Artist: Ripple & Murmur
\nTitel: Reverie
\nBetyg: 5
\nRelease 6 juni 2012<\/p>\n
Jag har l\u00e4nge sagt att jag, n\u00e4r jag blir gammal och inte l\u00e4ngre t\u00e5l electro och energisk pop, kommer b\u00f6rja dricka whisky och lyssna p\u00e5 jazz. Ripple & Murmurs debutskiva \u201cReverie\u201d k\u00e4nns precis som pusselbiten jag v\u00e4ntat p\u00e5 l\u00e4nge – en v\u00e4lkommen bro mellan indiepop och just jazz, som f\u00e5r mig att genast vilja ta fram lite Famous Grouse.<\/p>\n
Ripple & Murmur \u00e4r en stockholmsduo som best\u00e5r av Andreas Tengblad – basist med Anna Von Hausswolff och multiinstrumentalist med Cirkus Cirk\u00f6r \u2013 och Anna Ahnlund, som kommer fr\u00e5n en musikalisk bakgrund av avantgarde och jazz. <\/p>\n
Fastan \u201cReverie\u201d – dagdr\u00f6m – \u00e4r en debut, l\u00e5ter musiken mera mogen \u00e4n s\u00e5 (och mindre sv\u00e5r \u00e4n de tv\u00e5 ser ut i klippet nedan, lovar!). Den \u00e4r genomarbetad och verkar ha f\u00e5tt ta sin tid att v\u00e4xa fram. L\u00e5tarna v\u00e4ger aldrig tungt, de kan sl\u00e5 om och \u00f6verraska; melodierna \u00e4r mest melankoliska, som b\u00e4st n\u00e4r det \u00e4r lite fart i och vackra b\u00e5de som bakgrundsmusik och om man blundar och lyssnar noggrant. S\u00e5ngen \u00e4r f\u00f6rsiktig, men best\u00e4md och det \u00e4r m\u00e5nga (framf\u00f6rallt bl\u00e5s-)instrument p\u00e5 bes\u00f6k som tar fram jazziga nyanser. Ja, jag kan till och med uppskatta trumpeten i flera l\u00e5tar …<\/p>\n
Fast\u00e4n de flesta l\u00e5tarna har djup och det har lagts lager p\u00e5 lager, s\u00e5 fascineras jag \u00e4nd\u00e5 mest \u00f6ver hur Ripple & Murmur tar enkla, sm\u00e5 element och helt enkelt g\u00f6r dem bra. En enkel gitarrslinga i \u201cAspen Leaf\u201d. Den underfina, ober\u00e4kneliga s\u00e5ngmelodin i \u201cLove thing\u201d. St\u00e5bas och banjo i \u201cMy Way\u201d som g\u00f6r att man inte riktigt kan sitta stilla. Pauserna i \u201cMy little Harp\u201d. Plockfiolen i \u201cRiddles in the dark\u201d.<\/p>\n
\u201cReverie\u201d k\u00e4nns som en skiva fr\u00e5n f\u00f6rr, men en av den sorten man inte kan ha nog av. Egentligen hade den varit som b\u00e4st om man hade kortat ner den och bara tagit med de f\u00f6rsta sju l\u00e5tarna, en n\u00e4stan-ep, en kort, skarp debut med ett l\u00f6fte om mer, \u00e4ven om jag inte hade velat g\u00e5 miste om albumets ov\u00e4ntade sista 60 sekunder. <\/p>\n
Ripple & Murmur, ni f\u00e5r en femma av mig denna g\u00e5ng; inte f\u00f6r att bli n\u00f6jda och lata, utan som en uppmaning om att forts\u00e4tta och g\u00f6ra om och \u00e4nnu b\u00e4ttre. Lyfta ett varnande finger m\u00e5ste jag bara g\u00f6ra f\u00f6r namnet – dels f\u00f6r att jag efter en vecka inte lyckats l\u00e4gga det p\u00e5 minnet, men framf\u00f6rallt f\u00f6r att er musik l\u00e5ter som mycket mer \u00e4n sorl och porlande.<\/p>\n
B\u00e4sta sp\u00e5r: Love thing, My way<\/p>\n
Text: Elisabeth Schriefer <\/strong><\/p>\n