{"id":55499,"date":"2012-06-03T12:11:20","date_gmt":"2012-06-03T10:11:20","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=55499"},"modified":"2012-06-03T12:11:46","modified_gmt":"2012-06-03T10:11:46","slug":"jag-blev-slagen-klockan-fjorton-och-fyrtiofem","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=55499","title":{"rendered":"Jag blev slagen klockan fjorton och fyrtiofem, reflektioner efter f\u00f6rest\u00e4llningen"},"content":{"rendered":"

Jag blev slagen klockan fjorton och fyrtiofem
\nBergmanfestivalen<\/a>
\nDramatens stora scen<\/p>\n

\u201dJag skulle vilja ge mig av l\u00e5ngt bort\u201d, \u201dF\u00f6r att kunna ringa till er sa jag till min man att jag skulle g\u00e5 och handla\u201d, \u201dJag ringer \u00e5t en kvinna som \u00e4r i st\u00f6rsta n\u00f6d\u201d,\u201dJag blev slagen klockan fjorton och fyrtiofem\u201d. ”Jag tror min man t\u00e4nker sl\u00e5 ihj\u00e4l mig och barnen” …<\/p>\n

Boken ”Han bara slog och slog” av \u00c9l\u00e9onore Mercier best\u00e5r av f\u00f6rfattarens anteckningar fr\u00e5n den l\u00e5nga tid hon var jourtelefonist p\u00e5 en organisation mot kvinnomisshandel. Under sjutton \u00e5r skrev hon ner f\u00f6rsta meningen i varje samtal hon tog emot.<\/p>\n

Boken best\u00e5r av 1.653 s\u00e5dana utvalda meningar \u2013 och bakom var och en av dem finns ett m\u00e4nnisko\u00f6de. Nio teatrar i Europa har tagit sig an boken och skildrar i var sin monolog, d\u00e4r en sk\u00e5despelare framf\u00f6r passager fr\u00e5n boken.<\/p>\n

Det som skr\u00e4mmer mig \u00e4r att det g\u00e5r att plocka ut inledningsmeningen fr\u00e5n m\u00e5nga olika kvinnor och s\u00e4tta ihop dem och de bildar en ber\u00e4ttelse som verkar h\u00e4nga ihop. Kvinnor som uts\u00e4tts f\u00f6r v\u00e5ld skadas p\u00e5 m\u00e5nga s\u00e4tt – och n\u00e4r v\u00e5ldet sker ofta och av n\u00e5gon n\u00e4rst\u00e5ende, av n\u00e5gon som kvinnan \u00e4lskar eller har \u00e4lskat g\u00f6r det tungt, skambelagt och sv\u00e5rt att bryta sig ur. <\/p>\n

\"\"<\/a>Samtidigt som jag sitter och skriver ner mina intryck fr\u00e5n f\u00f6rest\u00e4llningen l\u00e4ser jag i Dagens Nyheter<\/a> att under f\u00f6rra mandatperioden gjordes den pengam\u00e4ssigt st\u00f6rsta satsningen p\u00e5 j\u00e4mst\u00e4lldhet som n\u00e5gonsin utf\u00f6rts i Sverige. J\u00e4mst\u00e4lldhetspolitiken fick 1,6 miljarder, en tiodubbling av resurserna j\u00e4mf\u00f6rt med tidigare \u00e5r. Av dessa medel anv\u00e4ndes ungef\u00e4r en halv miljard f\u00f6r att bek\u00e4mpa m\u00e4ns relationsv\u00e5ld mot kvinnor. Sammanlagt fr\u00e5n 2006 och fram till i dag, har regeringen satsat n\u00e4stan 1,1 miljard, visar DN:s sammanst\u00e4llning.
\nPengarna har g\u00e5tt en uppsj\u00f6 av olika \u00e5tg\u00e4rder. \u00c4nd\u00e5 tyder ingenting p\u00e5 att f\u00e4rre kvinnor uts\u00e4tts f\u00f6r v\u00e5ld.<\/em><\/p>\n

Satsning mot kvinnov\u00e5ld resultatl\u00f6s – \u00e4r DN:s rubrik. Det \u00e4r f\u00f6rst\u00e5s en slutsats som \u00e4r helt om\u00f6jligt att dra. Ingen vet vad som hade h\u00e4nt om satsningen inte gjorts alls. D\u00e4remot \u00e4r det v\u00e4l vettigt att diskutera om hur resurserna s\u00e4tts in. Samarbetet mellan nio stora europeiska teatrar kring att s\u00e4tta fokus p\u00e5 de utsatta kvinnorna \u00e4r viktigt. Teatern st\u00e5r mitt i samh\u00e4llet och b\u00f6r ta upp viktiga fr\u00e5gor.<\/p>\n

N\u00e4r jag l\u00e4ser DN-artikeln t\u00e4nker jag att fr\u00e5gan om v\u00e5ld mot kvinnor i n\u00e4ra relationer inte \u00e4r ett eget problem. Det har ju med m\u00e5nga andra sv\u00e5ra fr\u00e5gor att g\u00f6ra: missbruk, psykiska problem, utslagning i samh\u00e4llet, arbetsl\u00f6shet, stress, konkurrens …
\nDet \u00e4r inte bara m\u00e4n som \u00e4r arbetsl\u00f6sa som sl\u00e5r utan ocks\u00e5 m\u00e4n h\u00f6gt upp p\u00e5 samh\u00e4llsstegen. F\u00f6r att minska v\u00e5ldet m\u00e5ste de som sl\u00e5r f\u00e5 hj\u00e4lp ocks\u00e5. Framf\u00f6r allt skulle v\u00e5ldet minska om vi tidigare kunde s\u00e4tta in insatser mot missbruk av olika slag.<\/p>\n

Vad som \u00e4r orsaken till v\u00e5ldet, togs inte upp i f\u00f6rest\u00e4llningen utan den bygger helt p\u00e5 de slagna kvinnornas ber\u00e4ttelser. Det r\u00e4cker, i och f\u00f6r sig. Meningarna \u00e4r ett hemskt vittnesb\u00f6rd om vad som p\u00e5g\u00e5r i dagens samh\u00e4lle.<\/p>\n

Rent konstn\u00e4rligt var det inte n\u00e5gon stor f\u00f6rest\u00e4llning. Ljudniv\u00e5n var oj\u00e4mn och ibland skorrade basen s\u00e5 att en del i publiken var tvungna att h\u00e5lla f\u00f6r \u00f6ronen. Det verkade inte som om de nio teatrarna repeterat s\u00e4rskilt mycket eller om de \u00f6vat alls tillsammans f\u00f6re f\u00f6rest\u00e4llningen, \u00e4r os\u00e4kert. Det blev mycket upprepningar, samma meningar \u00e5terkom m\u00e5nga g\u00e5nger i de olika monologerna. Upprepningar kan vara effektfulla – vilket de var ibland, men det kan ocks\u00e5 k\u00e4nnas tjatigt.<\/p>\n

Vissa scener var talande, som att vid n\u00e5gra tillf\u00e4llen reste sig en kvinna i publiken och klev upp p\u00e5 scenen f\u00f6r att h\u00e5lla sin monolog. En talande bild av att kvinnor i var och ens n\u00e4rhet kan vara utsatt och kan beh\u00f6va n\u00e5gon som lyssnar p\u00e5 henne och hj\u00e4lper henne att l\u00e4mna en relation d\u00e4r hon blir slagen.<\/p>\n

Efter f\u00f6rest\u00e4llningen var det ett samtal p\u00e5 scen med f\u00f6rfattaren \u00c9l\u00e9onore Mercier, Nyamko Sabuni, j\u00e4mst\u00e4lldhetsminister, samt Angela Beausang, ordf\u00f6rande i Roks, Riksorganisationen f\u00f6r kvinno- och tjejjourer. Katarina Wennstam, f\u00f6rfattare och journalist var samtalsledare.<\/p>\n

Samarbetsprojektet mellan de europeiska teatrarna ing\u00e5r i Dramatens internationella n\u00e4tverk MITOS 21. MITOS 21 \u00e4r ett informellt n\u00e4tverk grundat 2008 av en rad framst\u00e5ende teatrar i Europa. Ordet MITOS \u00e4r det grekiska ordet f\u00f6r \u201dtr\u00e5d\u201d och syftar p\u00e5 myten om Ariadnes tr\u00e5d varmed Theseus fann sin v\u00e4g ut ur labyrinten. Och 21 syftar p\u00e5 det tjugof\u00f6rsta \u00e5rhundradet. <\/p>\n

Teatrarna som deltog i ”Jag blev slagen klockan fjorton och fyrtiofem”:<\/p>\n

Det Kongelige Teater, K\u00f6penhamn, Danmark
\nUniversit\u00e4t Mozarteum Salzburg, \u00d6sterrike
\nSchauspiel Frankfurt, Tyskland
\nD\u00fcsseldorfer Schauspielhaus, Tyskland
\nDeutsches Theater, Berlin, Tyskland
\nKatona J\u00f3szef Sz\u00ednh\u00e1z, Budapest, Ungern
\nDimitria Festival, Thessaloniki, Grekland
\nTh\u00e9\u00e2tre National de la Colline, Paris, Frankrike
\nKungliga Dramaten, Stockholm, Sverige<\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n

L\u00e4s \u00e4ven andra bloggares \u00e5sikter om Bergmanfestivalen<\/a>, teater<\/a>, Mitos 21<\/a>, Dramaten<\/a>, kvinnov\u00e5ld<\/a>, samh\u00e4lle<\/a>, scenkonst<\/a><\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Jag blev slagen klockan fjorton och fyrtiofem Bergmanfestivalen Dramatens stora scen \u201dJag skulle vilja ge mig av l\u00e5ngt bort\u201d, \u201dF\u00f6r att kunna ringa till er sa jag till min man att jag skulle g\u00e5 och handla\u201d, \u201dJag ringer \u00e5t en kvinna som \u00e4r i st\u00f6rsta n\u00f6d\u201d,\u201dJag blev slagen klockan fjorton och fyrtiofem\u201d. ”Jag tror min […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":55507,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31],"tags":[596,1366,8139,8138,4917,4955,12288],"class_list":["post-55499","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","category-recension","category-film","category-teater","category-teaterrecension","tag-bergmanfestivalen","tag-dramaten","tag-kvinnovald","tag-mitos-21","tag-samhalle","tag-scenkonst","tag-teater","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/55499","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=55499"}],"version-history":[{"count":11,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/55499\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":55513,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/55499\/revisions\/55513"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/media\/55507"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=55499"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=55499"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=55499"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}