N\u00e4r Kent utannonserade p\u00e5 sin presskonferens<\/a> att de skulle g\u00f6ra en intim v\u00e5rturn\u00e9 som bland annat skulle innefatta Cirkus p\u00e5 Djurg\u00e5rden i Stockholm blev jag eld och l\u00e5gor. Kom att t\u00e4nka p\u00e5 den explosiva konserten jag s\u00e5g i samma lokal v\u00e5ren 2009 d\u00e5 Glasvegas spelade d\u00e4r med starkt l\u00e5tmaterial p\u00e5 bra volym. Vad jag d\u00e4remot m\u00f6ttes av den 26:e maj n\u00e4r Kent st\u00e5r p\u00e5 scenen \u00e4r n\u00e5gonting helt annat. Inledande \u201d999\u201d \u00e4r inte bara ett tr\u00e5kigt val som introduktion till en spelning, den hade \u00e4nd\u00e5 kunnat fungera tusenfalt b\u00e4ttre om bara volymen var n\u00e5got justerat upp\u00e5t (och att vissa instrument f\u00e5tt mer volym, som trummorna). Samma problem led \u00e4ven efterf\u00f6ljande l\u00e5t \u201dVinternoll2\u201d utav. Visserligen var den berikad med ett annorlunda intro som gjorde att man undrade vad f\u00f6r l\u00e5t som v\u00e4ntade, men n\u00e4r den v\u00e4l drog ig\u00e5ng saknade den \u00e4nd\u00e5 den kraft man \u00e4r van vid att den avger. Energin var minst sagt l\u00e5g de tre f\u00f6rsta l\u00e5tarna.<\/p>\nL\u00e5tvalet var egentligen inte mycket b\u00e4ttre. Att framf\u00f6ra \u201dKevlarsj\u00e4l\u201d och \u201dCelsius\u201d ist\u00e4llet f\u00f6r till exempel \u201dBerg&dalvana\u201d eller \u201dBianca\u201d fr\u00e5n respektive skivor (Hagnesta Hill och Isola) k\u00e4ndes tr\u00f6tt och gjort. Att bara \u00e5teranv\u00e4nda stycken de redan spelat mycket de senaste \u00e5ren ist\u00e4llet f\u00f6r att plocka fram s\u00e5dant som inte dammats av p\u00e5 ett tag k\u00e4nns inte j\u00e4tteroligt. Plus att det adderar k\u00e4nslan av ett arenarockband som g\u00e5tt vilse och inte l\u00e4ngre kan leverera sm\u00e5 intima spelningar utan m\u00e5ste h\u00e4vda sin storhet i mastiga l\u00e5tar med h\u00f6g radiov\u00e4nlighet. \u201dK\u00e4rleken v\u00e4ntar\u201d, \u201dIngenting\u201d och \u201dMusik non stop\u201d\u00e4r tre singlar till publikfriare som framaf\u00f6rs i tryggt format. Som pricken under i:et gl\u00f6mdes flera l\u00e5ttexter bort, speciellt under \u201dK\u00e4rleken v\u00e4ntar\u201d, vilket ingav k\u00e4nslan av en h\u00f6gst slentrianm\u00e4ssig konsert man inte lagt ned n\u00e5gon m\u00f6da p\u00e5 att g\u00f6ra till sin b\u00e4sta n\u00e5gonsin. F\u00f6r n\u00e4r s\u00e5ngaren Jocke Berg inledningsvis ber\u00e4ttar att de tidigare dagar gjort spelningar i K\u00f6penhamn och Oslo, d\u00e4r publiken varit energirika och att vi hade mycket att leva upp till, borde han ist\u00e4llet t\u00e4nka p\u00e5 hur mycket han sj\u00e4lv har att leva upp till ist\u00e4llet f\u00f6r tv\u00e4rtom. Vilket ocks\u00e5 g\u00e4ller n\u00e4r han s\u00e4ger att vi ger bandet \u201dmer \u00e4n de f\u00f6rtj\u00e4nar\u201d, vilket faktiskt st\u00e4mde d\u00e4r och d\u00e5. Publiken gav mer \u00e4n vad de fick.<\/p>\n
Men allting var givetvis inte downsides heller. Speciellt inte ljusshowen som visserligen \u00e4r nedbantad fr\u00e5n senaste \u00e5rens lasershower, men \u00e4nd\u00e5 inneh\u00f6ll en mastighet som i sig sj\u00e4lv gav energi till hela f\u00f6rest\u00e4llningen. Ena stunden badar bandet i bl\u00e5tt, n\u00e4sta badar publiken i epeleptiska blinkningar. Snyggast blir det i motljuset n\u00e4r bandmedlemmarna knappt syns. Och \u00e4ven om man missar energin i l\u00e5tar som \u201dDen d\u00f6da vinkeln\u201d, som tidigare \u00f6vertygat n\u00e5got s\u00e5 enormt, \u00e4r l\u00e5tarna fr\u00e5n det nya albumet extremt bra framf\u00f6rt (bortsett fr\u00e5n \u201d999\u201d, d\u00e5). \u201dPetroleum\u201d har en fin inledning som \u00f6vers\u00e4tts otroligt v\u00e4l i live-version. Andrasingeln \u201dJag ser dig\u201d och efterf\u00f6ljande \u201dL\u00e5t dom komma\u201d och \u201dIsis & Bast\u201d \u00e4r \u00e4ven de v\u00e4lfungerande p\u00e5 scenen och tillh\u00f6r h\u00f6jdpunkten f\u00f6r kv\u00e4llen.<\/p>\n
Om inledande \u201d999\u201d k\u00e4nns lite fantasil\u00f6st och tr\u00e5kigt bj\u00f6ds det d\u00e4remot p\u00e5 en annan unik \u00f6verraskning som \u00e4nd\u00e5 vittnar om att bandet fortfarande kan g\u00f6ra speciella konstellationer och fullkomligt briljera live. F\u00f6r n\u00e4r introt till sommarinledningen 2010 \u201dUtan dina andetag\u201d drar ig\u00e5ng k\u00e4nns det bara tr\u00e5kigt att de \u00e5teranv\u00e4nder den sammans\u00e4ttningen, men ist\u00e4llet golvas man av en otroligt unik live-version utav \u201dHalka\u201d fr\u00e5n bandets andra album Verkligen som inte framf\u00f6rts p\u00e5 m\u00e5nga m\u00e5nga \u00e5r. <\/p>\n
Avslutande \u201dMannen i den vita hatten\u201d var, givetvis, b\u00e4st. Inte bara f\u00f6r att ljudet \u00e4ntligen justerats till en bra niv\u00e5 utan ocks\u00e5 f\u00f6r att det verkligen \u00e4r deras b\u00e4sta l\u00e5t n\u00e5gonsin. Tyv\u00e4rr bj\u00f6d man bara p\u00e5 gamla matrester till extraverser, och \u00e4ven om jag hade hamnat l\u00e4ngst fram vid staketet till h\u00f6ger (vid Martin) blev jag aldrig s\u00e5 golvad jag hade \u00f6nskat. \u00c5terigen \u00e4r en j\u00e4mf\u00f6relse med att st\u00e5 och krama staketet vid Glasvegas-s\u00e5ngaren James Allan 2009 en besvikelse, eftersom de bj\u00f6d p\u00e5 en helt annan kraft och pulserande energi Kent vanligtvis brukar inneha. F\u00f6rhoppningsvis tar de igen detta till sommaren.<\/p>\n
Text: Fredrik Gertz<\/strong><\/p>\n