{"id":54961,"date":"2012-05-25T23:04:33","date_gmt":"2012-05-25T21:04:33","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=54961"},"modified":"2012-05-28T19:54:33","modified_gmt":"2012-05-28T17:54:33","slug":"kristian-lundbergs-och-allt-ska-vara-karlek-vard-att-lasa-om","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=54961","title":{"rendered":"Kristian Lundbergs Och allt ska vara k\u00e4rlek – v\u00e4rd att l\u00e4sa om"},"content":{"rendered":"

Titel: Och allt skall vara k\u00e4rlek<\/a>
\nF\u00f6rfattare: Kristian Lundberg
\nF\u00f6rlag: Ordfront <\/a>
\nUtgiven: 201103, som pocket 201203
\nISBN 978-91-7037-645-0<\/p>\n

Jag l\u00e4ser ut boken och l\u00e4ser den sedan om igen. Mening f\u00f6r mening eftersom jag haft sv\u00e5rt att h\u00e5lla samman inneh\u00e5llet vid f\u00f6rsta genoml\u00e4sningen. Jag uppt\u00e4cker m\u00e5nga lager och \u00f6ppningar, hittar fantastiska formuleringar. Texten i de f\u00f6rsta styckena i Prologen \u00e4r rysligt vacker. Den som skriver skapar verkligheten s\u00e4ger Kristian Lundberg. Och skriver g\u00f6r han. Han upprepar, v\u00e4nder och vrider p\u00e5 satser och meningar, b\u00f6rjar om fr\u00e5n b\u00f6rjan. Han s\u00f6ker sig sj\u00e4lv som m\u00e4nniska, nu genom k\u00e4rlekens smekande lyckof\u00f6rnimmelser.<\/p>\n

F\u00f6rfattaren har gjort en omv\u00e4nd klassresa. Efter att genom f\u00f6rfattarskap av poesi och prosa ha arbetat sig upp faller han p\u00e5 grund av drogmissbruk och fattigdom \u00e5ter till botten och m\u00f6ter d\u00e4r sitt ursprung. I kroppsarbetet, slaveriet, som fj\u00e4ttrar honom och g\u00f6r honom endast till ett av systemet kontrollerat f\u00f6rem\u00e5l. Han arbetar som timanst\u00e4lld p\u00e5 ett bemanningsf\u00f6retag p\u00e5 en omst\u00e4llningsplats f\u00f6r bilar i Malm\u00f6 hamn. Han som varit f\u00f6rfattare och skapat v\u00e4rlden med sina ord s\u00e4nks pl\u00f6tsligt ned i vardagen och avplockas sitt tillskansade m\u00e4nniskov\u00e4rde.<\/p>\n

Det \u00e4r dock inte bara en klassresa han genomg\u00e5r utan ocks\u00e5 en psykisk resa genom galenskap och vansinne, sitt eget och dessf\u00f6rinnan sin mors, henne som han k\u00e4nner stark samh\u00f6righet med. G\u00e5r det att bli fri fr\u00e5n sin sociala arvssynd? Med stor \u00e4rlighet utformar han sin ber\u00e4ttelse, som inte \u00e4r linj\u00e4r och kronologisk utan kalejdoskopisk, som han sj\u00e4lv ben\u00e4mner den. Full av olika bitar som sammanfogas och l\u00f6sg\u00f6rs fr\u00e5n varandra igen i o\u00e4ndlighet.
\nKvinnan som \u00e4r f\u00f6rem\u00e5let f\u00f6r Lundberg k\u00e4rlekstankar f\u00f6rblir vag genom ber\u00e4ttelsen. Endast delar av hennes kropp beskrivs i korta satser, den nakna ryggen och skuldrorna, den ljusa h\u00e5rslingan, som hon stryker bakom \u00f6rat. Man f\u00e5r ingen bild av vem hon \u00e4r som m\u00e4nniska, jag saknar det lite. Men det \u00e4r v\u00e4l heller inte meningen, det kanske just \u00e4r sin egen inre f\u00f6rm\u00e5ga att \u00e4lska som Lundberg utforskar.<\/p>\n

Jag fick stor beh\u00e5llning av den lilla boken, den gav mig mycket att fundera och reflektera \u00f6ver. B\u00e5de politiskt och inte minst \u00f6ver vad det inneb\u00e4r att vara m\u00e4nniska.<\/p>\n

Text: Vivian Gustin<\/strong><\/p>\n

Kristian Lundberg tilldelades Sveriges Radios Romanpris 2012<\/a> f\u00f6r Och allt ska vara k\u00e4rlek.<\/p>\n

L\u00e4s \u00e4ven Aslaug Myhrbergs recension <\/a>p\u00e5 Kulturbloggen.<\/p>\n

L\u00e4s \u00e4ven andra bloggares \u00e5sikter om Sveriges Radios romanpris<\/a>, Kristian Lundberg<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Titel: Och allt skall vara k\u00e4rlek F\u00f6rfattare: Kristian Lundberg F\u00f6rlag: Ordfront Utgiven: 201103, som pocket 201203 ISBN 978-91-7037-645-0 Jag l\u00e4ser ut boken och l\u00e4ser den sedan om igen. Mening f\u00f6r mening eftersom jag haft sv\u00e5rt att h\u00e5lla samman inneh\u00e5llet vid f\u00f6rsta genoml\u00e4sningen. Jag uppt\u00e4cker m\u00e5nga lager och \u00f6ppningar, hittar fantastiska formuleringar. Texten i de f\u00f6rsta […]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":54964,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[43,3,16],"tags":[6657],"class_list":["post-54961","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","category-bokrecension","category-litteratur","category-recension","tag-sveriges-radios-romanpris","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/54961","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=54961"}],"version-history":[{"count":5,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/54961\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":55178,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/54961\/revisions\/55178"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/media\/54964"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=54961"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=54961"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=54961"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}