{"id":55816,"date":"2012-06-08T15:08:50","date_gmt":"2012-06-08T13:08:50","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=55816"},"modified":"2012-06-08T15:08:50","modified_gmt":"2012-06-08T13:08:50","slug":"sweden-rock-2012-graveyard-och-danko-jones","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=55816","title":{"rendered":"Sweden Rock 2012: Graveyard och Danko Jones"},"content":{"rendered":"

Danko Jones
\nSweden Rock: Sweden Stage
\n7 juni
\nBetyg 3<\/em><\/p>\n

Den kanadensiska rocktrion Danko Jones hade fullt drag direkt. Publiken skakade i takt fr\u00e5n f\u00f6rsta anslag p\u00e5 gitarr och n\u00e4r l\u00e5ten ”Forget My Name” kom sj\u00f6ng publiken med.<\/p>\n

Danko Jones sj\u00e4lv, s\u00e5ngaren som namnet ocks\u00e5 f\u00e5tt sin namn av, ger h\u00e5rdrock en cool n\u00e4stan soulaktig image. Han \u00e4r l\u00e4tt elegant med svart skjorta, svarta finbyxor och hatt och med hes r\u00f6st som en souls\u00e5ngare.<\/p>\n

Han gjorde en liten lurig med publiken som s\u00e4ger en del. Han n\u00e4mner stora musiker som han hoppas f\u00e5 tr\u00e4ffa i livet efter detta. Han vr\u00e5lar upp namn: Randy Rhoads, Ronnie James Dio, Cliff Burton, Barry White …
\nJa just det: Barry White …
\nPubliken som skrek h\u00f6gt och h\u00f6ll med om varje namn hann inte t\u00e4nka efter och hyllade d\u00e4rf\u00f6r ocks\u00e5 soulr\u00f6sten Barry White.<\/p>\n

Som Aftonbladets Markus Larsson skriver<\/a>:
\nInte ens Zlatan hade kunnat komma p\u00e5 en b\u00e4ttre \u00f6verstegsfint.<\/em><\/p>\n

Danko Jones \u00e4r ett av de mer udda bokningarna p\u00e5 Sweden Rock. Det finns alltid n\u00e5gra s\u00e5dana under festivalen. Hans rock har en egen stil och \u00e4r en slags popsoulrock. Han har en sk\u00f6n attityd ocks\u00e5. Pressfotograferna som samlas i fotodiket framf\u00f6r scenerna brukar oftast ha tillst\u00e5nd att pl\u00e5ta de tre f\u00f6rsta l\u00e5tarna, sedan m\u00e5ste de g\u00e5 ut d\u00e4rifr\u00e5n. Men inte hos Danko Jones.
\n– Stanna s\u00e5 l\u00e4nge ni vill, ta de bilder ni beh\u00f6ver. De b\u00e4sta bilderna kommer n\u00e4r vi spelat nio l\u00e5tar och \u00e4r riktigt svettiga, sade Danko Jones.<\/p>\n

F\u00f6r \u00f6vrigt var de nio \u00e5r sedan Danko Jones spelade p\u00e5 Sweden Rock senast. D\u00e5 spelade de samtidigt som Mot\u00f6rhead. Den krocken slapp de i \u00e5r, d\u00e5 Mot\u00f6rhead spelar dagen efter.<\/p>\n

Graveyard
\nSweden Rock: Zeppelin Stage
\nBetyg 4
\n7 juni 2012<\/em><\/p>\n

Graveyard p\u00e5 en scen – r\u00e4kna med att det kryllar av goa glada g\u00f6teborgare. Bandet har verkligen lyckats f\u00e5 en stor fanbase fr\u00e5n sin hemstad. G\u00f6teborgsbandet slog igenom rej\u00e4lt med sin mer bluesiga rockattityd med albumet ”Hisingen Blues”. De bj\u00f6d p\u00e5 en sk\u00f6n variationsrik spelning. Sanningen att s\u00e4ga \u00e4r det inte alla band p\u00e5 Sweden Rock som har n\u00e5gon variation p\u00e5 sitt program: m\u00e5nga k\u00f6r tio-femton l\u00e5tar som i stort sett l\u00e5ter likadana. Fansen gillar helt enkelt deras sound och sedan beh\u00f6ver de inte bjuda p\u00e5 n\u00e5gon variation.<\/p>\n

Graveyard b\u00f6rjade med sk\u00f6nt klingande mjuka melankoliska bluesiga toner och sedan br\u00f6t det av med fullt \u00f6s.<\/p>\n

Det \u00e4r s\u00e5 underbart med ett band som inte dra p\u00e5 med trummor och bas f\u00f6r att f\u00e5 ig\u00e5ng publiken p\u00e5 rockfestivalen.<\/p>\n

L\u00e4s \u00e4ven andra bloggares \u00e5sikter om Sweden Rock<\/a>, Graveyard<\/a>, Danko Jones<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Danko Jones Sweden Rock: Sweden Stage 7 juni Betyg 3 Den kanadensiska rocktrion Danko Jones hade fullt drag direkt. Publiken skakade i takt fr\u00e5n f\u00f6rsta anslag p\u00e5 gitarr och n\u00e4r l\u00e5ten ”Forget My Name” kom sj\u00f6ng publiken med. Danko Jones sj\u00e4lv, s\u00e5ngaren som namnet ocks\u00e5 f\u00e5tt sin namn av, ger h\u00e5rdrock en cool n\u00e4stan soulaktig […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":55830,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,16],"tags":[1124,2087,5551],"class_list":{"0":"post-55816","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","5":"has-post-thumbnail","7":"category-musik","8":"category-recension","9":"tag-danko-jones","10":"tag-graveyard","11":"tag-sweden-rock","12":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/55816","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=55816"}],"version-history":[{"count":4,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/55816\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":55833,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/55816\/revisions\/55833"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/media\/55830"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=55816"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=55816"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=55816"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}