Band: Sigur R\u00f3s
\nAlbum: Valtari
\nBetyg: 5
\nRelease: 28 maj<\/p>\n
Sigur R\u00f3s ville uppleva albumet tillsammans med sina fans, alla skulle lyssna samtidigt, och vi skulle visa vad vi tyckte, men hur subjektivt musikerfarenhet \u00e4n \u00e4r, s\u00e5 \u00e4r Valtari bergfast, hur ledsen eller s\u00f6nder du \u00e4n \u00e4r, s\u00e5 skiner topparnas brand lika intensivt f\u00f6r dig som f\u00f6r den skrattande lekande \u00e4lskande. Det \u00e4r om\u00f6jligt att ta emot himmelriket med bitterhet \u00e4ven om det \u00e4r br\u00e4nnande n\u00e4ra. S\u00e5 j-a n\u00e4ra att ljuset biter i dig. Sigur R\u00f3s \u00e4r inte medvetna om deras egen storhet, detta framkommer av intervjuer, f\u00f6r de \u00e4r helt vanliga m\u00e4nniskor som har blivit till ett gudomligt sammantr\u00e4ffande, de \u00e4r helt vanliga m\u00e4nniskor, de har ingen inblick, de bara tar ljuden vart instrumenten leder dem. Och f\u00f6r att \u00e4ra denna sammankomst av naturens krafter t\u00e4nker jag l\u00e5ta mina intryck fl\u00f6da ur mig lika omedelbart som att titta sig omkring och bara se musik. Detta handlar inte om hur det l\u00e5ter, fr\u00e5n perspektivet av ett tr\u00e4d, utan om vad det g\u00f6r med oss, som m\u00e4nniskor. F\u00f6r en mer saklig framst\u00e4llning kan ni kika in p\u00e5 Gehitmusiken.com, d\u00e4r det dyker upp en recension snart. <\/p>\n
Det \u00e4r s\u00e5 vackert att jag n\u00e4stan bryter ut i t\u00e5rar p\u00e5 nattbussen hem, kyrkog\u00e5rden passerar f\u00f6rbi, dunkelt ljus och f\u00e4rglukt, fyllon jag ej kan h\u00f6ra, och vart jag \u00e4n kollar, Jonsis r\u00f6st, ett skrik som t\u00e4njts ut till en b\u00f6n. Ett lugn p\u00e5 toppen av ett \u00f6gonblick. Det tar andan ur en. Jag \u00e4r tr\u00f6tt och full och mina \u00f6gon vill inte sova men mitt inre har somnat och vart jag \u00e4n v\u00e4nder blicken, serafernas andetag, alla g\u00e5nger jag skjutit bort dig, mina jordsliga f\u00f6tter v\u00e4rjer sig mot marken, mina ben tynger mig, men en sak lyfter upp\u00e5t s\u00e5 att kl\u00e4derna trasas s\u00f6nder i stj\u00e4rnornas omfamning. I den kalla natten, en hymn till ditt trasiga liv, m\u00e4nska! Jag \u00e4r s\u00e5 tr\u00f6tt. Jag kramar ett l\u00f6v. N\u00e4sta dag, samma s\u00e5ng, men ingen buss, en enslig gata, en f\u00f6rd\u00e4rvad cyklist, och jag med mina armar i luften, tiden iskall i mina vener, och en gl\u00e4dje som om atombomben slagit v\u00e4rlden i spillror, ett livsrus som skriker ur varje skyltf\u00f6nster, varje lyktljus leende \u00f6ga, en lycka som sjunger i samklang med mina tre skuggors k\u00f6r. Valtari, du \u00e4r den koral av Bruckner jag ej har h\u00f6rt, du \u00e4r en sl\u00e4gga p\u00e5 rockhistoriens stela v\u00e4gg av ljud! Du har d\u00f6dat postrocken, du har d\u00f6dat popen. S\u00e5h\u00e4r babblas det i musikkritikernas himmelrike, detta \u00e4r extasen av alla ord som tog slut. Babbelbabbelbabbel. <\/p>\n
Jag \u00f6ser ur mig fr\u00e5n stunden d\u00e5 jag — eller vem som helst — kommer till sp\u00e5r 5, skivans mittpassage, dess str\u00e5lcentrum ”Dau\u00f0alogn”, och vi glider genom molnen som famnar varandra och ut i stratosf\u00e4ren. Strax d\u00e4refter faller farkosten Valtari ner mot jorden, bit f\u00f6r bit, likt himlabygget Schuberts of\u00e4rdiga symfoni, och sakta, sakta g\u00e5r sk\u00e4rvorna mot havet, djungeln, \u00f6knen, \u00f6ver bergen, och mot jordens stillaste platser. Det \u00e4r ett ofantligt tryck att flyga ut i o\u00e4ndligheten, och s\u00e5 som musiken sv\u00e4vade, fanns det inte en chans, \u00e5terstod bara ett d\u00f6d av lugn. Vi g\u00e5r ocks\u00e5 s\u00f6nder och tiden \u00e4r v\u00e5r farkost. Den andra h\u00e4lften av albumet visar v\u00e4rdigheten i att vara d\u00f6dlig, att vara kropp och jord och mull, att falla i bitar till marken varifr\u00e5n vi rest oss. <\/p>\n
Vi g\u00e5r helt om\u00e4rkbart in i ”Var\u00f0eldur” men m\u00e4rker att allt \u00e4r f\u00f6r\u00e4ndrat, f\u00f6r nu \u00e4r riktningen ner\u00e5t. Detta \u00e4r den inre stillheten i fallets blickomf\u00e5ng. Sigur R\u00f3s har skalat av alla restprodukter fr\u00e5n deras h\u00e4rkomst, rockmusiken, och kvar \u00e5terst\u00e5r bara klassisk sk\u00f6nhet, ett koncentrerat ljus, en stilla str\u00f6m av ljud, toner som lutar sig mot varandra som gr\u00e4set i vinden eller l\u00f6v mot l\u00f6v, moln mot moln. Stenar som rullar ner f\u00f6r berget, \u00f6kendamm som flyger i \u00f6gonen p\u00e5 dig. Detta \u00e4r musik som om m\u00e5nljus kunde f\u00e5 spindelv\u00e4ven att l\u00e5ta, s\u00e5 som det lyser upp vattendropparna som faller fr\u00e5n bladen, om det kunde f\u00e5 daggen att klinga n\u00e4r det r\u00f6r vid det, om andetag vore musik! Det du h\u00f6r: ett band i helt vanlig bem\u00e4rkelse. Det du m\u00e5ste g\u00f6ra: gl\u00f6mma att det \u00e4r ett band. Detta \u00e4r vad jag har f\u00f6rs\u00f6kt att f\u00e5 dig att gl\u00f6mma. Gl\u00f6m att Sigur R\u00f3s \u00e4r ett band! L\u00e4s inte deras intervjuer! Gl\u00f6m bort att det \u00e4r n\u00e5gon som spelar, att det \u00e4r inspelat i en lokal, t\u00e4nk dig att det \u00e4r Livet med stor bokstav som sjunger. <\/p>\n
George i bandet s\u00e4ger detta om processen: ”i really can\u2019t remember why we started this record, i no longer know what we were trying to do back then. i do know session after session went pear-shaped, we lost focus and almost gave up…did give up for a while. but then something happened and form started to emerge, and now i can honestly say that it\u2019s the only sigur r\u00f3s record i have listened to for pleasure in my own house after we\u2019ve finished it.” Inte ens bandet sj\u00e4lva vet mer om vad som egentligen h\u00e4nde, och allt som \u00e5terst\u00e5r \u00e4r denna ofantliga sk\u00f6nhet du inte kan sluta lyssna p\u00e5. <\/p>\n
Att gl\u00f6mma att det \u00e4r ett band, det kommer du enkelt att g\u00f6ra, f\u00f6r n\u00e4sta g\u00e5ng n\u00e4r musiken har skiftat hum\u00f6r, utan n\u00e5gon signal \u00e4r du ute p\u00e5 havet och flyter med sk\u00e4rvorna av skeppet — det l\u00e5ter verkligen s\u00e5 — och det \u00e4r precis innan solen ska stiga, du h\u00f6r kluckandet fr\u00e5n vattnet och du fryser om f\u00f6tterna d\u00e4r du h\u00e5ller fast vid ditt plank. Du beh\u00f6ver v\u00e4rme, du \u00e4r \u00f6vergiven, ensam. ”Valtari” g\u00e5r lika djupt som kyla. Allt du saknar i ditt liv. Sm\u00e4rtsamt upplyst. Naket i ljuset fr\u00e5n stj\u00e4rnorna. Om du har tur kan att lyssna p\u00e5 Valtari vara ett av dina viktigaste \u00f6gonblick, du kanske h\u00f6r det f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen p\u00e5 en promenad i stunden av din st\u00f6rsta feghet, och du kanske f\u00e5r kraft att faktiskt ringa och gl\u00f6mma din stolthet och s\u00e4ga att sn\u00e4lla f\u00f6rl\u00e5t mig f\u00f6r allt skit, sn\u00e4lla, sn\u00e4lla, sn\u00e4lla. <\/p>\n
Jag t\u00e4nker inte avsl\u00f6ja hur det slutar, jag t\u00e4nker inte ber\u00e4tta om det finns n\u00e5gon tr\u00f6st fr\u00e5n r\u00e4nnstenens kyla d\u00e4r du h\u00f6r hemma, men det f\u00f6refaller finnas magi i fyra pianon och en oerh\u00f6rd v\u00e4rme. Fr\u00e5n b\u00f6rjan till slut \u00e4r detta musik du inte kan substrahera n\u00e5got ifr\u00e5n, ett resultat av flera \u00e5rs intensivt s\u00f6kande och hittande, och nu har Sigur Ros definitivt hittat hj\u00e4rteroten av sin musik, transcenderat allt de kommer ifr\u00e5n. Rockmusikens maffighet, popens trallighet — det har fallit bort, och allt som \u00e5terst\u00e5r \u00e4r sk\u00e4let till varf\u00f6r vi har s\u00f6kt oss till isl\u00e4nningarna fr\u00e5n f\u00f6rsta b\u00f6rjan, ett svar p\u00e5 varf\u00f6r vi finns, och det f\u00e5r vi aldrig. Men vi ges anledning att leva. <\/p>\n
Text: Bojan Buntic <\/strong><\/p>\n