{"id":55540,"date":"2012-06-03T22:59:54","date_gmt":"2012-06-03T20:59:54","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=55540"},"modified":"2012-06-04T05:36:46","modified_gmt":"2012-06-04T03:36:46","slug":"rapport-fran-siesta","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=55540","title":{"rendered":"Rapport fr\u00e5n Siesta"},"content":{"rendered":"

Hur man k\u00e4nner sig och s\u00e5nt – Eftertankar kring Siesta! 2012.<\/strong><\/p>\n

P\u00e5 natten n\u00e4r jag f\u00f6rs\u00f6ker sova har min hj\u00e4rna uppfunnit en vr\u00e5lfull festivalbes\u00f6kare som skriker ”knockin’ on heaven’s door” till en k\u00f6r av nasala tjejr\u00f6ster. Jag har slutgiltigen l\u00e4mnat campingomr\u00e5det f\u00f6r en sk\u00f6n s\u00e4ng, tack och lov. Om jag g\u00e5r efter k\u00e4nslorna som \u00e5terst\u00e5r \u00e4r det n\u00e4stan som att man har l\u00e4mnat sk\u00e4rselden. N\u00e5nstans mellan f\u00f6rv\u00e4ntningar, besvikelser och Den Ljuva S\u00f6mnen spelas mina intryck fr\u00e5n festivalen upp f\u00f6r mig i cinemateket Bultande Huvudet, och allehanda br\u00e5kstakark\u00e4nslor driver runt och v\u00e4lter omkull soptunnor i hj\u00e4rtat.<\/p>\n

Jag tr\u00e4ffade m\u00e5nga trevliga m\u00e4nniskor. Vi sj\u00f6ng H\u00e5kan Hellstr\u00f6m p\u00e5 v\u00e4gen mellan camping och festivalomr\u00e5de, vi m\u00e5lade hj\u00e4rtan p\u00e5 varandra i ansiktet, vi lyckades d\u00e5 och d\u00e5 f\u00f6ra ett samtal. Vi utf\u00f6rde miljoner sk\u00e5lar. Det f\u00f6ll ibland ljus \u00f6ver oss, det var stunder d\u00e5 man kunde andas ut. Det blev ibland varmt p\u00e5 grund av s\u00e4llskapet, vi gl\u00f6mde bort hur v\u00e4rdel\u00f6st v\u00e4dergudarna behandlat oss — det var inte s\u00e5 mycket gn\u00e4ll under festivalens g\u00e5ng, men nu \u00e4r det okej att gn\u00e4lla lite. Det utv\u00e4xlades leenden trots skyfallen, band k\u00e4mpade och bes\u00f6kare h\u00f6ll varandra i handen, h\u00f6ll om de som vinglade fram. Man tog hand om varandra n\u00e4r man ramlade omkull, man tog hand om varandra n\u00e4r man spydde. Jag k\u00e4nde mig riktigt glad d\u00e5 och d\u00e5. Jag dansade bland andra med en s\u00f6t fj\u00e4rilstjej p\u00e5 Terrible Feelings<\/strong> spelning, jag gjorde luftskejttrick p\u00e5 NOFX<\/strong> spelning medan de r\u00e5dde allm\u00e4nt kaos i mitt hj\u00e4rta. Jag tr\u00e4ffade festivalryktens fina skribenter, hoppas ni hade det kul grabbar! Jag tackar alla i Camp Damp! (ett mycket passande namn) f\u00f6r en fin tid, och hoppas vi ses igen snart. Nu till lite kritik.<\/p>\n

Mindre charmerande festivalupplevelser. Mina damer och herrar, l\u00e5t mig presentera killar som n\u00e4rmar sig trettio som l\u00e5tsasfilosoferar om veganism och hur j\u00e4vla sv\u00e5rt det \u00e4r att vara invandrare i USA nu f\u00f6r tiden (”det \u00e4r s\u00e5n bullshit hur de behandlar irakierna”) f\u00f6r att f\u00e5 sig ett ligg med en ton\u00e5rsflicka. Ton\u00e5rsflickor som pucklar p\u00e5 varann f\u00f6r att se sina pojkv\u00e4nner\/br\u00f6der br\u00e5ka med andras pojkv\u00e4nner\/br\u00f6der. En generell lobotomi. Br\u00e5k, huttra-i-t\u00e4ltetkyla, gyttja, matgegga, omkullbl\u00e5sta t\u00e4lt, regn, kondomregn, en o\u00e4ndlig variationsrikedom av skr\u00e4p. Op\u00e5kallade knytn\u00e4vsslag. Mycket f\u00e4rre fina \u00f6gonblick \u00e4n fula, mer paranoia (snea blickar, fula ord) \u00e4n samh\u00f6righet. Ett slags anti-siesta p\u00e5 Siesta! Of\u00f6ruts\u00e4gbar ljudteknik. Ett antiklimax f\u00f6r en som nyligen bes\u00f6kt fina Knarrholmen. Visst, Siesta! 2012 var kul — festival \u00e4r alltid kul — men det var ett anstr\u00e4ngt kul, ett som gick p\u00e5 mina nerver och utmanade mitt t\u00e5lamod. Jag kommer \u00e4nd\u00e5 minnas den f\u00f6r alltid, av olika sk\u00e4l. H\u00e4r fattades aldrig cigg och k\u00e4k och cigg, och framf\u00f6rallt inte alkohol, men det saknades en del sj\u00e4l. Och nu n\u00e4r jag vr\u00e4kt ur mig all min cynism kommer h\u00e4r en sp\u00e4nnande resa genom en raserad festival och en tr\u00f6tt musikjournalists sj\u00e4lsliv. Jag \u00e4r 24 \u00e5r och efter det h\u00e4r k\u00e4nns det som jag har varit p\u00e5 alla konserter i hela v\u00e4rlden. Jag fr\u00e5gar mig sj\u00e4lv dock, en runda till? Ja, men det \u00e4r la klart!<\/p>\n

Festivalapokalyps<\/strong><\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n

N\u00e5nstans under en av v\u00e4rldens viktigaste l\u00e5tar, ”I will follow you into the dark” p\u00e5 Death Cab For Cuties<\/strong> konsert tappade jag gnistan, jag sa till mig sj\u00e4lv ”ryck upp dig pojk, nu lirar han l\u00e5ten du v\u00e4ntat p\u00e5” och jag vr\u00e5lade ”men \u00e4ntligen!” — jag beh\u00f6vde egentligen lite paus ifr\u00e5n dagens kaos (tack tuts), beh\u00f6vde bli omringad av k\u00e4nslosamma pojkar och flickor — men just d\u00e5 blev det tydligt, denna musiken kan inte spelas p\u00e5 stor scen, det \u00e4r inte r\u00e4tt att tusentals ungdomar skriker refr\u00e4ngen jag ska f\u00f6lja dig in i m\u00f6rkret, nej, det \u00e4r en l\u00e5t mellan mig och vem som \u00e4n har oturen nog att bli f\u00f6r\u00e4lskad i mig. Ben Gibbard st\u00e5r med ackustisk gitarr, bandet har g\u00f6mt sig, och sjunger en av v\u00e5ra vackraste indieklassiker. Ljudtekniken \u00e4r skev, och k\u00e4nslan \u00e4r inte helt r\u00e4tt. Vi h\u00f6r ju \u00e4nd\u00e5 orden — ett knippe ljus jag samlat i min handflata sprider jag ut runtom i publiken, det sista lilla f\u00f6r ikv\u00e4ll, f\u00f6r veckor fram — alla kan orden och alla sjunger med, i musikens andh\u00e4mtningar skriker n\u00e5gon ”jag \u00e4lskar dig” mot scenen, jag minns tillbaka till Jonathan Johanssons spelning, vilken enorm skillnad. Gibbard, n\u00e4sta g\u00e5ng tycker jag du ska ha en hemlig scen n\u00e5nstans i en skogsdunge, v\u00e4lj ut dina st\u00f6rsta fans, och sjung l\u00e5ten med blicken mot var och en ist\u00e4llet f\u00f6r mot allt och alla. Resten av konserten var medelm\u00e5ttig och tr\u00e5kig.<\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n

S\u00e5h\u00e4r l\u00e5ngt avst\u00e5nd mellan artist och publik var det inte p\u00e5 Jonathan Johanssons<\/strong> spelning. Det var samma problem p\u00e5 den mindre Chili!scenen som p\u00e5 den stora. Det var sv\u00e5rt att h\u00f6ra Jonathans st\u00e4mma i mixen. Det ska vara grymt bra om jag ska bortse fr\u00e5n ett s\u00e5nt fel p\u00e5 en spelning d\u00e4r det \u00e4r viktigt att h\u00f6ra vad artisten sjunger. Det var grymt bra. Bra som t\u00e5rar i \u00f6gonen, bra som hat omtanke ilska k\u00e4rlek, bra som du och jag efter ett s\u00f6ndersargande br\u00e5k. P\u00e5 min lista \u00f6ver 2011s tio b\u00e4sta album kom Klagomuren<\/em> femma. Nu n\u00e4r jag lyssnat p\u00e5 den miljoner g\u00e5nger, p\u00e5 ensliga promenader genom G\u00f6teborg, p\u00e5 kyrkog\u00e5rdar, i skogar, vid sk\u00e4rg\u00e5rden, \u00e5kandes i nattbusar, dagsbussar — min hobby \u00e4r att \u00e5ka buss — och nu n\u00e4r jag \u00e4ntligen h\u00f6rt de b\u00e4sta l\u00e5tarna fr\u00e5n skivan spelas live, vill jag s\u00e4ga att det inte bara \u00e4r nummer ett 2011 utan top tio f\u00f6r alltid.<\/p>\n

P\u00e5 denna spelningen var det jag som skrek ”jag \u00e4lskar dig” (tjejen bredvid p\u00e5stod att hon \u00e4lskar honom mer, men jag s\u00e5g f-n inga t\u00e5rar). Det kvittar hur sv\u00e5rt det \u00e4r att f\u00e5 de ljudtekniska aspekterna r\u00e4tt, ”Aldrig Ensam” skakar alltid om. Det \u00e4r en k\u00e4rleksf\u00f6rklaring till alla depressiva, en tr\u00f6st till alla som m\u00e5ste v\u00e4lja mellan ett anstr\u00e4ngt leende eller ett tomt ansikte, vi som s\u00f6ker och s\u00f6ker men aldrig hittar till d\u00f6rren ut eller in. Fr\u00e5n de f\u00f6rsta tre tonerna fr\u00e5n de f\u00f6rsta tre orden kysser Jonathan hj\u00e4rnsubstansersernas skuggor och river i neurologiska s\u00e5r. Man m\u00e5ste h\u00e4rma de som orkar, de som forts\u00e4tter \u00e4nd\u00e5. Man m\u00e5ste h\u00e4rma de som vaknar och vet vad de vill ha. Tv\u00e5 od\u00f6dliga rader fr\u00e5n ”Stockholm”. Jonathan! Du \u00e4r Sveriges b\u00e4sta textf\u00f6rfattare! Va i ******* g\u00f6r du p\u00e5 de mindre scenerna?<\/p>\n

Tre band fick publiken att s\u00e4tta sig ned under torsdagen. First Royal Republic<\/strong>, sen Awolnation<\/strong> och slutligen The Hives<\/strong>. Dagen pr\u00e4glades av \u00f6s. Jag b\u00f6rjade den med att \u00f6vertalas att dra p\u00e5 Royal Republics spelning. P\u00e5 Chili!-scenen bildades Siestas! f\u00f6rsta moshpit. F\u00f6r att tillfredst\u00e4lla mosharna lirade bandet en l\u00e5t grymmare \u00e4n alla deras egna tillsammas. F\u00f6rutom l\u00e5tar som deras fans \u00e4lskar — ”Full Steam Spacemachine” med det v\u00e5ldsamt beroendeframkallade gitarriffet och ”Tommy-Gun” med dess p\u00e5 gr\u00e4nsen till irriterande trallrefr\u00e4ng och discobastunga — lirade malm\u00f6s rock’ n’ rollare Mot\u00f6rheads enast\u00e5ende ”The Ace Of Spades”. Det \u00e4r farligt att spela n\u00e5got s\u00e5 h\u00e4r bra n\u00e4r man har l\u00e5ngt kvar till dit med den egna musiken.<\/p>\n

Jag tr\u00e4ffade frontfiguren i Awolnation<\/strong> — Aaron Bruno — en timme innan han skulle upp p\u00e5 scenen. Jag ber\u00e4ttade att jag inte h\u00f6rt hans musik. Men det hade jag ju s\u00e5 klart, f\u00f6r hans ”Sail” roterar p\u00e5 P3 och andra radiokanaler just nu — ja, ibland r\u00e5kar jag lyssna p\u00e5 p3 faktiskt. D\u00e5 hade jag dock ingen aning, i all stress kom jag of\u00f6rberedd till intervjun (det enda jag visste var att han \u00e4r sl\u00e4kt med Carl Michael Bellman) och jag fr\u00e5gade, Vad \u00e4r det f\u00f6r musik ni lirar? Han sa att det inte g\u00e5r att genrebest\u00e4mma. Om jag skulle vara petig hade jag kunnat s\u00e4tta n\u00e5n slags beteckning p\u00e5 det, men s\u00e5 petig \u00e4r inte Efter-Festivalen-Bojan med sina smutsiga, s\u00f6ndriga Carlingsbyxor och sin Ta Mig Till K\u00e4rlek (Jag \u00c4r Oskuld) T-shirt. Det m\u00e4rks att Bruno \u00e4r uppv\u00e4xt i undergroundkulturen, en bland alla kids, f\u00f6r p\u00e5 scenen g\u00f6r han alla de klassiska man\u00f6vrervna. Jag m\u00e5ste tyv\u00e4rr l\u00e4mna kidsen, mina v\u00e4nner, moshpiten, och resten av det med 100% s\u00e4kerhet f\u00e4ngslande framtr\u00e4dandet f\u00f6r att tr\u00e4ffa Albin Gromer. Det har varit en stressig festivalvistelse.<\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n

I bakgrunden p\u00e5 Fiesta!scenen \u00e4r det en gigantisk bild p\u00e5 Howlin’ Pelle Almqvist — s\u00e5ngaren i The Hives<\/strong> — och han h\u00e5ller i tr\u00e5darna som en manisk marionettspelare. S\u00e5n j-a arrogans. Jag \u00e4lskar det. Enligt den vanliga naturens logik b\u00f6r den nya v\u00e5gen av garagerock bli gammal nu medan den nynya g\u00e5r sina f\u00f6rsta promenader p\u00e5 n\u00e5n scen i Kalifornien, men Fagerstas stolthet visar sig inte kunna \u00e5ldras, inte p\u00e5 det s\u00e4ttet. Almqvist har inte lutat sig tillbaka i livets gungst\u00e5l f\u00f6r att skriva pipbl\u00e5sarpoesi eller s\u00e4lja kallingar f\u00f6r br\u00e4nda pengars skull. Med ett helt nytt album i byxorna spatserar han runt p\u00e5 scenen med en nykter Iggy Pops sj\u00e4lvs\u00e4kerhet och om\u00f6jliga entusiasm. Som m\u00e5nga sagt f\u00f6rut om musiken, den l\u00e5ter n\u00e4stan likadan r\u00e4tt igenom, men h\u00e4r \u00e4r inte musiken po\u00e4ngen utan scenn\u00e4rvaron, ”teatern” som vissa har valt att kalla den. Bandet i deras enhetliga svart- och vitt och cylinderhattar \u00e4r elektrifierande utan att f\u00f6rs\u00f6ka f\u00f6r mycket, de prickar r\u00e4tt i alla scenkonstens oreglerade regler utan att anstr\u00e4nga sig, det bara h\u00e4nder av sig sj\u00e4lvt. Och hur kan en felfri variation p\u00e5 rockhistoriens popul\u00e4raste ackord n\u00e5nsin vara fel? Det \u00e4r bara att sv\u00e4nga med och njuta av ett band som kan underh\u00e5lla utan att f\u00f6r en sekund te sig konstlade. Ett band som vet hur man drar i tr\u00e5darna till v\u00e5ra f\u00f6tter och armar.<\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n

Jag s\u00e5g Kendrick Lamar<\/strong> p\u00e5 Chili!scenen innan jag s\u00e5g Kapten R\u00f6d<\/strong> lunka runt p\u00e5 den stora scenen och den amerikanska rapparen sp\u00f6ade kaptenen. Ledsen, mina k\u00e4ra g\u00f6teborgare. Fast\u00e4n de flesta av oss inte \u00e4r s\u00e4rskillt bekanta med Lamars texter lever vi upp i den allm\u00e4nna kraften av Black Hippymedlemmens personlighet. Mina v\u00e4nner hoppar och skriker med i refr\u00e4ngen p\u00e5 hans genomslagshit ”ADHD”. Ett enda stort FUCK THAT i luften.<\/p>\n

Vad g\u00e4ller Maskinens<\/strong> spelning: jag minns den inte ens — jag var s\u00e5 l\u00e5ngt borta och s\u00e5 f\u00f6rbannad just d\u00e5 — eller jag minns den som en stor v\u00e4gg av ljud l\u00e5ngt, l\u00e5ngt borta. Jag stod l\u00e4ngst bak. Jag minns ocks\u00e5 att gruppen var tajtare \u00e4n p\u00e5 Malm\u00f6festivalen f\u00f6rra \u00e5ret, d\u00e4r de l\u00e4mnade mig kall, och att de f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen k\u00e4ndes som ett riktigt band. Jag \u00e4r ledsen att jag inte fick uppleva ”K\u00e4rlek vid sista \u00f6gonkastet”, en l\u00e5t jag verkligen gillar. Men de dyker s\u00e4kert upp i G\u00f6teborg igen, och d\u00e5 ska jag se till att g\u00f6ra en riktig konsertrecension. Andra band jag \u00e4r ledsen att jag missade: Scraps of Tape<\/strong>, Labyrint<\/strong>, och framf\u00f6rallt V\u00e5nna Inget<\/strong>. En annan g\u00e5ng, en annan s\u00e5ng.<\/p>\n

En stor sk\u00e5l av regnfylld champagne till Ume\u00e5bandet bakom ett av f\u00f6rra \u00e5rets b\u00e4sta skivor. Deportees<\/strong>, ni gjorde ett bra jobb trots att publiken var liten och splittrad, trots att det \u00f6ste ner regn emellan\u00e5t. ”Islands & Shores” \u00e4r en l\u00e5t alla borde kunna sjunga med till, hade ni tagit Death Cab For Cuties plats och om svenskarna varit mer trogna mot sin egen musikscen s\u00e5 hade ni rockat hela festivalen.<\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n

En av mina favoriterfarenheter fr\u00e5n festivalen \u00e4r Timbuktu & Damn!<\/strong> — vilket fantastiskt \u00f6s, vilket enast\u00e5ende band, vilken glad publik! Jason \u00e4r Kungen av Siesta! Alla kan hans l\u00e5tar, och han kan allas l\u00e5tar. Hur d\u00e5ligt hum\u00f6r jag \u00e4n hade s\u00e5 bl\u00e5stes det bort av grymma bl\u00e4ckbl\u00e5sriff och ett jazzigt sv\u00e4ng. Jag som precis genomlevt en chock dansar och skriker till nya l\u00e5tar som ”Fallsk\u00e4rm”, ”Resten Av Ditt Liv” och klassiker som ”Fantasi”. Han kallade upp \u00e4lskade Promoe p\u00e5 scen f\u00f6r att sjunga ”Mammas Gata”. Han sj\u00f6ng sin tolkning av Mikael Wiehes visa ”Flickan Med Kr\u00e5kan” — en helt okej variant av en svensk standard. Det viktigaste av allt dock \u00e4r: Damn! regerade. Vilket liveband. Det var en v\u00e4lplanerad upplevelseresa genom ett extensivt musiklandskap, varje riff, groove, solo, utvikning lj\u00f6d av m\u00e5nga, m\u00e5nga \u00e5rs erfarenhet. Det \u00e4r v\u00e4ldigt s\u00e4llan jag blir s\u00e5 positivt \u00f6veraskad. De bidrar med Siesta!s finaste st\u00e4mning och f\u00e5r oss att gl\u00f6mma allt skit vi genomg\u00e5tt, de miljoner mil genom grus, gr\u00e4s, gyttja och tuller.<\/p>\n

Ett annat band som lyckas lyfta v\u00e5rt hum\u00f6r \u00e4r Den Svenska Bj\u00f6rnstammen<\/strong>. Stundvis k\u00e4nns deras musik som en fin gonattvisa, s\u00e5 tr\u00f6sterik den \u00e4r, s\u00e5 full av texter alla kan st\u00e5 f\u00f6r och f\u00f6rst\u00e5. Vart jag mig i v\u00e4rlden v\u00e4nder, st\u00e5r jag h\u00e4r med tomma h\u00e4nder, l\u00e4ngtar efter n\u00e5got som kan r\u00e4dda mig. Det \u00e4r ju ungef\u00e4r s\u00e5 det k\u00e4nns att va p\u00e5 festival, eller hur? I m\u00f6rkret klockan 23:00 p\u00e5 torsdag st\u00e5r vi alla samlade f\u00f6r gammal hederlig alls\u00e5ng. Tack, det beh\u00f6vdes verkligen. Vi beh\u00f6vde verkligen det!<\/p>\n

Nu n\u00e4r jag har skrivit av mig — inspirationsruset b\u00f6rjar falna — \u00e4r jag glad att jag har upplevt Siesta! 2012 . Trots alla motg\u00e5ngar och problem, det of\u00f6ruts\u00e4gbara v\u00e4dret, osten som flyger genom natten, de nerkladdade t\u00e4lten och kl\u00e4derna, s\u00e5 var det \u00e4nd\u00e5, som Melissa s\u00e4ger, tre fina j-gt of\u00f6rgl\u00f6mliga eh eh eh eh kalla f\u00f6rsommardagar (”Melle, f\u00f6rsommar?? var det de b\u00e4sta du kunde komma p\u00e5!) Helt kul hade vi det i alla fall. Fast halvt ocks\u00e5. Och en tredjedel. Nu m\u00e5ste jag l\u00e4gga ner skrivandet annars f\u00e5r jag en banan uppk\u00f6rd i n\u00e4san. Tack och hej och kalla kramar, ses p\u00e5 n\u00e4sta festival!<\/p>\n

Bojan Buntic<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Hur man k\u00e4nner sig och s\u00e5nt – Eftertankar kring Siesta! 2012. P\u00e5 natten n\u00e4r jag f\u00f6rs\u00f6ker sova har min hj\u00e4rna uppfunnit en vr\u00e5lfull festivalbes\u00f6kare som skriker ”knockin’ on heaven’s door” till en k\u00f6r av nasala tjejr\u00f6ster. Jag har slutgiltigen l\u00e4mnat campingomr\u00e5det f\u00f6r en sk\u00f6n s\u00e4ng, tack och lov. Om jag g\u00e5r efter k\u00e4nslorna som \u00e5terst\u00e5r […]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,16],"tags":[7299],"class_list":{"0":"post-55540","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-musik","7":"category-recension","8":"tag-siestafestivalen","9":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/55540","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=55540"}],"version-history":[{"count":4,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/55540\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":55555,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/55540\/revisions\/55555"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=55540"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=55540"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=55540"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}