{"id":55145,"date":"2012-05-28T08:50:22","date_gmt":"2012-05-28T06:50:22","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=55145"},"modified":"2012-05-28T08:50:22","modified_gmt":"2012-05-28T06:50:22","slug":"rapport-fran-festivalen-pa-knarrholmen","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=55145","title":{"rendered":"Rapport fr\u00e5n festivalen p\u00e5 Knarrholmen"},"content":{"rendered":"

Ett intro till Knarrholmen 2012 i \u00f6gonblicksbilder, va med, f\u00f6r det kommer g\u00e5 fort som ett blickkast. Gula armband p\u00e5 lyckliga b\u00e5tresen\u00e4rer, skimrande segelb\u00e5tar. Sm\u00e5fisk i vattnet, maneter, vi g\u00e5r \u00f6ver tr\u00e4bryggan mot \u00f6n. Vakter, funktion\u00e4rer i svavelgul, vitkl\u00e4dda staket. Tr\u00e4d, tr\u00e4d, tr\u00e4d. Fyrhjulingar p\u00e5 grusstigarna. GPscen och Djungeltrumman i t\u00e4lt med leksaker och musik (har ingen aning om vad de gjorde, hade de t\u00e4vlingar?) Folk s\u00e4tter upp t\u00e4lt i gyttjigt gr\u00e4s, folk ramlar \u00f6ver t\u00e4lt, sitter och r\u00f6ker och k\u00e4kar banan, hemmagjord veganmat och folk som inte k\u00e4kar alls — det \u00e4r en konst att inte ha mat och pengar p\u00e5 festivaler. Fiskm\u00e5sar, gyllendr\u00e4nkt sk\u00e4rg\u00e5rdsidyll, kroppar och hj\u00e4rtan i brand p\u00e5 stenh\u00e4llarna. <\/p>\n

Liten scen, massvis med uppf\u00e4llbara stolar, folk som halvsover i hettan och blir v\u00e4ckta av vakterna (”om du vill sova \u00e4r det nog b\u00e4ttre du g\u00f6r det i t\u00e4ltet” – ”men jag blundade bara ju!”), Jack & Colamarinerat fl\u00e4sk, v\u00e5fflor, Newcastle-\u00f6l p\u00e5 borden. Leenden, leenden, leenden. Folk som h\u00e5ller hand, folk som g\u00e5r med sura miner och kollar p\u00e5 folk som h\u00e5ller hand. Miljoner \u00f6lburkar i solskenet, i gr\u00e4set, i alla skrymseln. S\u00e5 mycket l\u00e5dvin att det r\u00e4cker f\u00f6r ett \u00e5r. <\/p>\n

Stor scen, knuffdans, l\u00e5tsasslagsm\u00e5l, jubel, skrik, hojtande, h\u00e4cklande i klass med g\u00f6teborgshumor, folk som hoppar omkring och kramas. Vi dansar och snurrar; vi sitter i gr\u00e4set och bara njuter. Artister som hoppar upp p\u00e5 st\u00e4ngslet och fans som str\u00e4cker sig vilt efter dem. Framtr\u00e4danden som st\u00e5r som fr\u00e5getecken i natten. Dans till morgonen, soluppg\u00e5ngen med s\u00f6mnl\u00f6sa \u00f6gon, full volym p\u00e5 boombox och alls\u00e5ng h\u00e4r och var i t\u00e4ltomr\u00e5det, vissa sover med bittra hj\u00e4rtan, andra f\u00f6rs\u00f6ker sova trots bittra hj\u00e4rtan, lyckliga som ligger bredvid sin nyfunna k\u00e4rlek, viskande i \u00f6ronen p\u00e5 varandra. Och s\u00e5 sj\u00e4lvklart 520 i n\u00e5tt t\u00e4lt med macbook.<\/p>\n

Fredag<\/strong>
\n\"\"<\/a>Jag b\u00f6rjade gilla Noonie Bao redan n\u00e4r jag h\u00f6rde hennes cover av James Faunterloys ”Jumper”. Den framg\u00e5ngsrika l\u00e5tskrivaren, som bland annat skrivit f\u00f6r Rihanna, vet hur man komponerar en melodi. Det vet Noonie ocks\u00e5. Hon \u00e4r inte v\u00e4rldens skickligaste s\u00e5ngerska, men hon har en personlig r\u00f6st. Tonerna slingrar sig direkt ut ur fantasin i orientaliska snirklar. Hennes melodier och direkt-ur-hj\u00e4rtattexter f\u00e5r \u00e4ran att inleda Knarrholmen 2012. Det \u00e4r en viktig uppgift, men en v\u00e4ldigt \u00e5ngestladdad. Medan de flesta fortfarande k\u00e4mpar med t\u00e4lten st\u00e5r Noonie p\u00e5 den lilla scenen och sjunger ”In My Heart”. Arrangemanget g\u00f6r hennes nerv\u00f6sitet och utsatthet s\u00e4rskillt markant — det \u00e4r ganska tunt med folk nu. L\u00e5ten \u00e4r br\u00e4cklig men framf\u00f6rallt \u00f6ppenhj\u00e4rtad, och d\u00e4r hon st\u00e5r och sjunger om sitt hj\u00e4rta med bara trumkomp som ackompanjemang — och ibland bara sj\u00e4lva tystnaden — f\u00f6rst\u00e5r man vilket mod det kr\u00e4vs att \u00f6ppna en festival. Det k\u00e4nns som att hon skyndar sig fr\u00e5n scenen n\u00e4r jublet och appl\u00e5derna lagt sig, hon tackar blygt och s\u00e5 \u00e4r hon borta. <\/p>\n

N\u00e4st upp p\u00e5 scen \u00e4r inte ett band eller artist utan ett g\u00e4ng som g\u00f6r ett unikt performancequiz. QuizaDillas omtolkar klassiska scener ur musikfilmer och publiken f\u00e5r gissa och svara p\u00e5 en rad mer eller mindre musikrelaterade f\u00f6ljdfr\u00e5gor. G\u00e4ngets husdj st\u00e5r p\u00e5 scen med en cigg i munnen och ser allm\u00e4nt cool ut medan vi svarar p\u00e5 ”vilken film \u00e4r det h\u00e4r ljudklippet ifr\u00e5n”? Vi f\u00f6rlorade rej\u00e4lt, men fick r\u00e4tta vinnargruppen. Riktigt bra id\u00e9 att ha lite lek och t\u00e4vlingar mellan spelningarna, och n\u00e4sta morgonen f\u00e5r vi ha kul igen med bingo i en hejdl\u00f6s fart, Boulier de Lotto. Min v\u00e4ninna vann en fin uppbl\u00e5sbar giraff man flyter omkring med i havet. <\/p>\n

\"\"<\/a>N\u00e4sta spelning \u00e4r en av v\u00e5ra mest beg\u00e5vade nykomlingar h\u00e4r i stan. Varken ”Akta, lekande barn” eller ”Vi har ingenstans att ta v\u00e4gen” \u00e4r egentligen stadiumv\u00e4ltare — det finns ingen stadium att v\u00e4lta \u00e4nd\u00e5 — men Alice B besitter en gothdivas vokaler. Jag tycker att hon f\u00f6rtj\u00e4nar att st\u00e5 p\u00e5 den stora scenen, mycket hellre \u00e4n Makthaverskan. Hon sjunger kraftfullt och \u00f6msint p\u00e5 samma g\u00e5ng, utan att l\u00e5ta konstlad. Festivalens f\u00f6rsta elektricitet-i-luften-k\u00e4nsla kommer \u00f6ver oss, och vi dansar l\u00e4ngst fram vid scenen. Nu b\u00f6rjar st\u00e4mningen att f\u00f6rh\u00f6jas, och folk har b\u00f6rjat f\u00e5 i sig alkohol, bli lite mer avslappnade. Alice Bot\u00e9us \u00e4r h\u00e4lften rock’ n’ rollsj\u00e4l, h\u00e4lften serenads\u00e5ngerska. Hon ber\u00e4ttar f\u00f6r oss att hon \u00e4r en stadsm\u00e4nniska, och det m\u00e4rks, f\u00f6r hon har en blick till G\u00f6teborg som f\u00e5 andra, och det \u00e4r v\u00e4l mest d\u00e4rf\u00f6r man har j\u00e4mf\u00f6rt henne med sj\u00e4lvaste G\u00f6teborgs Gud, H\u00e5kan Hellstr\u00f6m. Men det st\u00e4mmer ju \u00e4nd\u00e5, f\u00f6r b\u00e4gge har Sinatra i sig — Alice har \u00e4n s\u00e5 l\u00e4nge det mesta p\u00e5 insidan, darrande ut\u00e5t mot scenen, en dag omvandlande en helt vanlig m\u00e4nniska till en od\u00f6dlig. <\/p>\n

Jag nonchalerade hennes sj\u00e4lvbetitlade debutskiva n\u00e4r den kom ut. Det \u00e5ngrar jag nu n\u00e4r jag sett henne sjunga k\u00e4rleksl\u00e5tar p\u00e5 den lilla scenen, samtidigt som hennes flickv\u00e4n med all sannolikhet var n\u00e4rvarande i publiken (f\u00f6r \u00f6vrigt tycker jag att de kom tv\u00e5a p\u00e5 Knarrholmens Finaste Par). Ni hade f\u00e5tt se mig gr\u00e5ta, om jag varit full. Jag blev dock t\u00e5r\u00f6gd n\u00e4r hon sj\u00f6ng en av \u00e5rets enklaste k\u00e4rleksf\u00f6rklaringar, ”Stanna, det stannar”. K\u00e4rlek, helt enkelt, utan krusiduller. Knarrholmens beryktade intimitet blir i det \u00f6gonblicket \u00e4nnu intimare. Alice sjunger s\u00e5 klart om staden hon \u00e4lskar — om Brunnsparken och missade sp\u00e5rvagnar, om den sp\u00e5rvagnsl\u00f6sa natten vid Avenyn eller Vasaplatsen, om att v\u00e4rma sina h\u00e4nder mot n\u00e5gons rygg, att byta ut skivor p\u00e5 cdcentralen, om Kullaviks hamn — som om det v\u00e4xte V\u00e4nskap och K\u00e4rlek och Krossade Hj\u00e4rtan i Vasaparken. <\/p>\n

Om Knarrholmen har en maskot, s\u00e5 \u00e4r det Luxurybandet Makthaverskan. Det k\u00e4nns som att h\u00e4lften av bes\u00f6karna b\u00e4r en t-shirt med deras tryck p\u00e5. De \u00f6vertr\u00e4ffar antalet Broder Danielbags, och de s\u00e4ljs i \u00f6ns kiosk. Skrikig punkrock med driviga basslingor och k\u00e4ftsm\u00e4llsenkla texter. Vi \u00e4r sena till den stora scenen och jag h\u00f6r s\u00e5ngerskan yla det wooohohohoohoh som har blivit bandets signum, skrikrefr\u00e4ngen i ”Vi Var M\u00e4nniskor Fr\u00e5n B\u00f6rjan” h\u00f6rs \u00e4nda bort till andra \u00e4nden av festivalomr\u00e5det. De har blivit j\u00e4mf\u00f6rda med postpunkband som Broder Daniel, Joy Division och Siousxie and the Banshees och vill g\u00e4rna sj\u00e4lva bli liknade vid The Cure. Men jag hade hellre sett n\u00e5got av alla dessa band \u00e4n det liveframtr\u00e4dande jag fick uppleva. De k\u00e4nns som ett f\u00f6rband till Icona Pop, som \u00e4r n\u00e4sta bandet upp.<\/p>\n

Aino Jawo och Caroline Hjelt, denna electropopduo, kanske inte b\u00e4ttre representerar en g\u00f6teborgsfestival \u00e4n Makthaverskan, det \u00e4r varken m\u00f6rk depprock eller ungdomlig bitterljuv falsks\u00e5ngspop — det \u00e4r verkligen ingen finst\u00e4md gitarr-och-v\u00e4nner-vid-stranden-musik, det \u00e4r ingen Robinson Crusoemusik — men de visar helt klart en potential f\u00f6r hur Knarrholmen kan utvecklas. Till skillnad fr\u00e5n The Embassy, som \u00e4r fredagens huvudband, f\u00e5r de publiken att bli vilda. Sp\u00f6a mig, G\u00f6teborg, men jag ser hellre Aino och Caroline punka runt p\u00e5 scen i samklang med publiken \u00e4n lite tillbakalutad n\u00e4ra nog musik-f\u00f6r-musikens-skullcoolhet. Duon m\u00e5 ha uppfunnit g\u00f6teborgssommaren, men det kr\u00e4vs mer f\u00f6r att man inte ska g\u00e5 in i h\u00f6st. Embassy \u00e4r ett av mina favoritband, p\u00e5 skivan, men jag l\u00e4mnar deras liveframtr\u00e4dande med ett meh i hj\u00e4rtat. Icona Pop f\u00e5r mig att dr\u00f6mma om mer dans dans dans. Och tack och lov snurrar djkollektivet Not Like Others skivor till morgonen. <\/p>\n

Text och foto: Bojan Buntic<\/strong><\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n

Mer fr\u00e5n Knarrholmen i G\u00f6teborgsposten 1<\/a> och G\u00f6teborgsposten 2<\/a>.<\/p>\n

L\u00e4s \u00e4ven andra bloggares \u00e5sikter om Knarrholmen<\/a>, musik<\/a>, musikfestivaler<\/a>, musikfestival<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Ett intro till Knarrholmen 2012 i \u00f6gonblicksbilder, va med, f\u00f6r det kommer g\u00e5 fort som ett blickkast. Gula armband p\u00e5 lyckliga b\u00e5tresen\u00e4rer, skimrande segelb\u00e5tar. Sm\u00e5fisk i vattnet, maneter, vi g\u00e5r \u00f6ver tr\u00e4bryggan mot \u00f6n. Vakter, funktion\u00e4rer i svavelgul, vitkl\u00e4dda staket. Tr\u00e4d, tr\u00e4d, tr\u00e4d. Fyrhjulingar p\u00e5 grusstigarna. GPscen och Djungeltrumman i t\u00e4lt med leksaker och musik […]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":55150,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20],"tags":[2967,12282,3844],"class_list":{"0":"post-55145","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","5":"has-post-thumbnail","7":"category-film","8":"tag-knarrholmen","9":"tag-musik","10":"tag-musikfestival","11":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/55145","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=55145"}],"version-history":[{"count":2,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/55145\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":55151,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/55145\/revisions\/55151"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/media\/55150"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=55145"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=55145"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=55145"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}