{"id":55396,"date":"2012-06-01T08:44:34","date_gmt":"2012-06-01T06:44:34","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=55396"},"modified":"2012-06-01T08:47:30","modified_gmt":"2012-06-01T06:47:30","slug":"take-this-waltz-finstamt-och-fargrikt-for-den-som-vill-kanna-efter-lite","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=55396","title":{"rendered":"Take This Waltz \u2013 Finst\u00e4mt och f\u00e4rgrikt f\u00f6r den som vill k\u00e4nna efter lite"},"content":{"rendered":"

Take This Waltz
\nBetyg: 3
\nRegi: Sarah Polley
\nSverigepremi\u00e4r: 13 juli<\/p>\n

Den d\u00e4r komplexa tjejen. Henne har vi sett i m\u00e5nga filmer. Hon som t\u00e4nker f\u00f6r mycket. Hon som \u00e4r barnslig och sexig p\u00e5 samma g\u00e5ng. Hon som gestikulerar stort och s\u00e4ger saker som f\u00e5r m\u00e4n att vilja smeka hennes kind. Hon som beh\u00f6ver n\u00e5gon att g\u00f6mma sig i, n\u00e4r hon inte st\u00e5r ut med sig sj\u00e4lv. Hon som mest av allt bara vill bli \u00e4lskad. I Take This Waltz g\u00f6r Michelle Williams det mest renodlade portr\u00e4tt jag n\u00e5gonsin sett av denna klassiska indiekarakt\u00e4r.<\/p>\n

\"\"<\/a>Handlingen \u00e4r enkel; Margot (Michelle Williams) \u00e4r lyckligt gift med en kokboksf\u00f6rfattande, stabil man (Seth Rogen) sedan fem \u00e5r tillbaka. De repeterar \u201dI love you\u201d likt ett mantra och \u00e4gnar varje ledig stund \u00e5t att kramas. Dock har det, s\u00e5 som det blir n\u00e4r n\u00e5gonting f\u00e5r finnas till ett tag, infunnit sig en k\u00e4nsla av vardag mitt ibland alla uppt\u00e5g. Den ena kissar n\u00e4r den andre borstar t\u00e4nderna och ingen t\u00e4nker p\u00e5 det. En dag tr\u00e4ffar Margot Daniel (Luke Kirby) p\u00e5 ett flygplan. Det finns en omedelbar attraktion mellan dem, och n\u00e4r det visar sig att Daniel bor i huset mittemot Margots uppst\u00e5r en besv\u00e4rlig situation. Hon slits mellan tillgivenhet gentemot sin man och ett sv\u00e5rkontrollerat beg\u00e4r. Steg f\u00f6r steg n\u00e4rmar hon sig gr\u00e4nsen.
\nDet \u00e4r sv\u00e5rt att beskriva Take This Waltz utan att den l\u00e5ter som bara ett utdraget otrohetsdrama, och f\u00f6rmodligen kommer m\u00e5nga att tycka att det \u00e4r just precis vad den \u00e4r. F\u00f6r mig blir den emellertid mycket mer \u00e4n s\u00e5. Filmen r\u00f6r sig fram och tillbaka mellan \u00f6verdrift och fingertoppsk\u00e4nsla. Ena stunden sitter jag och hetsar upp mig \u00f6ver att Margot \u00e4r lite v\u00e4l sv\u00e5r, och att hennes man helt enkelt \u00e4r f\u00f6r of\u00f6rst\u00e5ende. F\u00f6r att inte tala om Daniel, vars intensiva blickar ibland g\u00e5r alldeles \u00f6verstyr. <\/p>\n

Den andra stunden far rysningar genom min kropp och allt k\u00e4nns s\u00e5 v\u00e4l f\u00e5ngat att jag vill dr\u00e4mma n\u00e4ven i armst\u00f6det och vr\u00e5la \u201dS\u00e5ja!\u201d. Dessutom \u00e4r hela filmen fylld med sm\u00e5 estetiskt full\u00e4ndade \u00f6gonblick. Som i \u00f6ppningsscenen, d\u00e4r Margot tassar runt barfota i k\u00f6ket och bakar. Hon b\u00f6jer sig ned och stoppar in pl\u00e5ten i ugnen, och pl\u00f6tsligt lyser solen genom de sm\u00e5 fjunen p\u00e5 hennes \u00f6verarm. Det \u00e4r s\u00e5 vackert att varje cell i mig piper av f\u00f6rtjusning.<\/p>\n

N\u00e5got annat som jag verkligen uppskattar med filmen \u00e4r att det finns n\u00e5got osminkat \u00f6ver den. En svag doft av svett. M\u00e4nniskorna \u00e4r verkliga. De kl\u00e4r sig som verkliga m\u00e4nniskor g\u00f6r. Pratar, r\u00f6r sig och \u00e4ter som verkliga m\u00e4nniskor g\u00f6r. Jag kan relatera till dem. Margot har glansig panna och en rej\u00e4l buske. Det tycker jag \u00e4r fint.<\/p>\n

Visst, ibland k\u00e4nns det tr\u00f6ttsamt med \u00e4nnu en tjej i s\u00f6ta kl\u00e4nningar som slavar under sina egna k\u00e4nslor och mest av allt borde l\u00e4gga lite tid p\u00e5 att hitta sig sj\u00e4lv, medan m\u00e4nnen f\u00e5r agera okomplicerade s\u00e4ngv\u00e4rmare. \u00c4nd\u00e5 g\u00f6r Take This Waltz i sin helhet ett mycket gott intryck p\u00e5 mig. Den s\u00e4tter fingret p\u00e5 en k\u00e4nsla som jag inte riktigt kan f\u00f6rklara men som har vibrerat i mig \u00e4nda sedan jag s\u00e5g filmen. Den \u00e4r \u00e4ven stundtals otroligt rolig. Det \u00e4r en film som man b\u00f6r se. Och n\u00e4r man g\u00f6r det ska man k\u00e4nna efter lite. Det vinner den p\u00e5.<\/p>\n

Text: Josefina Linde<\/strong><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Take This Waltz Betyg: 3 Regi: Sarah Polley Sverigepremi\u00e4r: 13 juli Den d\u00e4r komplexa tjejen. Henne har vi sett i m\u00e5nga filmer. Hon som t\u00e4nker f\u00f6r mycket. Hon som \u00e4r barnslig och sexig p\u00e5 samma g\u00e5ng. Hon som gestikulerar stort och s\u00e4ger saker som f\u00e5r m\u00e4n att vilja smeka hennes kind. Hon som beh\u00f6ver n\u00e5gon […]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":55398,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[50,51,16,20],"tags":[],"class_list":["post-55396","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","category-filmfilm","category-filmer","category-recension","category-film","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/55396","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=55396"}],"version-history":[{"count":3,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/55396\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":55400,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/55396\/revisions\/55400"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/media\/55398"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=55396"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=55396"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=55396"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}