{"id":55693,"date":"2012-06-06T10:29:36","date_gmt":"2012-06-06T08:29:36","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=55693"},"modified":"2012-06-06T10:34:41","modified_gmt":"2012-06-06T08:34:41","slug":"i-went-to-the-house-but-did-not-entrer-en-ny-form-av-lagmald-musikteater","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=55693","title":{"rendered":"I went to the house but did not enter – en ny form av l\u00e5gm\u00e4ld musikteater"},"content":{"rendered":"

I went to the house but did not enter
\nBergmanfestivalen<\/a>
\nRegi och musik av Heiner Goebbels
\nDramatens stora scen
\nPremi\u00e4r den 5 juni 2012<\/p>\n

Heiner Goebbels \u00e4r ursprungligen tons\u00e4ttare och kom in i teatern via balett- och teatermusik. P\u00e5 90-talet b\u00f6rjade han experimentera med en ny form av musikteater. Goebbels tyckte att teatern fokuserade f\u00f6r mycket p\u00e5 textens mening och att andra aspekter, som textens inneboende musikalitet, fick f\u00f6r lite fokus.<\/p>\n

I went to the house but did not enter bygger p\u00e5 fyra texter av T.S. Elliot, Maurice Blanchot, Franz Kafka och Samuel Beckett. Alla scenerna framf\u00f6rs av fyra herrar kl\u00e4dda i korrekta 50-talskl\u00e4der \u2013 gr\u00e5 kostym, hatt, \u00f6verrock. De fyra sk\u00e5despelarna utg\u00f6r tillsammans The Hilliard Ensemble och st\u00f6rre delen av texterna sjungs. Det \u00e4r en vemodig och s\u00e4vlig st\u00e4ms\u00e5ng som \u00e4r vacker att lyssna p\u00e5 om \u00e4n lite s\u00f6vande. Tempot i pj\u00e4sen \u00e4r betydligt l\u00e4gre \u00e4n vad vi stressade nutidsm\u00e4nniskor \u00e4r vana vid och kanske \u00e4r det d\u00e4rf\u00f6r som n\u00e5gra i publiken smiter mellan varje scen fr\u00e5n den f\u00f6rsta av Bergmansfestivalens tv\u00e5 f\u00f6rest\u00e4llningar.<\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n

Under den f\u00f6rsta scenen packar de fyra herrarna l\u00e5ngsamt ned koppar och fat, en vas, tv\u00e5 tavlor, duk och gardiner i en flyttkartong, b\u00e4r ut bordet, dammsuger och rullar ihop mattan. Efter att ha sjungit igenom en k\u00e4rlekss\u00e5ng av T.S. Elliot b\u00e4r de in en ny flyttkartong och packar upp motsvarande saker, men i en annan f\u00e4rg.<\/p>\n

Den mest sp\u00e4nnande scenen tycker jag \u00e4r den d\u00e4r de fyra befinner sig inuti ett hus, som vi ser utifr\u00e5n. Scenens text, som framf\u00f6rs i b\u00e5de tal och s\u00e5ng, \u00e4r Maurice Blanchards intrikata The Madness of the Day. Det \u00e4r ocks\u00e5 h\u00e4rifr\u00e5n titelcitatet \u201dI Went to the house but did not enter\u201d kommer. Blanchards ord f\u00f6rst\u00e4rks av de fyra diskreta herrarna och deras l\u00e5gm\u00e4lda s\u00e5ng i det anonyma huset.<\/p>\n

Koncept, music och regi: Heiner Goebbels
\nScenbild och ljus: Klaus Gr\u00fcnberg
\nKostym: Florence Von Gerkan
\nLjuddesign: Willi Bopp
\nTexter av: T.S. Elliot, Maurice Blanchot, Franz Kafka, Samuel Beckett
\nMedverkande
\nTHE HILLIARD ENSEMBLE
\nDavid James (countertenor), Rogers Covey-Crump (tenor), Steven Harrold (tenor ), Gordon Jones (baryton)<\/p>\n

Foto: Mario Del Curto<\/p>\n

L\u00e4s \u00e4ven andra bloggares \u00e5sikter om Bergmanfestivalen<\/a>, Dramaten<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

I went to the house but did not enter Bergmanfestivalen Regi och musik av Heiner Goebbels Dramatens stora scen Premi\u00e4r den 5 juni 2012 Heiner Goebbels \u00e4r ursprungligen tons\u00e4ttare och kom in i teatern via balett- och teatermusik. P\u00e5 90-talet b\u00f6rjade han experimentera med en ny form av musikteater. Goebbels tyckte att teatern fokuserade f\u00f6r […]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":55694,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31],"tags":[596,1366],"class_list":["post-55693","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","category-recension","category-film","category-teater","category-teaterrecension","tag-bergmanfestivalen","tag-dramaten","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/55693","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=55693"}],"version-history":[{"count":5,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/55693\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":55700,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/55693\/revisions\/55700"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/media\/55694"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=55693"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=55693"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=55693"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}