e4varna p\u00e5 Teater Tribunalen. I min recension i Teatermagasinet<\/a> skriver jag om pj\u00e4sen:
\n\"\"<\/a><\/p>\n

Den senaste tiden har det varit en ren\u00e4ssans f\u00f6r klasskamp och klasshat i litteratur och teater och kulturens roll f\u00f6r att bek\u00e4mpa or\u00e4ttvisor och fattigdom har debatterats h\u00e4ftigt p\u00e5 kultursidorna. Teater Tillsammans s\u00e4tter nu upp Gerhart Hauptmanns arbetarpj\u00e4s V\u00e4varna fr\u00e5n 1892. Teatern \u00e4r inspirerad av det schlesiska v\u00e4varupproret p\u00e5 1840-talet, men Teater Tillsammans har placerat handlingen i \u201den slags fiktiv tid som \u00e4r precis lika mycket 1844 som idag och lite d\u00e4remellan\u201d.<\/p>\n

V\u00e4varna lever p\u00e5 sv\u00e4ltgr\u00e4nsen och n\u00e4r de inte lyckas f\u00e5 fabrik\u00f6ren att h\u00f6ja de sn\u00e5lt tilltagna l\u00f6nerna b\u00f6rjar missn\u00f6jet gro. Det b\u00f6rjar med n\u00e5gra av v\u00e4varna sjunger nids\u00e5nger och slutar med att de g\u00f6r uppror och f\u00f6rst\u00f6r fabrik\u00f6rernas hus och hem samt med att polisen g\u00e5r till motattack. Slutet \u00e4r \u00f6ppet. Vi vet inte om v\u00e4varna f\u00e5r det b\u00e4ttre efter sitt uppror. I slutscenen f\u00e5r vi se att oskyldiga drabbas, n\u00e4r den fromme gamle Hilse blir skjuten \u2013 trots att han och hans familj inte deltar i upproret.<\/p><\/blockquote>\n

Svenska Dagbladets<\/a> recensent skriver:<\/p>\n

Pj\u00e4sen V\u00e4varna av Gerhart Hauptmann \u00e4r en pusselbit viktig teaterhistoria. Hauptmann, som fick Nobelpriset 1912, spelas idag oerh\u00f6rt s\u00e4llan utanf\u00f6r Tyskland trots att alla teaterhistorieb\u00f6cker med sj\u00e4lvaktning \u00e4gnar honom ett kapitel.<\/p>\n

Teater Tillsammans\u00a0<\/strong>och regiss\u00f6ren Julia Beil r\u00e5der dock bot p\u00e5 detta genom en bearbetad iscens\u00e4ttning p\u00e5 Teater Tribunalen. Beil har, inspirerad av temat, skapat en bokstavlig, kollektiv v\u00e4v, en nedstruken version av texten som ocks\u00e5 f\u00e5tt en spr\u00e5klig uppdatering. Resultaten \u00e4r en sceniskt stiliserad diskussion om massan och makt, f\u00f6r att tala med Elias Canetti \u2013 om r\u00e4tten till uppror, om identitet och stolthet.<\/p><\/blockquote>\n

Med V\u00e4varna introducerade Gerhart Hauptmann naturalismen i den tyska dramatiken. Teater Tillsammans ber\u00e4ttar i programmet att de ocks\u00e5 inspirerats av Bertold Brecht i sin upps\u00e4ttning av V\u00e4varna:<\/p>\n

Brecht ville punktera illusionen f\u00f6r att n\u00e5 de krafter som styr och best\u00e4mmer. Genom att aktivt ta st\u00e4llning mot den helt\u00e4ckande fiktion som naturalismen f\u00f6respr\u00e5kar ska man konfrontera publiken med verkligheten.<\/p><\/blockquote>\n

Det blir en intressant blandning av realism och brechtska distanseringseffekter som g\u00f6r att publiken b\u00e5de kan leva sig in i ber\u00e4ttelsen och samtidigt reflektera \u00f6ver vad den har f\u00f6r relevans i dag, i Sverige och v\u00e4rlden.<\/p>\n

Bild 1: Alvaro Ovalle, Jonathan Andersson, Amanda Almer\u00e9n Persson och Sabina Heitmann.
\nBild 2: Martin Skoglund, Hjalmar Wide, Amanda Almer\u00e9n Persson, Joakim Thelin och Alvaro Ovalle. Foto: Tomas Bolin<\/p>\n

V\u00e4varna av Gerhart Hauptmann<\/p>\n

Medverkande
\nAmanda Almer\u00e9n Persson
\nMaja Christenson
\nSabina Heitmann
\nEmma \u00d6sterl\u00f6f
\nJonathan Andersson
\nAlexej Manvelov
\nAlvaro Ovalle
\nAdam Schmidt
\nMartin Skoglund
\nJoakim Thelin
\nHjalmar Wide
\nRegi och scenografi: Julia Beil
\nDramaturgi: Emma Bexell
\nKostym: Nils Harning
\nMask: Frida Ullander
\nLjus: Kamilla Hultman
\nRegiassistent: Franziska Deckert, Molnia Efremov
\nTekniker: Achilleas Tsoumanis<\/p>\n

L\u00e4s \u00e4ven andra bloggares \u00e5sikter om arbetarteater<\/a>, Gerhart Hauptmann<\/a>, Teater Tillsammans<\/a>, Teater Tribunalen<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

V\u00e4varna Teater Tillsammans p\u00e5 Teater Tribunalen, Stockholm Premi\u00e4r den 8 juni 2012 Den 8 juni var det premi\u00e4r f\u00f6r Teater Tillsammans upps\u00e4ttning av V\u00e4varna p\u00e5 Teater Tribunalen. I min recension i Teatermagasinet skriver jag om pj\u00e4sen: Den senaste tiden har det varit en ren\u00e4ssans f\u00f6r klasskamp och klasshat i litteratur och teater och kulturens roll […]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":55916,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31],"tags":[8190],"class_list":["post-55870","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","category-recension","category-film","category-teater","category-teaterrecension","tag-arbetarteater","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/55870","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=55870"}],"version-history":[{"count":10,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/55870\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":55954,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/55870\/revisions\/55954"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/media\/55916"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=55870"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=55870"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=55870"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}